I går på förmiddagen
kom en man upp till redaktionen, plockade fram ett paket ur en väska, vecklade
upp paketet och lät tre jättepotatisar trilla ut över redaktionsbordet.
Vi kontrollvägde och faktiskt det stämde precis som han sade, att potatisarna
vägde resp. 800 och 650 gr. vilket förresten står att läsa
på annat ställe i dagens ÖP.
Mannen
är John Fagerholm från KälIbacken i Nkby. Han berättade att
potatisarna vuxit i ett land uppe på berget och att han forslat matjord
dit upp och på så sätt berett åkerjord.
Ingrid
och John Fagerholm bor idylliskt vid Lybecksgatan [21 vid korsningen med Mathesiusgatan].
Frisk tallskog bakom, ett par snygga gårdar bredvid, Fagerholms egen 1948
byggda gård. Och så fruktträdgården, liksom trollad fram
ur berget. Berget ja. Varenda bergsskreva är fylld med kompost, som numera
är den härligaste matjord man kan tänka sig. Fru Ingrid höll
just på att ta upp potatis då vi en stund senare vandrade runt och
det såg ut som om hon inte alls behövde gräfta. Myllan var så
lös, potatisarna bara trillade fram ...
—
Se, inte skall man narra sig med att odla utan att gödsla kraftigt med naturlig
gödsel och kompost. Se nu på dehär äppelträden om de
inte trivs, fastän de står flere meter över den omgivande marknivån,
menade ägaren.
Om de trivdes! Här dignade
ungträd så som oranie, kanel, melba, transparente osv. av frukt. Och
här odlades lök — härlig Kuusamolök och dansk sättlök,
vilken redan var skördad och låg på vinden till torkning. Här
odlades mycket annat: ärter, morötter, grönkål, bär,
gurka ...
Och allt på en knapp tomt
om 2.000 kvadratmeter.
— Varför skall
man låta gräset gro och själv köpa grönsaker? Nykarlebyborna
skulle odla mer på sina tomter, sa hr Fagerholm. Och det var inte utan att
vi gav honom rätt. Ty visst är ett fruktträd, ett grönsaksland
etc. vackert — om det växer och vårdas — vackert och nyttigt.
—
Där högst uppe växte dedär storpotäterna, sa hr Fagerholm
och pekade upp till berget, dit han släpat kompostjord i åratal. En
dag hade jag med mig en annan man och vi körde då hela 75 lass i dendär
stora bergsskrevan, där träden nu bär frukt. Det lönar sig
att arbeta!
Han beskrev hur en kompost skall
anläggas och visade oss en av högarna, där gurkor odlades i år.
Fruktträden har man slutat att bespruta. Nog får vi frukt utan att
bespruta, menade den energiske odlaren.
—
Det är jobbigt att odla, men det är roligt och det är nyttigt inte
bara för börsen utan också för själen. Barn
mår bra av att delta i trädgårdsarbete menade han.
Vi
satt en god stund på bänken på den högsta bergknallen och
såg oss omkring. Det var höst vi såg, höst, mognad. Potatistid.
De fallande äpplenas tid.
Kromosompotatisen,
de arbetande makarna, som gjort sin stugutomt till en fruktbringande trädgård,
höststämningen, allt detta gör att vi placerar dessa spridda rader
under rubriken Veckans intervju ... | |