En  guldgruva  för  Nykarleby
      utgör  de  välvårdade  skogarna

Staden äger i detta nu 1254,64 ha växtlig skogsmark, 152,98 ha mindre växtlig mark samt 132,70 ha impediment och 32,88 ha utgörande vägar, lagerplatser m.m. Alltså inalles 1.571,20 ha. Dessutom har staden hävdorätt till en del tillandningar, som inte ingår i denna areal, berättar stadens skogstekniker Fjalar Zittra.

Vid utgången av 1964 hade tioårsplanen för skogsvårdsarbetet utlupit. När man uppgör sammandrag av de gångna årens arbete, så får man fram intressanta siffror som belyser vilka investeringar ett rationellt drivet skogsbruk kräver för att på långsikt giva en jämn och räntabel avkastning.

Under åren 1955—64 avverkades följande virkesmängder: Brännved 16.788 kbm, pappersved 8.058 kbm, props 4.580 kbm och sulfatved 4.306 kbm. Därtill kom stock 175.702 kbf, el-stolpar 1.666 st eller 17.000 kbf. Förvandlat till travmått blir hela virkesmängden 43.300 kbm eller per år 4.330 kbm. Fördelat på den växtliga skogsarealen blir uttaget 30 kbm per ha. Den areal, som i verkligheten berörs av avverkningen utgör c:a 600 ha, varav slutavverkning på 110 ha.

Under tioårsperioden har följande skogsvårdsarbeten utförts: På 87,3 ha har föryngringsytan rensats, 104 ha har gallrats, på 97 ha har röjning av plantskog utförts, på 28,5 ha har planterats tall och gran och på 34,5 ha har tallsådd utförts. Den behandlade arealen utgör 251,3 ha. Vidare kan nämnas, att 28.127 m skogsdiken har upprensats och 6.718 m nya diken grävts.

Tar vi dessutom den föregående tioårsperioden med så får vi veta att under tiden 1945—54 avverkades 29.113 kbm brännved, 2.072,22 kbm papp.ved och 432,5 kbm props. Därtill kommer stock 111.347 kbf samt 1.284 st stolpar eller 12.000 kbf.

De skogsvårdande arbeten, som då utfördes bestod i rensning av föryngringsytan 78,5 ha, gallring av ungskog 277,5 ha, röjning av plantskog 78,5 ha, plantering 14,5 ha och skogssåning på 7 ha. Inalles behandlad skogsareal var sålunda den perioden 435,75 ha.

Ett sammandrag a v de 20 åren ger följande resultat: avverkning av ved 45.901 kbm, av papp.ved 10.131 kbm, props 5.012 kbm och sulfatved 4.306 kbm. Stockar 65.989 st eller 287.049 kbf och stolpar 2940 st eller 30.000 kbf.

Om man förvandlar stockar och stolpar till travmått, så blir den totala avverkningen under de senaste 20 åren 81.200 kbm, över 4.000 kbm i medeltal per år. Den areal, som berörts av denna avverkning utgör c:a 1200 ha, varav över 200 ha slutavverkats.

Sammanlagda skogsvårdsarbeten för 20 år är följande: Rensning av föryngringsytor 165,8 ha gallring av ungskog 381,6 ha, röjning av plantskog 175,5 ha, plantering på 42,75 ha och sådd på 41,5 ha. Summa behandlad areal utgör 807,15 ha. Rensning av diken har utförts 90.472 m och nya diken utgör 7414 m.

Som man lägger märke till så har brännveden utgjort den största avverkningsposten. Detta emedan staden var ålagd att under kriget och efter krigsåren själv svara för bränsleförsörjningen. När järnvägen byggdes 1947 fick skogen svara för slipers på 40.000 kbf. Stormen skördade 1959 över 70.000 kbf. Då dessutom i början av 20-talet stora uttag skedde i stadens skogar, särskilt av det grova virket. Ofta i form av dimensionshuggningar. Då kan man fråga sig hur de senare årens uttag kunnat göras utan att för mycket sänka produktion eller gå för hårt åt själva skogskapitalet.

Detta måste utan tvekan tillskrivas det uppbyggnadsarbete som dåvarande forsttekn. Karl Nyberg med stöd av Centralskogssällskapet lade grunden till ibörjan av 30-talet.

Då upptogs största delen av de över 70 km diken som finns i stadens skogar på en areal över 500 ha. Likaså utfördes planteringar och såddes på över 150 ha.

Alla dessa arbeten har betalat igen sig mångdubbelt i form av det virke de lämnat och representerar nu ett nettokapital på en 1000 mk per ha växande skog.

Av dessa ovanstående siffror kan man se att all planering i skogen skall ske på långsikt. En människa hinner födas och dö innan ett bestånd är moget för slutavverkning. När en lekman kalkylerar med skogsbruket så gör han oftast det misstaget att stirra sig blind på vad han för tillfället kan få ut i kontanter från skogen. Han ser oftast på investeringar i form av röjningar och kulturarbeten som en ren utgift. I själva verket är det ju ett kapital som skogsägaren skall få tillbaka efter 25—30 år med ränta och ett kapital som genom tiden behåller sitt realvärde. Dessutom bör vi förse industrin kontinuerligt med råvara, samt hjälpa till att upprätthålla den fulla sysselsättningen, vilket är ju så viktigt i våra dagar.