Veckans intervju:

FRÄLSNINGSARMÉN i Nykarleby 60 år
julgrytan kokar och medlen fördelas

I allmänhet betraktas ju Frälsningsarmén som mest lämpad för storstäder. Och sant är att metodistpast. William Booth började den verksamhet, som senare ledde till Frälsningsarmén, bland östra Londons myllrande, fattiga, människoskaror. Men det oaktat hade Frälsningsarmén verkat i Finland endast 8 år förrän den 35 kåren den 17 nov. 1897 började sin verksamhet i Nykarleby, fjärran från världssmetropolernas buller och myller.

Då ÖP i dag samtalar med Nykarleby-kårens ledare, Vasa-flickan och löjtnanten Doris Lindkvist, framgår det att kåren alla dessa år varit i verksamhet. Ibland har man upplevat väckelsetider, med mycket folk på mötena och själar som blivit frälsta, ibland har det varit mera stilla. I början, då armén var okänd o. misskänd, lät fru Björklund bygga en mötessal och officersbostad, där armén sedan fick vara i 58 års tid. Många goda, välsignade minnen har vi från tiden där. Men dock är vi glada över vår nya fastighet, som kunnat köpas tack vare kommendör Ahlbergs välvilja och högkvarterets bistånd. ”Men skulden, skulden, den är fortfarande stor” suckar den glada löjtnanten.

Många järn i elden.

Löjtnant Lindkvist, som kom till Nykarleby i september i år och efterträdde kapten Agda Ström, som verkat här i 4 år — en osedvanligt lång tid för en kårofficer — berättar att de har många glädjeämnen på kåren. Söndagsskolan, som är all kristen ungdomsverksamhets ryggrad, är talrikt besökt av barnen. Flickscoutkåren, som på grund av ledarbrist inte har varit i verksamhet de senaste åren, har efterträtts av flick- och pojkklubbar, där en stor skara trevliga barn intresserat är med. Också hemförbundet — en verksamhetsgren, som påminner om martornas — är livskraftigt. Där samlas en skara damer, husmödrar och andra, med sina handarbeten, för att lyssna på goda tal och föredrag, sång och Guds ord. Och damerna inte allenast lyssnar, utan de sjunger också själva. Strängbandet har redan några år sjungit o. spelat sina vackra sånger till glädje och välsignelse för många.

Lekskolan är ett kapitel för sig. I samarbete med Röda Korsets lokalavdelning har vi haft glädjen samla barnen några timmar varje dag.

Julgrytorna

är ju annars det mest aktuella just nu. De är välkända dessa grytor, som tyst, men enträget manar oss att tänka på andra. Idén med grytor, som skulle ”koka” på öppna platser och gator till förmån för dem, som lever på livets skuggsida, kom i slutet av förra århundradet från Amerika och har spritt sig nästan till alla länder, där Frälsningsarmén verkar. Också i vår stad finnes det sådana, vilka skulle behöva en uppmuntran och praktisk hjälp till jul. Därför nappas vi att julgrytorna, vars inkomster oavkortade går till att bereda julglädje för mindre bemedlade, skall ”koka” väl i år, säger löjtnant Lindkvist och berättar till sist något om insamlingarna och vart medlen går. På hösten har vi en s.k. försakelseinsamling och så har vi ju påskofferinsamlingen. De influtna medlen från dessa går till missionen och andra ändamål.