Första Maj
Vårens
första dag ingick på vår ort med solsken, men värmen var
dock inte särdeles hög. Det oaktat kunde man iakttaga att glädjen,
som hör innerligt samman med denna dag, även i år hade sin givna
plats hos de majfirande skarorna.
Redan klockan 8 på morgonen skulle
sång och musik av seminaristerna utföras i parken [Topeliusparken],
och med en punktlighet som förtjänar allt beröm, kommo de på
utsatt tid marscherande i taktfasta led med musiklektorn i spetsen. Allt emellanåt
under tåget från seminariet till parken höjde ledaren taktpinnen,
och det ena musikstycket efter det andra genljöd över staden. Musikanterna
åtföljdes av en skara människor, som hade försakat sin morgonblund
för att njuta av majsol, vårväder och majstämning. Komna
till parken sjöngo och spelade seminaristerna av hjärtans lust, och
kommo genom sina prestationer, vari värme bodde, envar att glömma kölden,
som annars helt säkert hade bragt mången att ila till sitt hem igen.
Trevnaden i parken i tidig morgonstund höjdes i ansenlig grad av den utmärkta
servering, som flitiga händer fått till stånd här. Långt
före slaget 8 var man i fart med att ställa allt i ordning. Stadens
fruar och herrar sparade ingen möda, när det gällde att anordna
en trevlig majdag. Det bakades vetebröd och struvor. Glace tillreddes i ansenlig
mängd. Läckra apelsiner och mjöd införskrevos, och allt detta
jämte det övriga, som hör till ett fint första majbord bars
eller drogs till parken av magistrar, handlande, rådmän och deras damer,
allt i det bästa samförstånd.
Någon stor folkvandring
till det inbjudande bordet kunde inte förmärkas men dagen var ju lång
och man hoppades på slaget 12, när man beredde sig på att se
i parken ett folkvimmel utan like. Vid nämnda tillfälle skulle samskolans
elever sjunga. Man hoppades även att mildare väderlek skulle inträda
senare på dagen. I såväl det ena som i andra fallet misstog man
sig i någon mån. Luften var lika kylig som på morgonen och folket
om möjligt ännu mindre till antalet än då. De goda stadsborna
måtte älska dricka sitt morgonkaffe hellre i sina fridfulla hem än
ute i naturens sköte och älska kanske även icke vara med. Publiken
var som bortblåst, men damerna vid serveringsbordet förlorade icke
humöret. |