DÖDSFALL.

    Den 19 dennes avled härstädes fru Anna Katarina Pettersson i sitt 85 levnadsår. Bördig från Purmo flyttade fru P. sedan hon blivit änka efter folkskollär. Alex Pettersson i Veikars, Korsholm till Nykarleby 1895 och har sedan dess varit ”Klippans” värdinna och ägare. Klippan är som bekant en av Nystadens mest idylliska smågårdar, ett seminaristhem med ålder och traditioner. Där har under årens lopp över ett 100-tal seminarister bott och trivts gott; och flerdubbelt större är deras antal, som intagit sin dagliga spis på ”Klippans fasta grund”.
    Fru Pettersson har gjort sig känd som en rättrådig och god värdinna och människa. Sina ”pojkars” öden har hon med varmt intresse följt långt över seminarietiden, och besök och hälsningar av gossarna voro alltid kärkomna.
    Nu är hennes långa arbetsdag till ända och med henne gömmes i gravens sköte en god representent för gammaldags gudsfruktan, guldren tro och heder.


Fru Pettersson på sin veranda.


Fru Pettersson på sin veranda., detalj
[Fru Pettersson på sin veranda.
Ur Holger Haglunds samlingar.
Hela bilden.
(Inf. 2007-10-10.)]



NÅGRA INTRYCK FRÅN EN RESA GENOM NYKARLEBY

    Förbi Juthbacka och Värnamo susade vår bil in i Nykarleby. Som mången gång tidigare blevo vi betagna av stadens vackra läge, av ån, kyrkan och de breda gatorna och esplanaderna. Vi fäste intet avseende denna gång vid sällskapets spefågel, som anmärkte att ”staden lär vara lika tråkig som den är vacker”.
    Vi hade en halv timme på oss att förnya bekantskapen från tidigare besök, och på den tiden hinner man inte få tråkigt.
    Från Brostugan — vars kaffe nu var sämre än när vi sist var där — styrdes färden till seminariets vidsträckta trädgårdsanläggningar, vilka vi besågo under trädgårdsmästar Bergmans förfarna ledning. Man fäste sig i synnerhet vid det rikhaltiga och välordnade studiematerial, som hopbragts för seminariets räkning.
    På återresan lade vi märke till de trädplantskulturer, som anlagts av staden. Tyvärr har man försummat att i tid utplantera endel lärkträdsplantor, vilka nu blivit för stora. De borde ha utplanterats redan för ett år sedan. Nu kommer deras plantering att erfordra mycket stora gropar och kosta betydligt mera, än vad fallet annars varit. För en fackman på skogsbruksområdet framstår detta som ren misshushållning.
    Vi går vidare. Esplanaderna äro imponerande i sin lummiga grönska. (Märkvärdigt att Vasa ej kan påvisa något liknande, måhända beror det på jordmånen). Topeliusparken saknar endast några färgglada planteringar, vilka skulle kontrastera mot det mycket gröna. Men … utsikten över ån skymmes totalt av en trädhög, förvildad syrenhäck, som tydligen ej sett trädgårdsmästarens sax på decennier. [Likadant var det i början på 2000-talet.] Vi hoppas stadsdirektören, hur överlupen han än lär vara av processer och annat arbete, ville giva sig tid att se till, att syrenhäcken avkortas till hälften av sin nuvarande höjd.
    Med en stilla önskan att syrenhäcken är klippt, när vi kommer tillbaka, susa vi vidare norrut.



Resenär N:o 3579, Österbottniska Posten nr 38/1932.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren:

Undrar om lärkträden blev utplanterade. Kanske var det ett av dem som Wilkman planterade på apoteksgården bredvid lusthuset och som fälldes när bostadsbolaget byggde. Åldern stämmer något så när. Annars får man här en liten fingervisning om hur parken såg ut innan Schalin tog hand om planering/plantering 1936.


*     *     *



För många år sen ansöktes om ett ej ännu beviljat rivningslov, men bygglov erhölls nyligen. Förstoring.
Foto: Lars Pensar den 10 april 2020.
(Inf. 2020-04-16.)


Läs mer:
År 1911 taxerade fru Pettersson för 800 mark.
Fru Pettersson omnämnd i Nykarleby såsom turistort av Gånge Rolf (V. K. E. Wichmann). 1919
Postlåda. 1927
Fler artiklar ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2006-04-25, rev. 2020-04-16 .)