Nykarleby stads Marthaförening 1926—1956

Nutid bygger på forntid och skapar framtid. Dessa ord kan tillämpas på alla arbeten för människornas bästa, för utveckling och framåtskridande i hem och samhälle. Så ock inom Marthaföreningarna. — Vi, som nu arbeta, skulle ej ha haft de möjligheter vi ha, om ej andra gått före oss, lagt grunden och röjt tegarna. De ha arbetat tyngre än vi, i stenigare mark, bildlikt talat.

Det är dessa våra föregångare i Nykarleby Marthaförening vi med denna fest vilja hedra, ära och tacka för ideellt, framsynt arbete, för de frön de sått, för de plantor de givit oss i arv att vårda och förkovra så att de bära frukt för uppväxande släkten.

Nykarleby stads Marthaförening firar i dag 30 års minnet av sin start den 1 februari 1926 i samband med Nykarleby Marthadistrikts tillkomst enligt en notis i Österbottniska Posten för den 5 febr. 1926.

Men långt, tidigare, i seklets början, startade Marthaarbetet på orten i samband med frågan om rösträtt för kvinnorna i vårt land. Denna fest kan kanske samtidigt vara en 50 års minnesstund, ty det äldsta nu tillgängliga protokollet är daterat den 6 mars 1907 och det senaste pappret angår inkomster och utgifter år 1919.

Den gamla föreningens första ordförande var fru Selma Spolander och den sista var fröken Maria Castrén enligt de uppgifter jag fått. — Fullständiga handlingar och protokoll från den tiden saknas nu, men av de papper jag har framgår att Marthaföreningen fr.o.m. 1 sept. 1907 med statsbidrag upprätthållit „Juthbacka arbetsskola för lytta“, vilket skedde på uppmaning av fattigvårdsinspektören i Finland, Gust. Ad. Helsingius. Han skrev den 21 febr. 1907 och frågade: „huruvida den i Nykarleby förefintliga marthaföreningen ville åtaga sig omsorgen om denna skola?“

Då fanns endast 3 sådana skolor i vårt land. De andra arbetade i Helsingfors och Uleåborg. Nykarleby hörde till skolstäderna då såsom nu. — Denna skola för lytta hade startats av fröken Netta Heikel år 1901 i Jakobstad och sedan flyttat till Juthbacka. När Marthaföreningen övertog ansvaret för skolan voro villkoren för erhållande av statsbidrag bl. a.: att minst 12 högst 20 (senare 25) medellösa och mindre bemedlade vanföra elever vårdas och undervisas — minst 8 månader i året — för att underlätta deras självförvärv, — att högsta avgift för undervisning och uppehälle fick vara 30 mk i månaden — att anstaltens verksamhet övervakas jämväl av Överstyrelsen för skolväsendet o.s.v.

Det var en stor uppgift, men säkert bekymmer och mycket arbete, utöver de egentliga marthauppgifterna, föreningen och dess styrelse, som samtidigt var skolans direktion åtog sig som garantiförening för skolan.

Enligt ett protokoll av den 6 mars 1907 bestod styrelsen av följande: Fröken M. Castrén, fruar Spolander, Björklund, Kisor, Knape och Wiljanen. Enligt ett av föreningens senare protokoll i november 1916 hörde till styrelsen: frk. M. Castrén, Fruar Edit Björkvall, Olga Hedström, Nanna Grundfeldt, Ina Järnefelt och Ester Fougstedt.

År 1918 var statsbidraget 10,000 mk + 1,500 mk i dyrtidstillägg per läsår och av elever uppbars i avgifter 5,107 mk + beklädnadsavgifter till skolan 2,840 mk 10 p. eller summa inkomster 19,447:10, ungefär 50 procent av utgifterna, som stego till 37,969:32, varav för kosthållet åtgick 15,074:21. Resten 22,900 mk skulle betalas lön åt lärarpersonal, hembiträde, hyra, ved, lyse och införande av elektriskt ljus, arbetsmaterial och beklädnad, inventarier, räntor å lån och diverse, som steg till 1,508:06. — Det var dyrtid även då med ansvar och bekymmer för att få debet och kredit att stämma.

Skolan flyttade till Seinäjoki o. upphörde med vårterminen 1919. (Inom parentes kan här nämnas att hösten 1919 öppnades en ny skola i Nykarleby, nämligen samskolan, 10 år sedan gamla fruntimmersskolan upphörde 1909.)

Lytta-skolan på Juthbacka hade säkert varit till välsignelse för många med svårigheter att få utbildning till „självförvärv“, som det hette. Den marthaförening, som år 1907 vågade åtaga sig en så stor uppgift, som att hjälpa vanföra till yrkesutbildning, är väl värd beundran och högaktning. Detta var ej egoism utan hjälpsamhet, i handling visad kärlek och tro på framtida möjligheter för skolans elever.

Heder och ära vilja vi betyga de modiga marthorna i Nykarleby i seklets början (1907)! — Det är säker ej många här närvarande, som känna till denna gärning i forna tider. Men den är värd att föras fram och bevaras.

Jag har riktat våra tankar i dag 50 år bakåt i tiden, oaktat vi fira 30-årsfest, ty den nuvarande Marthaföreningen är en fortsättning på den förra efter några års intervall.

Vår Marthaförenings första protokoll är daterat den 19 febr. 1926. Vid mötet den 6 mars voro 30 medlemmar antecknade och vid första årets slut 45 st. Antalet medlemmar under de första 20 åren växlade mellan 44 och 52 för att under det tredje decenniet stiga till 60—62 st. År 1949 beslöts på årsmötet att våra medlemmar vid fyllda 70 år, om de varit inskrivna i vår förening minst 10 år, kallas till hedersmedlemmar och befrias från medlemsavgift. De äro nu 6 st., av vilka 3 varit med sedan 1926.

Föreningens första styrelse valdes den 1 febr. 1926 vid ett möte i rådhuset och bestod enligt tidigare nämnda notis i Ö. P. av följande: ordf. Edit Björkvall, viceordf. Karin Friberg, sekr. Ingrid Wiklund, och kassör Josefine Hedström. Övriga styrelsemedlemmar blevo Hanna Ekmark och Norma Åkerblom, suppleanter Eva Nessler, Märtha Quist och Ester Fougstedt.

Första ordföranden fru Edit Björkvall avled sommaren 1927 till föreningens stora sorg och saknad. Då fru Karin Friberg, viceordf. i början av sommaren flyttade bort från orten var Marthorna vid höstterminens början utan både ordf. och viceordf. Inom styrelsen valdes då till ordf. suppl. Märtha Quist och till viceordf. fru Hanna Ekmark till årets (1927) slut. I januari 1928 blev fru Fanny Oljemark ordf. och kvarstod till augusti 1938. Därpå följde på ordf. posten fru Helena Henriksson 1939; fru Lisbeth Hagen 1940—42; Gerda Eklund 1943—45 och fru Ester Fougstedt sedan jan. 1946 — summa 7 st.

Viceordförande har varit: fru Karin Friberg 1926—½1927; fru Hanna Ekmark ½ året 1927—31; fru Lisbeth Hagen 1932—39; fru Magnhild Asplund 1940, fru Anni Wennström 1941; fru Heldine Fors 1942—44; fru Elin Fagerlund 1945: fru Gerda Eklund 1946—47, fru Magda Hägglund 1948—50; fru Ulla Forsander 1951—53 och fru Dagny Sandvik fr.o.m. 1954 (11 st.).

Sekreterare har varit frk. Ingrid Wiklund 1926—aug. -28, fru Märtha Quist aug. -28—1933, frk. Hulda Hedström 1934—35, fru Märta Nyberg 1936, fru Helene Henriksson 1937—38, fru Senna Casén 1939—43 och 46—47, fru Elin Fagerlund 1944, fru Heldine Fors 1945, fru Ulla Forsander 1948—49, fru Dagny Sandvik 1950—52 och fru Margit Wendes fr.o.m. 1952 (11 st.).

Kassörer har varit: frk. Josefine Hedström 1926—31, fru Helene Henriksson 1932—36, fru Märta Nyberg 1937—41, fru Rosa Nylund 1942—44 och 1947, fru Senna Casén 1945, fru Jenny Österlund 1946, fru Hilma Mårtens 1948—50, fru Magda Hägglund 1951—53 och fru Rosa Nylund fr.o.m. -54 (8 st.). År 1926 steg hela kassan till 1,616:51. År 1954 steg utgifterna till 69, 922:—.

Vi får inte glömma föreningens husmödrar, 2 st., som väljas på årsmötet för löpande år och handha uppköpen och kaffeserveringen vid möten och fester. De första valdes i jan. 1927 och voro fruar Ekmark och Quist. 1928 valdes Hulda Blomqvist och Alina Hanson. Jag kan ej här räkna upp alla under de 30 åren utan nämner ännu endast de nuvarande Tyne Asplund och Magda Hägglund, vilka bära dagens Martha-bekymmer.

Av de 1926 inskrivna medlemmarna kvarstår ännu i dag bland föreningens 60 Marthor 8 st. nämligen Maria Castrén, Alina Backlund, Aina Bergman, Hulda Blomqvist, Alina Hansson, Ida Pihlainen, Ingrid Fagerholm och Ester Fougstedt.

Nykarleby stads marthor har alla dessa år regelbundet sammankommit höst, vinter och vår varannan vecka till symöten med program ordnade sedan 1940 varje gång av 2 medlemmar i tur och ordning. På det sättet har programmen blivit mångsidigare och marthorna ha kommit aktivare med. Programmen har bestått av sång, musik, föredrag (cirka 150 st.) uppläsning och diskussioner i frågor rörande hemmet och Marthaarbetet. Per år har det varit 10—15 möten och med 15—30 deltagare i medeltal per år.

Lokalfrågan har berett oss bekymmer. De första åren fingo vi samlas i samskolan. Sedan följde ungdomsföreningens lokal, nu ombygd till biograf, så blev det skyddskårsgården och bönehuset och fr.o.m. 1947 samlas vi i marthornas hem. Men — den 12 april 1950 beslöts att av nettobehållningen från påskbasaren mk 17,317:— fondera 15,000 mk såsom grundplåt till ett blivande Marthahem. Och vid årsmötet 1951 valdes den första handarbetskommittén för den första julförsäljningen för att öka inkomsterna. — Vi drömma om att en dag få samlas i ett Marthaföreningshem med egna möbler och möjlighet att anordna kurser där också.

[Drömmen om en egen gård gick i uppfylldes redan 1957 (?) när Marthorna köpte Frälsningsarméns gård på Bangatan 15.
Foto: Lars Pensar den 20 mars 2005.]

Kurser av olika slag äro till stor hjälp för hemmen och även efterfrågade, men därtill behövs lämplig lokal. Nykarleby stads Marthaförening vet därför till fullo värdera den hjälp vi i det avseendet fått av Kristliga folkhögskolan, dess direktion, rektor och lärarpersonal, då vi fått deltaga i vävnads- och sömnadskurser här. Vi uttala vårt varma tack för god hjälp och hoppas på samma möjligheter framdeles.

Under de gångna 30 åren har 35—40 kurser från 1—22 dagar långa anordnats av föreningen för över 400 deltagare trots svårigheter med lokal. Det har varit i matlagning, även i kristidsmat, bakning, konservering, vävnad, sömnad, annan hemslöjd, hemvård, täckstikning, tillverkning av madrasser, handskar och väskor förutom korta demonstrationer vid Marthamöten. Vi hoppas att dessa kurser givit deltagarna kunskaper och varit hemmen till nytta. Också icke Marthamedlemmar har deltagit i dessa kurser, ibland ända till 50 procent. — Vi ber att i detta sammanhang få tacka Nykarleby stad för bidrag vi erhållit från alkoholvinstmedlen till kursarbetet. Ju trivsammare hem med goda föredömen desto mindre lockelser till nöjen och njutningar. På hemmen bygger samhället. Goda hem äro en god grund och fostra ansvarsmedvetna samhällsmedlemmar.

Marthaföreningen har anordnat och deltagit i olika utställningar bl.a. i den stora trädgårdsutställningen här i folkhögskolan i år.

Nya impulser och friska fläktar utifrån har föreningen fått i sitt arbete genom sina representanter, som deltagit i centralstyrelsen och distriktets årsmöten, rådplägningsdagar samt sommar- och höstdagar.

Exkursioner och utfärder ha också företagits. De senare åren en kortare och en längre för att inte blott få avkoppling från vardagens enahanda utan för att lära känna vår närmaste omnejd och även de vackra trakter, som finns inne i landet, helt olika vårt slättland. [Kanske det var vid ett sådan tillfälle en dam beställde “Iso kuppi kahvi ja käärme“.]

Inom föreningen har diskuterats husmors semestern, vilken hon med all rätt borde få varje år. Hennes arbete i hemmet är ett yrke, ty det fordras kunskap i olika avseenden. Men det är ej officiellt erkänt som ett yrke. Vid senaste folkräkning stuvades husmödrarna in i kategorin „personer utan yrke“ i nära grannskap till arbetsoföra och imbecilla. Är det rätt och billigt? Vi svara nej! Husmor bör få semester som alla andra yrkesarbetare, vilka i lag tillförsäkrats sådan. Hon har ingen 8 timmars arbetsdag utan 16 timmar och mera ibland och hennes hälsa är av stor betydelse för hemmet. (En husbonde på landet berättade, att när husmor låg sjuk, fick han betala lön åt 3 vikarier för att få barn, hushåll och fähus omskötta.)

I husmors-semestern här i folkhögskolan år 1948 hade vår förening 1 deltagare, likaså 1 i den semester som Nykarleby Marthadistrikt och Folkhälsan i Nykarleby-nejden anordnade 1949—50 på Roparsand i Vexala och 1 har varit Hufvudstadsbladets stipendiat på Juthbacka.

För att hjälpa hemmen och underlätta husmorsarbetet har vår förening anskaffat och lånat ut bärpress, rexapparat [konserveringsapparat] och fruktträdsspruta.

En marthakör har ett par gånger under årens lopp startat men tyvärr upphört.

Nykarleby stads Marthaförening har under flere år bistått Folkhälsans sommarkoloni för förskolebarn både ekonomiskt och med sömnad, likaså spädbarnsrådgivningen. 1932 bekostade vi 1 barns vistelse i kolonin.

1928, då kyrkan renoverades, gåvo marthorna bidrag till gångmattor i kyrkan.

Under kriget 1939 samarbetade Marthorna med Lotta-Svärd för att få kläder åt reservisterna och gav strumpor, vantar, fottrasor, underkläder, snödräkter m.m.

I maj 1940 insamlade Nykarleby Marthorna husgeråd, handdukar, sänglinne, gångkläder, möbler och penningar för utdelning åt hemlösa evakuerade, som kommit hit från Karelen.

De krigsvärnlösa och krigsinvaliderna har vi också bistått.

Våra Marthor ha även arbetat i Centralen för fria vården och i Fadderortskommittén under och efter krigen samt för Juthbacka semesterhem med insamlingar o. vid serveringar där.

Den „billiga“ Marthahjälpen har vidare anlitats vid Barnens dags festligheterna 4—6 okt. 1946; vid kaffeserveringen, då Nykarleby järnväg invigdes 29 aug. 1949, vid Sollefteå Manskörs konsert här den 22 juni 1949; vid Norra idrottsdistriktets stora gymnastikfest här 17—18 juni 1950 [då cirkuselefanten rymde] samt vid olika sångfester och andra tillfällen.

[Kaffeserveringstraditionen upprätthålls fortfarande. Även när brandstationen invigdes i december 1999 stod Marthorna för serveringen.]

Nykarleby Marthorna har således under de förflutna åren även samarbetat med olika organisationer och ej isolerat sig utan försökt efter förmåga vara till nytta i samhället, oaktat vi arbetat så att säga i det tysta utan stora fester utom barnfester.

Jag har här ur 5 protokollböcker, 1 bok kallas „Marthaarbetet i ord och bild“, samt från 30 årsberättelser och 30 statistiska blanketter plockat fram ett och annat rörande Nykarleby stads Marthaförenings verksamhet under tid, som gått och mycket vore säkert ännu av intresse, men jag ber att endast få citera en Marthas yttrande enligt protokollet för den 17 nov. 1947 vid en diskussion. Frågan lydde: Vad hoppas jag få av ett Marthamöte och vad får jag? Marthamedlemmen yttrade:

„Hörde jag ej till föreningen och ej fick gå på möten, vore jag bra mycket fattigare. Någon brukar säga: jag var så trött, så jag gick ej till mötet! Men om man går till Martha, är man pigg, då man kommer hem, så att ett tungt arbete blir dubbelt lättare. Vi behöver avspänning, avkoppling från det vardagliga arbetet, umgänge med andra och först och främst läkedom för själen och därför är det nyttigt att med en bra berättelse, musik, vackra sånger och dikter fördriva en Marthakväll med andra likasinnade kvinnor. Martha strävar ju för praktiska kunskaper, såsom upplysning i matlagning, sömnad och dylikt och förhandlingar vid ett möte skall naturligtvis skötas, det är ju viktigt. Allt praktiskt är ju Marthas del, men man får ej glömma Marias del. Då de gå hand i hand får vi säkert ett innehållsrikt Marthaarbete.“

Och så har vi haft det. Så långt citatet från diskussionen.

Hemmets husmor är en nog så nödvändig kugge i samhällets maskineri. På hennes vardagliga gärning, hennes omtanke och skicklighet beror i hög grad familjemedlemmarnas hälsa, barnens uppfostran, hemmets standard, dess atmosfär och ej minst ekonomin. Hon skall med familjemedlemmarnas hjälp göra bostaden till ett  h e m  i ordets fullaste bemärkelse. — Men förmår hon detta, om hon är isolerad inom hemmet dag efter dag och vecka efter vecka utan att få kontakt med andra, utan att få upplysning och kunskap om nya rön rörande hemvårdsfrågor, som kanske andra prövat, och utan att få avkoppling från de varje dag återkommande sysslorna, som inte synas om de äro utförda men väl om de försummats.

Det är denna upplysning och avkoppling Marthaföreningen vill giva sina medlemmar samt ännu därtill andlig vakenhet för själens behov. Det är både Martha och Maria betonat. Vi vilja ta emot och giva förtroendefullt och glatt. Vår uppgift är ju att berika, ständigt utveckla och förbättra vad som redan finnes, att skapa lyckliga hem och ett i djupaste bemärkelse levande samhälle, där var och en är aktiv och hör hemma. — Vi äro ej ensamma i detta arbete, ty det är flera tusental Marthor i vårt land, som utföra samma vardagsgärning för samma mål.

Har Nykarleby stads Marthaförening under de gångna åren i någon mån kunnat utföra sin andel i arbetet, kunnat stöda och hjälpa sina medlemmar så har föreningen varit till nytta och vi tacka Gud, för framgång och välsignelse.

Så ber jag att få tacka alla föreningens medlemmar, forna och nuvarande, ingen nämnd och ingen glömd utan alla och envar, på den post de stått, i det arbete de utfört, — för visat intresse, osparad möda och gott samarbete. Det har varit hemkänsla vid våra möten och glädje i det som gjorts, vilket skapat samhörighet. Må förvissningen om arbetets välsignelse vara allas belöning och skänka tillfredsställelse. — Men mitt tack når ej alla, som varit med om under tiden som gått. Många som givit föreningen sitt hängivna intresse och regelbundet varit med ha gått bort för alltid. Må vi här ägna dem några tysta tacksamhetens tankar! — —

„Vad rätt du tänkt,
vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt,
kan ej av tiden härjas —
Det är en skörd, som
undan honom bärgas
ty den hör evighetens rike till“.

[Del av recitativ ur ”Kantat vid jubelfest-promotionen i Upsala den 6 September 1877” av Viktor Rydberg. Hela kantaten på Projekt Runeber.]