Blåbäri Ainas stuga vid Karleborgsgatan 34 mot öster,
nuvarande Erik Sunds tomt. 1879 godkändes ritningen för Lovisa Söderlund. ”Langraden” i bakgrunden.

Blåbäri Aina var granne med oss, då vi bodde vid Langraden. Hon bodde i sin lilla stuga, ca 10–11 m², levde förnöjd på det som hon fick från sin lilla tomt. Där odlades potatis, grönsaker, tidigt från drivbänkarna, blommor i mängd. Hon samlade ved från skogen. Då hon var yngre fiskades nors vid Ragnöforsen.

[Blåbäri Ainas stuga från Karleborgsgatan.
Ahlströms uthus i bakgrunden.
Mia Damberg tillhandahöll.
(Bild inf. 2006-09-17.)]

Jag minns Aina, då hon tidigt om morgonen drog iväg med dragkärran till torget, lastad med blommor och grönsaker och bär. Nöjd var hon med den lilla inkomst hon fick.

Aina hade ingen lätt start i livet. Hon var det sista barnet som gick på auktion i Nykarleby. Det var den tiden, då föräldralösa barn lades ut på entreprenad till föräldrar som lade det lägsta budet för att fostra upp ett barn till vuxen ålder. Det var ju staden som betalade och ville ha så låga kostnader som möjligt.

[Aina Jakobsson och ? vid ”300 årsdagen av Nyk:by den 7/9=20”.
Stig Haglund tillhandahöll.
(Bild inf. 2016-03-01.)]

Hon växte upp på Högbacka i Nykarleby i en bra familj och lärde sej fort arbeta och göra rätt för sej. Det var på den tiden då barnen måste ta i med mycket arbete inne som ute. Fosterföräldrarna hade jordbruk. Aina växte upp, började fort att klara sig själv. När hon köpte huset vet jag ej. Det lilla huset är borta, men minnet av Båbäri Aina lever kvar. Hon dog i början på 1950-talet.

[Aina Jakobsson på 45-årsdagen 1928.
Elisabet Sund tillhandahöll.
(Bild inf. 2008-01-30.)]

Karleborgsgatan där Ainas hus stod, var lekplats för källbacksbarnen. Det var många gånger som fotbollen for över i drivbänkarna och hon blev arg. En gång måste jag fara dit med min pappa och be om förlåtelse. Pappa ordnade opp med Aina så att det blev nya fönster. Senare med åren var jag där med pappa, hjälpte till med att gödsla och vända opp trädgårdslanden med dynggrep. Drivbänksolyckan var glömd och vi var goda vänner.