Sökte nykarleby storbron i Nationalbibliotekets digitala samlingar och det blev många träffar. Några av dem gällde dock Storbron i Kronoby. Visste inte att en sådan fanns också där.

 

 

Folkfest med anledning av kröningen

31 maj 1883

    Vid fabriks- och handtverksföreningens årssammanträde  

Bref från Österbotten

10 augusti 1901

Islossningen i Nykarleby älv

4 maj 1926

Ansvarslöst bilkörande

7 november 1926

Bilrazzia

16 september 1927

Befrielsedagen i Jeppo

2 februari 1928

En brofest i Jutas

19 september 1929


*     *     *


Nykarleby den 31 maj.

— Folkfesten i anledning af kröningen.
[Alexander III den 27 maj.]

Festen, hvilken af förekommen anledning uppskjutits från måndagen till tisdagen den 29 maj, gynnades af ett det herrligaste sommarväder. Klockan 6 på morgonen dånade den kejserliga saluten, 101 kanonskott, från strandparken bredvid storbron, hvilken var flaggbeprydd.

Kl. 1 på dagen bespisades 200 fattiga rikligen med mat, hvilken middag helt och hållet åstadkommits på enskild väg.

Klockan strax efter 3 e. m. begynte den egentliga festen, hvilken försiggick på en radman Lybeck tillhörig linda vid elfstranden, midt emot Juthbacka herresäte.

Alla butiker voro stängda. Menniskor från nära och fjerran strömmade till den med flaggor beprydda festplatsen, i hvars midt en hög och utomordentligt vacker med gröna kransar och slingor prydd majstång reste sig. Jakobstads musiken spelade. Ett lefve för H. Mt. Kejsaren utbragtes af borgmästar Wilander. Lektor Wichmann höll ett hänförande tal till fosterlandet.

Sång och musik omvexlade. Danser, lekar och täflingar aflöste hvarandra och vi nämna med tillfredsställelse att deltagande i dem var allmänt och skedde med lust och fröjd. Klockan 9 på qvällen skedde uppbrottet med musiken i spetsen. Det hela lemnade ett det bästa minne hos deltagarena jemte önskan att folkfester hölles allmännare i våra bygder.

— Vid fabriks- och handtverksföreningens årssammanträde den 17 innevarande maj förekommo följande ärenden:

1. Upplästes berättelsen öfver granskningen af sistlidet ars räkenskaper och tillerkändes full ansvarsfrihet ät förvaltarena af föreningens kassa.

2. Inflöt i årsafgifter af föreningens medlemmar och räntor 229 mark 30 penni.

3. Snickaren Johan Holmqvist utsågs till vaktmästare vid föreningen under året i stället för sadelmakaren J. A. Sundberg, som var i tur att afgå.

4. Beslöts att af föreningens medel skulle utlånas 600 mark antingen mot inteckning eller vederhäftig borgen.

5. För bildandet af en ordentlig penssionskassa för handtverksföreningen utsågs en komité bestående af herrarne A. J. Thulin, Aug. Lindberg, C. T. Wahlberg, C. Halein, J. Karlsson.

 

Norra Postens redaktionsbyrå är flyttad till doktors Synnerbergs gård

— Influtna bidrag för Juthas minnesstod.

 

Mark

P:ni

Transport

6,971:

83.

Kyrkoh. C. Vrunov. Kristina

11:

75.

      „       K. E. Aspelund. Mäntsälä

158:

      „       V. M. Gadding. Joutseno (pers.)

5:

Kuratorn för Same Karelska afdeln. i H:fors. I. Krohn (pers.)

5:

Provinicalläkaren E. Hirn Kr:stad

10:

Forstmästar A. L. Holmérus Sotkamo

5:

De unga Damerne i Jakobstad.

30:

[Enl. Statisitikcentralen motsvarar 1 mk 1883 4,89 euro år 2019.]

Bref från Munsala.

Den 28 maj 1883.

— — —

Ångbåtstrafiken är nu öppen vid våra kuster. De båda kustångarne „Tärnan” och „Necken” hafva hvardera de senaste dagarne besökt Kantlax hamn. Om Necken, som ändrade denna sin första tur sålunda, att den nu besöker också landthamnarne, framdeles under sommaren ämnar dermed fortfara är oss ännu obekant.

— — —

Jag vore frestad att öppna en polemik med „Nykarebybon” i Helsingfors Dagblad om den blifvande jernvägsstationens förläggning till Sorvist, af skäl att Munsalaboerna medräknats, såsom de som skulle hafva nytta af stationens förflyttning från Kofjoki till Sorvist; men utrymme och tid saknas för tillfället. I förbigående vill jag dock anmärka, att Munsala boerna helt säkert icke komma att besöka någondera af dessa stationer, utan stationen i Jeppo. Det är nemligen sannolikt, att så snart jernvägen öppnas kommer en ny väg att upptagas från Munsala till Jeppo. Väg finnes redan från Munsala sidan till Rank hemman i Jussila by, på ungefär en half mil nära den blifvande jernvägsstationen och en flottbro öfver älfven finnes också nu redan ungefär vid det ställe der den nya vägen skulle komma att utmynna i Jeppo. Den del af Munsala som ligger närmast kommer således att få under en mil till stationen i Jeppo och från de aflägsnare byarne 1½ à 2 mil, om nemligen den nya vägen kommer tillstånd. Munsalaboerna hafva blifvit tvingade att deltaga i anläggningen af en ny kommunikationsväg från Härmä socknerå till Nykarleby stad på östra sidan af elfven, på en väglängd af öfver 2 mil och det är derföre sannolikt, att de (Munsalaboerna) i sin tur söka forma vägbyggnadslaget att deltaga uti anläggningen af en väg mellan Munsala  och Jeppo, såsnart en sådan väg, genom jernvägens öppnande blifver behöfvlig.


Norra Posten, 31 maj 1883, nr 22, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


*     *     *


Bref från Österbotten.

Vid Bottniska vikens långgrunda stränder ligga som bekant på ett afstånd från hvarandra af sex mil de två små städerna Gamlakarleby och Nykarleby och däremellan den tredje staden, Jakobstad. Dessa tre städer grundlades ju redan på 1600-talet, men ha i dag som är ännu ej nått någon större betydelse. Om häfdatecknare företoge sig att skrifva orternas historia, skulle man finna på många blad skildringar om afund och bitterhet och konkurrens mellan dessa altför nära hvarandra placerade stapelstäder.

Nykarleby står dock numera nästan helt och hållet utanför konkurrensen. Af dess handelsflotta, som för 40 à 50 år sedan var ganska ansenlig, finnes nu ingenting kvar. Dess sista fartyg, barkskeppet „Carl Gustaf”, utbjudes f. n. till salu; och någon ångare består sig orten ej. Handel och rörelse gå nedåt med hvarje år. Sedan den smalspåriga bibanan från Kovjoki med uppbjudande af stadens yttersta krafter kommit till stånd, anlöpes stadens hamn af, så vidt jag vet, endast en ångare, och det icke synnerligt ofta. Tilläggas kan, att den ofvannämnda bibanan torde bära sig ganska väl, ett förhållande, som gäckat mångas spådomar om, att densamma skulle draga staden alldeles på knä.

Annars är Nykarleby en mycket naturskön och fridfull ort. Det hvilar öfver hela den idylliska orten en alldeles egenartad stämning af något förgånget; och den, som fostrats där och återkommer från vistelse å annan ort, ser alltid med en vemodsfull blick dess låga hus och folktoma gator.

Storbron” sträcker sig bred och välbygd mellan de höga, branta stränderna, bekransade med åldriga björkar och alar. „Forsen sjunger sin sång som i många, många hundra flydda år”. Men från poesi till prosa. Det lär ha varit fråga om att försälja forsen till affärsmän, men man torde icke ha kommit öfverens om priset. Skulle en större fabrik anläggas vid forsen, blefve den nog till stor nytta för staden.

Vid det stora torget finnas tvänne af trästaket inhägnade, med frodigt gräsbevuxna tomter, „stenhustomten” och „rådhustomten”, och vänta förgäfves att blifva använda till det ändamål, hvartill de af stadens fäder vid regleringen efter branden 1857 [ska vara 1858] bestämdes. Seminariebyggnaderna höja sig allvarliga och vackra ur grönskan. Denna läroanstalt har staden till stor del att tacka för den betydelse, den ännu har. Nu för tillfället stå byggnaderna torna och öfvergifna; endast de vackra park- och trädgårdsanläggningarna skötas kärleksfullt af en nitisk vårdare jämte biträden. Men efter par veckor blir där lif och rörelse, då eleverna från Finlands alla svenskspråkiga bygder anlända, förande med sig friska fläktar från andra orter. Man kan också påstå, att denna läroanstalt med sin allvarliga och fosterländska uppgift bidragit till att gifva åt staden dess prägel af andligt lif och högre intressen, som grannstäderna med sin lifliga kommers till stor del sakna.

Jag nämde i det föregående om hamnen. Kapitlet om stadens hamnar vore nog i många afseenden af intresse. Jag skall i korthet antyda något. Om man med båt färdas från staden nedför älfven, passerar man först Kuddnäs, ett ställe, åtminstone till namnet kändt af de flesta. Efter en halftimmes rodd kommer man till åns mynning, „Åminne” eller „Gamla hamn”. Där finnas ännu ganska väl bibehållna stenkajer, där fartygen fordom lade till. Men det är länge sedan. På motsatta stranden synas spår af ett beckbruk, som i sina välmaktsdagar delvis ägts af Topelius:ka släkten och hvarom Z. Topelius skrifvit en af sina fängslande berättelser. Längre fram skymtar Djupstén, albekransad och sommartid bebodd af stadsbor, hvilkas röda „villor” skymta genom grönskan. Där bygdes fordom ståtliga skepp, men nu är där äfven grundt. Spår af skeppsvarfven skönjas ännu. Från Djupstén är icke synnerligt långt till Alörn, en af den vackra skärgårdens täckaste holmar. Där finnes också ett gammalt skeppsvarf, numera bevuxet med ungskog. Helt nära det gamla varfvet döljer sig i grönskan af rönnar och alar Majniemi, där Z. Topelius bodde alla somrar mellan åren 1855—1877. Villan är numera som bekant återstäld i sitt forna skick och besökes tidt och ofta af främlingar. Nyckeln förvaras i närheten å rådman Lybecks villa, där — i förbigående nämdt — skalden Mikael Lybeck f. n. njuter af stillheten och fägringen i hembygdens skärgård.

Men det var egentligen hamnarna jag skulle tala om. F. n. — det förefaller vist litet besynnerligt att i detta sammanhang använda ordet ,,för närvarande” — befinner sig stadens hamn vid „Andra sjön”, ungefär fyra km. från staden i väster. Där utmynnar bibanan, men icke finnes där mycket att föra upp till staden. Denna ett par årtionden använda hamn är numera så uppgrundad, att större fartyg, då de någon gång anlända, ej kunna lägga till vid bryggan, utan ankra långt ute på redden. Det torde icke räcka länge, innan stadsborna äro tvungna att uppsöka en ny hamn. Landhöjningen är särskildt kännbar vid de mycket långgrunda stränderna i trakten. Där man för femtio år sedan färdades med stora pråmar, rasslar nu slåttermaskinen.

*

[Här skulle det i normala fall ha tagit slut, men jag är lite generös med anledning av att också Gamlakarleby fyller 400 år i år, och innan vi kommer fram dit blir det ett besök i

Jakobstad.]

Har Nykarleby, hvad handel och sjöfart beträffar gått nedåt, så har grannstaden Jakobstad i detta afseende och särskildt på senaste tiden ovanligt raskt gått uppåt. Visserligen är det slut med stadens fordom synnerligt ståtliga handelsflotta — de sista af kommerserådet Otto Malms ,,fullriggare” och barkskepp såldes för icke länge sedan — , men sjöfarten är dock mycket liflig. Vid stadens präktiga hamn ser besökaren ofantliga mängder pappersved och props. Stundom ligga där 12 à 15 stora lastångare, förande alla nationers handelsflaggor. Ett rörligt, myllrande lif ter sig för besökaren. Personer, som kommit på arbetsförtjänst från inlandstrakterna, logera i eländiga, af props och bräden hopresta krypin, med marken till golf och eldstaden mellan två stenar utanför. Flyttbara, med hjul försedda små matvarubutiker synas här och där. Stadsmyndigheterna ha förhållit sig ganska likgiltiga getemot det zigenarlif, som florerar här, oaktadt ortstidningen flere gånger påpekat nödvändigheten af tidsenliga baracker för arbetareskarorna. Hvilken förfärlig skogssköfling de omkringliggande bygderna varit och äro utsatta för, kan man af det ofvansagda sluta sig till.



Jakobstads hamn.
Förstoring.



Pietarsaari – Jakobstad    Satama – Hamnen.
Förstoring.


JERNVÄGSBRYGGAN.   RANTATIENSILTA
ALHOLMEN. AALHOLMA.
JAKOBSTAD. PICTARSAARI.

Här var det dålig korrekturläsning. Och Aalholma är inte så vanligt; fem träffar på google. Förstoring.

    
Sågen.
Förstoring.


Äfven industrin blomstrar i Jakobstad. Ett nyuppfördt sockerbruk, tillhörigt konsul Schauman, sysselsätter många arbetare. Tobaksfabriken, såsom kändt en af de största i landet, förser med arbete omkring 1,000 arbetare, en dryg tredjedel af stadens fasta befolkning, som i det närmaste uppgår till 3,000 personer. Dock torde befolkningssiffran, om man däri inberäknar personer, som vistas på orten för tillfällig arbetsförtjänst, stiga till ungefär 4,000 personer. — Tobaksfabriken utvidgas årligen, och dess byggnader, uppförda af tegel i tre våningar samt prydliga och tidsenligt inredda, omsluta ett helt kvarter. För ortens arbetarebefolkning är denna fabrik en värklig välsignelse. Den erhåller där stadigt, efter förhållandena väl aflönadt arbete. Måhända har denna omständighet bidragit till, att emigrationen från denna ort icke är så omfattande som från många andra österbottniska bygder. — Såsom ett bevis på stadens starka uppsving kan anföras, att tullvärkets inkomster från Jakobstad vissa månader icke stå efter inkomsterna från Wasa, som ju dock är Syd-Österbottens andliga och materiella centrum.



Jakobstad                Sockerbruket
Förstoring.


*

[Gamlakarleby]

Gamlakarleby har på senaste tider i konkurrensen med Jakobstad dragit det kortare strået. Dock är ortens handel och sjöfart ännu ganska omfattande, emedan staden i norr icke har någon närmare granne än Brahestad. Den österbottniska stambanan är också dragen genom staden, hvilket förhållande gifvetvis är af stor betydelse.

För besökaren är det af intresse att taga i betraktande ett vid stadens västra utkant befintligt, snygt måladt brädskjul, i hvilket förvaras den slup, som engelsmännen använde, då de i striden vid Halkokari blefvo tillbakaslagna.

De i striden fallna engelsmännen begrofvos å stadens begrafningsplats. På grafvården finnes utom de fallnes namn följande inskription:


„Bed för de fallne! Mänskor de voro
Vän eller fiende frågas ej här;
Bort ifrån striden och fränder de foro:
Främmande land dem ett minne beskär?


För några år sedan anlände från engelska marinministeriet i London en skrifvelse till engelska konsuln i Wasa med anhållan att grafven skulle förses med staket. Stadsmyndigheterna läto då kring grafven uppföra små granitpelare, mellan hvilka spändes en järnketting.

Ett utmärkande drag för stadens inbyggare är deras folklighet. Man kan emellanåt vid baler i rådhuset se allmogeungdomar från landsförsamlingen svänga kring bland stadsborna. Men så står också befolkningen i Gamlakarleby landsförsamling i hyfsning och god sed måhända främst bland de svenska österbottningarna. Ortens lifaktiga ungdomsförening har mycket bidragit härtill.



Yxpila hamn — Ykspihlajan satama.
Förstoring.


N., Västra Finland, 10 augusti 1901, nr 64, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
Vykorten ur Carl-Johan Erikssons samlingar.


Läs mer:
Fler stadsbeskrivningar.


*     *     *


Islossningen i Nykarleby älv

Närmare uppgifter om den våldsamma ispressen.

[Artikeln ingår nästan i sin helhet i Dammen brister av Erik Birck.]

Islossningen i Nykarleby älv begynte tämligen plötsligt till följd av det genom nederbörden och den därpå följande värmen hastigt ökade vattenståndet. På fredagen den 23 april sköt forsen ovanom storbron, varefter isen småningom vid Nybrofors packade sig mot de därstädes nyuppförda dammpelarna. Till följd av denna uppdämning steg vattnet till ovanlig höjd och var onsdag f. m. 4 meter över medelvattenståndet i älven. Påfrestningen vid dammbyggnaden var enorm. Onsdag e. m. lyckades man genom dynamitsprängning splittra de hindrande större isflaken och bana väg för packisen, som med ens frigjorde forsen och omedelbart fortsatte till nedanom Nålön.

Från Jeppo rapporteras till Ö. P. samma dag om en synnerlig våldsam islossning. Två mäktiga ispackningar hade bildat sig vid Vuoskoski och vid spinneriet, upptornande sig till formliga isberg. Tre fjärdedelar av det s. k. Långnäset låg under vatten. Vattnet hade inträngt i spinneriets maskinrum. Dynamitsprängningar hade företagits under de tre senaste dygnen. Faran för de över älven ledande broarna samt för spinneriet blev dock allt mera överhängande, och onsdag e. m. anhölls telegrafiskt om militärhjälp från Vasa. Aftontåget därifrån hade emellertid redan avgått. På kvällen avgick från Nykarleby en bil med sprängämnen, men måste vända om vid Haralden, där vattnet häftigt stigit, översvämmande landsvägen och rätten närmast stranden.

Tidigt torsdag morgon kl. halv 7-tiden väcktes invånarna i Nykarleby av klämtningar i kyrkklockorna. Isdammen i Jeppo hade äntligen brustit kl. halv 1-tiden på natten och isen under nattens lopp samlat sig vid Forsby fors, en och en halv km. söderom staden [?], där den stötte på den ännu till stor del kvarliggande Rajåisen. I arla morgonstunden samlades vid Rajån så gott som hela staden. Skolorna fingo förmiddagslov. Anhopningen vid den tämligen smala forsen vid Forsby var överväldigande. Ismassorna höjde sig avsevärt högre ån de höga älvstränderna. Dynamitsprängningarna vidtogo omedelbart, och isen rörde något på sig, varvid isflak av imponerande dimensioner skötos upp på stränderna. Sprängningarna fortsattes under dagens lopp och 4,30 tiden på e. m. brast äntligen isfördämningen, och isen fortsatte, splittrad i ofarliga stycken, genom stadsforsarna bortåt åmynningen.

Från Jeppo meddelades på torsdagen att kistorna å båda broarna blivit illa ramponerade. Hade vattnet nått en smula högre, hade broarna strukit med.

På fredag eftermiddag hade isen fortsatt ända ut till Djupsten. Man förmodade dock, att ännu icke all is från Lappo och Kauhava passerat. Genom de under torsdagens lopp utförda sprängningarna ha stora skador å landsvägar, fält och byggningar undvikits. Landsvägen Nykarleby—Jeppo, som ännu på torsdagen på flere ställen stod under vatten, är nu åter farbar. Vattenståndet i älven har även ansenligt nedgått. Tidigare fruktade man att Nykarleby-dammen genom den våldsamma pressningen skulle laga skada, då isen igen skulle sätta sig i rörelse. Dess bättre besannades icke dessa farhågor, ty på fredagen kunde man meddela, att ingen skadegörelse skett. Inom stadens område ha för övrigt icke nämnvärda skador inträffat.


Vasabladet, 4 maj 1926, nr 100, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


*     *     *


Landsorten.

NYKARLEBY.

Ansvarslöst bilkörande. Tisdag förmiddag 9,30-tiden kom en bil i stark fart nedför backen vid Storbron och svängde vid Brostugan in på södra landsvägen utan att därvid giva några som helst varningssignaler i den skarpa kröken. Samtidigt kom från södra landsvägen en yngling körande. Vid kröken skyggade hästen för den framrusande bilen, och ynglingen kastades av släden mot en stenpelare vid broändan, där han blev liggande, ropande på hjälp, medan bilen fortsatte sin färd. Genom tillstädeskomnas försorg fördes den skadade till sjukhuset, där man konstaterade, att lårbenet var brutet och ena armen av på flere ställen. Den skadade är 20-åriga Selim Thel från Soklot, vilken tjänat som dräng hos bonden Gustaf Juthas. Hans tjänstetid och därmed också hans olycksförsäkring hade utgått endast ett dygn tidigare. Bilen har konstaterats höra hemma i Lappo, och dess nummer är känd.


Vasabladet, 7 november 1926, nr 257, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Läs mer:
Fler olyckor på platsen.


*     *     *


Österbotten
Nykarleby

De svenska seminariernas framtid. Skolstyrelsens svenska avdelning kommer att inom de närmaste dagarna inlämna till statsrådet sitt utlåtande i anledning av förslaget om en sammanslagning av folkskolseminarierna i Nykarleby och Ekenäs. Utlåtandet torde gå i avstyrkande riktning.


Välbehövligt. En postlåda har numera uppsatts även i nystaden vid Petterssons gård. Lådan tömmes kl. 8,30 f. m. och 4,45 e. m.

[Postlådan fanns kvar länge: kanske in på 1980–90-talet – eller ännu längre.]


En oväntad bilrazzia verkställde stads- och landspolisen i länet senaste söndag på order av inrikesministeriet. Avsikten var att infånga alla bilförare, som körde utan kort och registerutdrag, som försummat bilarnas efterbesiktning eller i övrigt i bröto mot föreskrifterna i lagen om trafik med motorfordon.

I Nykarleby hejdade de vid Storbron posterade poliserna inalles 41 bilar, vilkas förare alla hade körkort m. m.

På Jeppo-vägen — i Forsby  — hejdades 22 bilar och i Munsala kyrkoby 20 bilar. Av de 42 förarna saknade två körkort, fem registerutdrag och tre intyg över efterbesiktning.


Spritforslingen. Natten mot måndagen beslagtog polisen å Kovjoki vägen 20 liter sprit, som innehavarna uppköpt i trakten och skulle medtaga på nattåget.


Den första nattfrosten inträffade i olika delar av södra och mellersta Österbotten natten mot senaste fredag. På endel orter visade termometern ända till —5 gr., i Nykarleby par köldgrader. Natten mot måndagen var ännu kallare med en dagstemperatur i Nykarleby om —4 gr. Några egentliga skador ha frostnätterna icke mera kunnat åstadkomma.


Segelsällskapet Ägir
avslutade säsongen i lördags på segelpaviljongen. Trots det dåliga vädret hade ett stort antal medlemmar infunnit sig. Sällskapets hurtiga damer skötte martabekymren, stämningen var från första början den bästa, och efter middagen fortsatte samvaron vid flammande stockeldsbrasa med samspråk, tal och sång, tills inemot midnatt återfärden anträddes.


En barnträdgård öppnar i början av oktober frk Maj Rosqvist i mindre byggnaden av frk. Karin Sarlins gård. I barnträdgården mottagas barn i åldern 3—7 år, och komma de att där sysselsättas med bl. a. handarbeten såsom flätning och utsyning, pappersklippning och rivning, ritning, modellering, gymnastik, sång och lekar, berättelser såväl bibliska som andra, bildervisning, enkla slöjdarbeten för de äldre, husliga göromål och blomsterskötsel, allt efter de smås utvecklingsståndpunkt Den dagliga arbetstiden blir kl. 12,30—3.

[Lars Pensar kommenterade: Av olika omständigheter fick den som fruntimmersskolan ambulera en hel del. Ur räkenskapsböcker skulle man väl kunna kartlägga samtliga, men flera var de.]


Österbottniska Posten, 16 september 1927, nr 37, s. 1.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.

*     *     *


Brev från Österbotten.

Nykarleby, den 29 jan. 1928.

Befrielsedagen i Jeppo.

Tioårsminnet av frihetskrigets utbrott firades liksom överallt i Österbotten jämväl i Jeppo med en medborgerlig fest, som var anordnad av skyddskåren. Då undertecknad blivit anmodad att på festen tala om dagens betydelse, reste jag på kvällen i god tid från Nykarleby för att hinna fram i tid. Häst erhölls från gästgiveriet och gästgivarmor satt själv på kuskbocken och körde vilket är en vanlig företeelse i Österbotten. Männen äro ofta borta i Amerika eller annanstädes på arbetsförtjänst och kvinnorna få i hemmet sköta om de nödvändiga göromålen.

Då vi lämnade Nykarleby strålade staden i full belysning. Man illuminerade dagen till ära. På Storbron var en transparang med elektriska lampor anordnad, och årtalen 1918—1928 brunno i elektriska lågor. Det hela gjorde en storartad effekt. Litet lägre ned strålade kraftverket och kastade sitt sken över älven. Det var med en viss saknad man lämnade denna strålande härlighet för att ge sig ut på landsbygden. Men också här strålade gårdarna i elektriskt ljus. Den 16 km. långa vägen går genom idel bebyggda trakter. Den löper längs älven, och man passerar först genom Forsby, sedan förbi Haralds genom Ytter-Jeppo och Jeppo byar. Vägen är jämn utan backar. Den går över en stor slätt, där otaliga ljus tindra en till mötes från de många gårdarna. Väderleken är ovanligt mild och föret det bästa. Det går raskt undan, och snart är man framme vid det ståtliga samlingshuset, där en publik av närmare 300 personer samlats för att fira minnesdagen.

[Fortsättningen utelämnad. Firandet i Nykarleby.]


K. T. O. [Karl Teodor Oljemark], Västra Nyland, 2 februari 1928, nr 13, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.

 

*     *     *


En brofest i Jutas.

Österbotten är älvarnas och man kunde även säga broarnas land. Man finner här ofta anledning att bygga broar. De äro kärleksverk, som förena vänner och grannar med varandra. I Nykarleby ha vi Storbron, som på senare tider begynt inge bekymmer. Den lutar mot sitt fall, och man vet ej ännu säkert, vem som skall uppresa henne, om det är vår lilla stad eller om det är staten själv, som skall få den äran.

Under tiden vi fundera, bygger man emellertid nya broar. Några uppe längs älven. En sådan har tidigare kommit till i Ytterjeppo och en annan litet senare i Jutas. Denna blev för ett par veckor sedan högtidligen invigd med en ståtlig fest. Senaste söndag hade man för att stärka brokassan anordnat ett lotteri. Det begynte med en mera solenn fest på dagen för att fortsätta med en soaré på kvällen. Programmet upptog ett hälsningstal, deklamation, sång av en damkör och ett festföredrag, som var aktuellt, enär det behandlade frågan om brobyggnader i äldre och nyare tid.

Människan är ett sällskapsdjur, som ej tycker om ensamheten. Hon söker gärna förbindelser med sina gelikar. Hon söker även förbindelser med ett högsta väsende. Hon bygger därför broar, både andliga och materiella, de förra ofta med vidder, som spänna utöver oändligheten. Jakobs stege var en sådan bro från jorden till himmelen liksom regnbågen eller Bifrost, som sviktade för bördan, när den rika kung Ring red upp till Valhall.

Vem har ej läst och beundrat Topelius vackra dikt om Zulamit och Salami, vilka byggde vintergatan som en bro mellan stjärnorna för att få tillfredsställa sin kärlek. Man tänker på den gamla visan om jungfrun och ungersven, som träffades på bron. Denna var ofta mötesplatsen på lördagskvällen, då 'belöningen erhölls för veckans slit och släp'.

I gamla tider var Babylon älvlandet. Där byggde även den bistre Nebukadnezar i det 6:te årh. f. Kr. en väldig bro över den 600 m. breda Eufratfloden. Det var litet annat än bron i Jutas, som ej är stort mer än tiondedelen härav. Nebukadnezars brobygge kunde närmast jämföras med Babylons murar och Semiramis hängande trädgårdar, ett av gamla världens sju underverk. Under den babyloniska fångenskapen fingo judarne rikt tillfälle att beskåda detta mästerverk. De tänkte säkert då med stor saknad på den valvbro av sten över Jordanen i Jerusalem, som kommit till under konung Davids eller den mäktige kung Salomos dagar. Valvet hade sin urbild i himmelens form. När slutstenen hade infogats, höll det även som knäppta händer mot himmelen. Det ingick i den orientaliska byggnadskonsten och kom från orienten till det gamla Rom, där man tidigt begynte bygga välvda broar av sten. Flere av dem ha blivit historiska liksom en del andra, som senare tillkommit. De ha spelat roll bl. a. i krigshistorien. Det är säkert mer än en gång man frågat, var den mannen fanns, som stod på bron och stred.

I våra dagar bygger man s. k. fackverksbroar med hängande eller stående fackverk av väldiga dimensioner. Broarna kunna vara en kilometer långa med spännvidder över en halv kilometer. Exempel härpå äro Brooklyn och Manhattan broarna i Newyork.

Sådant och annat meddelade festföredragaren till sina åhörares och åhörarinnors uppbyggelse. De sågo intresserade ut och följde, med synbar uppmärksamhet framställningen. Det är mer än man begär. Ett föredrag på en fest är ofta ett nödvändigt ont. Det är som en dekoration, som vill fånga en viss uppmärksamhet. Har detta lyckats, är ändamålet emellertid vunnet.

Festen fortsatte vidare med program och lottförsäljning, man hoppas med bästa resultat. Brokassan stärkes, och en förbindelse är uppnådd mellan Jutas och Forsby. Att bygga broar har alltid ansetts för en kulturgärning av hög rang.


K. T. O. [Karl Teodor Oljemark], Pedersöre, 19 september 1929, nr 107, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.

 

Läs mer:
Fler tidningsartiklar:
- I Österbottniska Posten.
- I andra tidningar.
(Inf. 2020-04-16, rev. 2020-04-16 .)