FJALAR ZITTRA
Senaste helg nådde oss budet att
pensionerade forstteknikern Fjalar Zittra i Nykarleby var död. Hans
hälsa har undan för undan försämrats och nu orkade han inte
längre. Senaste sommar kunde han i alla fall flera gånger besöka
sitt födelsehem i Kiisk i Esse. Fjalar Zittra var född 1913 som nästyngst
bland två bröder och två systrar. På
hemgården väcktes tidigt hans intresse för skogsskötsel när
han tillsammans med sin far och sina bröder deltog i avverkning och skogsvårdande
arbeten. Det var därför helt naturligt att han efter genomgången
folkskola när det var dags att utbilda sig för yrkeslivet sökte
sig till Ekenäs skogsskola. Han kompletterade sin utbildning vid en sågverksskola
i Sverige. Fjalar Zittra blev Esse skogsvårdsförenings
första verksamhetsledare 1936, en tjänst som han innehade fram till
1945. Krigstjänsten kom tyvärr att kräva nära på hälften
av den tiden, men hans banbrytande arbete för Esseskogarna bär spår
av hans arbete än i dag. Hans många år
i krigstjänst på utsatta platser som eldledare var synnerligen ansträngande.
Under vinterkriget tjänstgjorde han vid den omtalade Miljonkorsun, varifrån
han i sista stund, när fienden blev övermäktig, lyckades ta sig
till den likaså omtalade Larsmokorsun. Han undgick tragedin genom att han
inte släpptes in i den redan överfulla korsun. Han deltog även
flitigt i krigsveteranernas verksamhet,
resor och fester och han värderade högt den uppskattning krigsveteranerna
fått erfara under de senaste decennierna. Efter
kriget sökte Fjalar Zittra anställning som forsttekniker i Nykarleby
stad och i vars tjänst han kvarstod fram till sin pensionering. Under
sina besök på hemgården berättade han ofta entusiastiskt
om sitt arbete och dess olika skeden. Ansvaret för Nykarleby stads skogar
kom att bli hans livsgärning och från sakkunnigt håll har framhållits
att skogarna var de bäst skötta i hela Österbotten. Fjalar Zittra
har också ägnat mycken tid och intresse åt samhället och
föreningslivet. Han var också en tid medlem av stadsfullmäktige
i Nykarleby. Ett av sina största intressen odlade han inom Nykarleby
manskör vars ordförande han var under flera repriser, sammanlagt
tio år. Sången var för honom en aktivitet som bar honom framåt
i livets olika skeden. Manskörens framträdanden, de många resorna
med konserter också i Sverige, var händelser som han uppskattade högt
och som gav energi för vardagen. Som pensionär tog han aktivt del i
pensionärsföreningarnas verksamhet, dess träffar och resor. Han
var också ordförande en tid för Nykarleby pensionärsförening.
Ett annat intresse som han varmt omhuldade var amatörteatern. Han trivdes
och njöt när han spelade med i Juthbacka Teaters uppsättningar,
till nöje för både medspelare och publik. Uppväxt
i en by och gårdsgrupp där idrotten stod högt i kurs så
var han också en stor idrottsvän. Som ung deltog han i på den
tiden förekommande idrottsutövningar. På äldre dar blev den
dagliga motionen viktig för honom, så länge krafterna stod bi.
Intresset för idrott och motion har han också lyckats föra vidare
till sina barn. Fjalar Zittra hade lätt att uttrycka
sig i skrift. Otaliga är de festtillfällen, främst hembygdsfester
och andra publika samlingar där han framfört egna rimmade dikter på
vers. Det kunde handla om allt från hur Esse å flyter genom bygden
eller om den gamla tallen i Nykarleby som för länge sen hade sett svenska
kungen resa förbi på sin Eriksgata. Som pensionär skrev han också
flitigt i ortstidningen. Det kunde handla om att berätta om en avsides belägen
gårdsgrupp eller att återge någon speciell händelse. Han
var också en mycket god berättare som entusiastiskt och medryckande
fångade sina lyssnare. Han gav sig också tid att utöva sin berättarförmåga
för barn som andäktigt lyssnade både till sagor och verkliga händelser.
En gåva som han nog hade nedärvt från sin far. Med
Fjalar Zittras bortgång har en person som sökt gemenskap, som tagit
ansvar och som hållit vad rätt och riktigt är högt i kurs
varhelst han haft en uppgift, lämnat oss för alltid. Hans humoristiska
och frejdiga personlighet kommer att saknas av många släktingar och
vänner. Närmaste anhöriga är hustru
Anna, född Vik, och sonen Lars-Eric med familj i Umeå och dottern Ann-Marie
med familj i Nykarleby samt systrarna Vera och Anna.
|