Veckans intervju:

Hälleberget kan faktiskt frambringa kromosompotatis

ETT BESÖK HOS JOHN FAGERHOLM PÅ KÄLLBACKEN

     
I går på förmiddagen kom en man upp till redaktionen, plockade fram ett paket ur en väska, vecklade upp paketet och lät tre jättepotatisar trilla ut över redaktionsbordet. Vi kontrollvägde och faktiskt det stämde precis som han sade, att potatisarna vägde resp. 800 och 650 gr. vilket förresten står att läsa på annat ställe i dagens ÖP.
     Mannen är John Fagerholm från KälIbacken i Nkby. Han berättade att potatisarna vuxit i ett land uppe på berget och att han forslat matjord dit upp och på så sätt berett åkerjord.
     Ingrid och John Fagerholm bor idylliskt vid Lybecksgatan [21 vid korsningen med Mathesiusgatan]. Frisk tallskog bakom, ett par snygga gårdar bredvid, Fagerholms egen 1948 byggda gård. Och så fruktträdgården, liksom trollad fram ur berget. Berget ja. Varenda bergsskreva är fylld med kompost, som numera är den härligaste matjord man kan tänka sig. Fru Ingrid höll just på att ta upp potatis då vi en stund senare vandrade runt och det såg ut som om hon inte alls behövde gräfta. Myllan var så lös, potatisarna bara trillade fram ...
     — Se, inte skall man narra sig med att odla utan att gödsla kraftigt med naturlig gödsel och kompost. Se nu på dehär äppelträden om de inte trivs, fastän de står flere meter över den omgivande marknivån, menade ägaren.
     Om de trivdes! Här dignade ungträd så som oranie, kanel, melba, transparente osv. av frukt. Och här odlades lök — härlig Kuusamolök och dansk sättlök, vilken redan var skördad och låg på vinden till torkning. Här odlades mycket annat: ärter, morötter, grönkål, bär, gurka ...
     Och allt på en knapp tomt om 2.000 kvadratmeter.
     — Varför skall man låta gräset gro och själv köpa grönsaker? Nykarlebyborna skulle odla mer på sina tomter, sa hr Fagerholm. Och det var inte utan att vi gav honom rätt. Ty visst är ett fruktträd, ett grönsaksland etc. vackert — om det växer och vårdas — vackert och nyttigt.
     — Där högst uppe växte dedär storpotäterna, sa hr Fagerholm och pekade upp till berget, dit han släpat kompostjord i åratal. En dag hade jag med mig en annan man och vi körde då hela 75 lass i dendär stora bergsskrevan, där träden nu bär frukt. Det lönar sig att arbeta!
     Han beskrev hur en kompost skall anläggas och visade oss en av högarna, där gurkor odlades i år. Fruktträden har man slutat att bespruta. Nog får vi frukt utan att bespruta, menade den energiske odlaren.
     — Det är jobbigt att odla, men det är roligt och det är nyttigt inte bara för börsen utan också för själen. Barn mår bra av att delta i trädgårdsarbete menade han.
     Vi satt en god stund på bänken på den högsta bergknallen och såg oss omkring. Det var höst vi såg, höst, mognad. Potatistid. De fallande äpplenas tid.
     Kromosompotatisen, de arbetande makarna, som gjort sin stugutomt till en fruktbringande trädgård, höststämningen, allt detta gör att vi placerar dessa spridda rader under rubriken Veckans intervju ...

 
  
Österbottniska Posten fredagen den 19 september 1958.
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Johns gamla gård.
Fler artiklar och notiser ur ÖP.
(Inf. 2006-09-17.)