In memoriam

Till Hanna Holmboms minne.


I skogsbacken hade hon sitt lilla bo. Där blommade hon och lyste i kapp med de andra skogsstjärnorna. Den som på sin väg mött Hanna Holmbom, har fått se in i ett ansikte så soligt och förnöjt som om hon ägt hela världen. Hon hade också något att ge sina medvandrare, ty hon hade ett rikt förråd att ösa ur. Hela himmelriket hörde henne till. Hon ägde konsten att få fram det bästa inom en. Tacksam kände man sig mera än annars efter mötet med henne eller förebrådde man sig att man ej var mera glad och tacksam för det goda livet ändå givit en. Det är säkert mången som känt sig rik och lycklig när dem gavs ett tillfälle att räcka henne en hjälpande hand, ty hon ägde konsten att ta emot, så att den som gav fick mest. Mig tyckes att hon fyllt sin bestämmelse och rätt förvaltat det pund Gud gett henne. Nu har den blida skogsblomman för sista gången böjt sin stormpiskade stängel mot jorden och, slutit sin kalk för att i en ljusare värld åter öppna den och se in i den fullkomliga ljuskällan, varur hon redan här så flitigt öste och så kunde lysa upp vägen för mången trött medvandrare. Give Gud att vi alla så kunde fylla vår uppgift i livet!
     Frid över hennes ljusa minne.

E...h A….s


Österbottniska Posten nr 39, fredagen den 19 oktober 1956.
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.
(Inf. 2007-05-18.)

 


”Hanna Holmbom 'Lamhanna' vid dörren till 'Glädjebo' en födelsedag” är skrivet på baksidan. Bilden redigerad.


Glädjebo en vinterdag.
Glädjebo en vinterdag. Stenfoten lär finnas kvar strax norr om Uno-kiosken. Delförstoring.


Pehr Tonberg tillhandahöll.
(Inf. 2008-10-11.)


Läs mer:
Hur vore det med grindslant? av Inger Luoma.
Seminariet ombyggs i samma nummer.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Rev. 2008-10-11 .)