Nykarleby kyrka härjad av eld.

Kyrkans inre illa åtgånget. — Skadorna 570,000 mark.


De oersättbara kyrkmålningarna räddade.

 

»K y r k a n  b r i n n e r!»

Några minuter före klockan tolv i söndags [den 20 januari 1929] förkunnade häftiga brandklämtningar i klockstapeln, att eld utbrutit i staden. De intensiva brandsignalerna läto ana, att fara i särskild hög grad var förhanden. I en hast spreds även ryktet om, att eld utbrutit i själva kyrkan. Lätta rökpelare begynte även uppstiga här och var genom plåttaket, utvisande att eldhärden befann sig i mellantaket. Så gott som allt vad liv och anda hade i staden samlades inom kort vid kyrkan, där släcknings- och räddningsarbetet omedelbart vidtagit.

I kyrkan hade efter högmässogudstjänstens slut en jordfästningsakt försiggått. Redan under högmässan hade ett par personer tyckt sig förnimma en otydlig lukt av rök. Under jordfästningen märkte kyrkväktaren och kyrkvärden en lätt rök i kyrkan, och konstaterade strax efter aktens slut, att eld utbrutit, varpå brandalarm gavs.

Stadens handdrivna brandsprutor anlände efter några minuter till platsen. På grund av kyrkans läge vid älvstranden var åtminstone en snabb och obegränsad vattentillförsel garanterad, och män, kvinnor och barn formerade omedelbart langningskedjor från älven till kyrkan. I anseende till sprutornas relativt ringa kapacitet och de stora värden, som stodo på spel, anhölls per telefon hos Jakobstads brandkår om hitsändande av dess motorspruta. Dessutom uppbådades sprutor från kringliggande byar, samt från Jeppo och Munsala.

Den största svårigheten var att komma åt själva eldhärden. Denna konstaterades snart befinna sig i takfyllningen ovanför norra korset. Fyllningen utgöres av s. k. kutterspån d. v. s. fin hyvelspån. Å mellantaket rådde dock ett ogenomträngligt mörker, och den täta och kvävande röken omöjliggjorde varje försök att tills vidare tränga dit in. Innan rikare vattentillförsel genom motorsprutans ankomst skulle fås, riskerade man ej heller att upphugga eldsvådan möjligen gynnande draghål i det yttre taket för att genom dessa gjuta vatten i den brinnande och glödande massan.

I stället måste man tillsvidare möta elden inifrån kyrkan, där långa stegar i till synes ofta livsfarliga lägen upprestes mot det högvälvda taket. Varest eld visade sig genom springorna, riktades strålarna dit. Klart insågs dock, att man icke på detta sätt kund hindra elden att sprida sig över mellantaket. Situationen föreföll därför synnerligen brydsam, och med otålighet inväntades motorsprutans ankomst, under det man vid sprutorna, slangarna och langningskedjorna gjorde det bästa, som göras kunde.


K y r k a n s  d y r b a r h e t e r  r ä d d a s.

Redan innan sprutorna anlände, hade i kyrkan ett intensivt räddningsarbete begynt. Först de dyrbarheter, som lättast kunde bortföras. De gamla mässingskronorna nedtogos, de berömda sjuarmade jättekandelabrarna samt uppsättningen på altaret fördes i säkerhet. Altartavlan uttogs från sin ram och de två gamla altartavlorna i södra korset nedtogos. Därpå kom turen till mera svårräddade dyrbarheter: Orgelverket sönderplockades till största delen. Predikstolen med dess rika målningar lösbröts och fördes av starka armar över bänkraderna, och under tåligt arbete lyckades man ur deras ramar lösgöra alla de gamla vid sommarens restaurering i dagen bragta målningarna å läktarbalustraden. Helgonbilder, altarskrank m. m. bortfördes även. Endast taket över predikstolen hängde fortfarande kvar, och den gamla kyrkorgeln lämnades orörd på dess plats i norra korset.

Det i kyrkans utsmyckning mest karakteristiska, takets rika bildskrud, syntes emellertid hemfallet åt förstörelse. Likt stjärnor på himmeln syntes under de skymmande valven allt flere lysande eldpunkter glimta mellan springorna i mellantaket. Endast en allt genomdränkande vattenflod kunde numera rädda det dyrbara bildtaket.


F a r a n  a v v ä r j d.

Klockan inemot 1 anlände efter en snabb färd motorsprutan från Jakobstad och uppställdes på storbron. Inom kort var sugröret utsatt i älven och tvenne slangar ledda till kyrkan. Nu kunde elden med större förutsättningar angripas i själva dess härd. Den ena slangen infördes först i kyrkan för att genom upphuggna hål möta elden närmast mellantaket, under det hål därjämte upptogos i plåttaket, genom vilka slutligen båda slangarna slungade en vattenmassa om 1500 liter i minuten från olika håll in över den brinnande takfyllningen. De andra sprutorna hjälpte till. Svårt var det dock ännu på länge för rökens skull att tränga längre in över mellantaket. Snart skulle även mörkret falla på och försvåra släckningen. Omsider gjorde dock vattenmassorna verkan, röken lättade även genom öppningarna, och med ficklampor och i hast inmonterade elektriska lampor kunde man begiva sig längre in. Vid pass kl. halv 5 kunde man betrakta sig som definitivt herre över elden. Eftersläckningen pågick dock ännu till kl. 7,30. Därunder trängde man in överallt på mellantaket för att uppsöka event. återstående glöd, och på måndagen vände man omsorgsfullt takfyllningen samt konstaterade därvid, att glödande rester icke gömde sig i massan.

 




[Jakobstads frivilliga brandkårs brandbil som deltog i släckningsarbetet. Delförstoring. Fotomontage av Leif Sjöholm.
(Inf. 2008-02-20.)]


Under natten logerade 87 man från staden och kringliggande byar i rådhuset såsom säkerhetsvakt. Av dessa voro 10 man i gången utposterade i kyrkan. Även i Jakobstad var ett kommando av brandkåren förberett på utryckning.

Stadens egen nya elektriska spruta med en kapacitet om 1,000 l. i minuten var beklagligtvis ännu icke i ordning, emedan en för dess uppställande nödvändig del ännu icke anlänt. Den felande delen anlände i tisdags.

Avsaknaden av rökmasker gjorde sig vid eldsvådan kännbar. Med dylika hade man betydligt tidigare kunnat intränga på den av kvävande rök fyllda kyrkovinden.

*

I staden existerar som bekant, f. n. endast den s. k.»allmänna» brandkåren, innebärande att minst en representant för varje gård vid inträffande eldsvåda ställer sig till tjänst. I samband med de två gånger årligen skeende sprutsynerna övas de yngre och raskare männen i handhavandet av pumpar och slangar. I praktiken tilldelas vanligen först vid själva eldsvådan det övriga manskapet dess särskilda uppgifter. Bristerna i denna organisation bruka dock till stor del uppvägas ej endast av en hos hela allmänheten genomgående lust att hjälpa till, utan lyckligtvis även av en, trots frånvaron av s. a. s. underbefälsutbildning, förefintlig rådighet och praktisk blick för det, som bör göras. Så även nu. Det skall oförbehållsamt erkännas, att allmänheten under de förhandenvarande förhållandena gjorde sitt bästa på sina respektive poster. Många späda flickhänder grepo vattenämbarena, många duktiga män och ynglingar syntes uppe på brandstegarna, och det tunga pumpningsarbetet gick med kraft. Vid räddningsarbetet inne i kyrkan visades snabbhet och rådighet.

Så pass invecklad som situationen var, särskilt genom de otillräckliga hjälpmedel, som stodo till buds, skulle väl dock ansträngningarna varit förgäves, såvida icke motorsprutan från Jakobstad med dess servis kommit till hjälp.

I rådhuset höllo Lottorna värmande kaffe och brasa dagen lång för de i räddningsarbetet deltagande. Många voro naturligtvis våta inpå bara kroppen, och kläderna isades i den skarpa kölden. Torra klädespersedlar tillhandahöllos även i mån av tillgång. På natten dejourerade Lottorna vid kaffepannan för vaktmanskapet.


S k a d o r n a

Förödelsens styggelse rådde i kyrkan efter branden. Med sin lösslitna inredning, orgelverkets kvarstående benrangel, de gapande ytorna efter bortförda målningar och de upphuggna hålen i taket, genom vilka takfyllningen rasat ned, såg kyrkan ut som plundrad och skändad av fiendehand. Och vatten överallt.

Minst 600,000 liter hade sprutorna öst ut under eldsvådan. En god del hade absorberats av takfyllningen. Men även på kyrkgolvet stod vattnet så högt, att man måste taga hål i golvet för att bereda det avlopp. Så småningom lade sig ett lager av is över allt.

Sommarens dyrbara renoveringsarbete var förstört. Men allt det oersättliga var dock räddat, främst de oskattbara kyrkmålningarna. Ett par av tavlorna å läktarbalustraden och predikstolen ha visserligen bräckts och skamfilningar förekomma naturligtvis å de räddade föremålen, men detta kan botas. Att takbilderna räddades trots vattenfloden får till stor del tillskrivas den omständigheten, att flertalet figurer i somras målades med oljefärg på den ursprungliga vattenfärgen. Att de äro i behov av en genomgående renovering är klart. Skadorna å orgelverket äro dock så betydande, att orgeln måhända icke kan försättas i brukbart skick.

Kyrkan var ända till i somras försäkrad för blott 500.000 mk. Innan restaureringsarbetet vidtogs, höjdes emellertid försäkringsbeloppet till 2 miljoner mk, nämligen i Städernas allmänna brandstodsbolag 150,000, Wellamo 135,000—, Evang. luth. förs. brandstodsförening 15,000 och Svensk Finlands 1,500,000 mk. Inventarierna samt klockstapeln äro skilt försäkrade.

Värdering av det skadade verkställdes i onsdags av värderingskommission, bestående av församlingens och försäkringsbolagets representanter, vilka uppskattade brandskadan till 570,000 mk. Kyrkan förblir naturligtvis under hela vintern i obrukbart skick. Endast vissa förberedande arbeten kunna möjligtvis göras.

Man ansåg sig till en början nödgas invänta våren för att låta dess värme smälta isen i kyrkan, men torde numera ämna försöka på annat sätt avlägsna åtminstone det mesta av den.

Gudstjänsterna hållas från och med om söndag i Kristliga folkhögskolan.

*

Polisundersökning ägde rum måndag f. m. Därvid framgick, att kyrkans brandredskap vid brandens utbrott hade befunnit sig i föreskriven ordning. Elden hade löskommit å mellantaket i norra korset. Kaminröret gör där en skarp krök, på grund varav möjligheten för överhettning där är störst. Isoleringen består av 3 dubbel plåt samt sand och cellbetong. Genom överhettning hade antagligen cementet utvidgat sig och spricka uppstått.

Som bekant var det vid restaureringen fråga om att införa ett mera tidsenligt uppvärmningssystem än det med kaminer, men fick frågan av ekonomiska skäl förfalla.



Österbottniska Posten nr 4/1929.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
När kyrkan brann, minnesbilder av Lars O. Schalin.
He brinder! av Pelle Lillkvist i Pedersöre 2008.
Kyrkan i kapitlet Fakta.
Fler bränder.
Innehållsförteckning till kapitlet Tragedier.
Fler artiklar och notiser ur ÖP.
(Inf. 2004-04-27, rev. 2012-01-15 .)