Liket av drunknade Lundqvist funnet.
Den 23 dns hittades liket av slaktaren Leander Lundqvist, vars mystiska försvinnande i senaste nummer omnämndes.
Utgående från, att L. verkligen satt sin hotelse i verket att med häst och kärra taga sig över älven samt att han därvid drunknat, hade man tidigare verkställt draggningar efter honom ovanom Haraldsfors, emedan nedfartsvägar från landsvägen till stranden där finnas, och antog man, att det till kärran hörande sittbrädet, som hittats i kvarnrännan nedanom forsen, ditförts av strömmen. Förra fredags förflyttades draggningarna emellertid till nedanom forsen. Kl. 7-tiden på e. m. fick man i själva kvarnrännan vid Haralds såg och nedanför dammbyggnaden känning av kärrhjulen, och efter en timme fick man upp häst och kärra. Kl. 11-tiden på kvällen fann man några meter därifrån även den drunknades lik.
I betraktande av L:s uppträdande tidigare på olycksdagen och av de lokala förhållandena vid Haraldssåg kan olyckshändelsen rekonstrueras på följande sätt. L. hade i berusat tillstånd redan tidigare på dagen drivit hästen till ytterst snabb fart, så att han haft svårt att hejda denna på ställen som han besökt. I samma snabba fart hade han av några personer setts köra mot Juthas på kvällen. Vid Haralden hade han svängt in på vägen som leder till Haraldssåg, troligen i avsikt att göra ett besök därstädes. Med våldsam fart hade han kört in på planen framför boningsbyggnaden, men ej förmått hejda hästen, då hinder mötte, varpå hästen kastat sig emot den närmast fria passagen, som efter blott några få meter leder till den branta älvstranden med bråddjupt vatten, i vilket hästen på grund av farten varit tvungen att taga det dödsbringande språnget. Vid företagen obduktion av L. har konstaterats typisk drunkningsdöd.
———————————————
En egendomlig historia.
I samband med återfinnandet av drunknade Lundqvist lik må anföras följande historia, som underligt nog ej synes vara någon rötmånads sådan, utan enligt samstämmiga uppgifter verkligen med fakta överensstämmande, huru egendomlig den än låter.
Då draggningarna efter den drunknade visade sig resultatlösa, beslöt en av de sökande att med dolda makters bistånd försöka komma till klarhet om den plats där den försvunne stode att finna. För det ändamålet sände han en av sina släktingar i väg till en »klok gubbe», som bor i en av våra svenska kustsocknar norrom Vasa. Gubben var villig att göra sitt bästa och efter sedvanliga formaliteter lämnade han den förklaringen, att den försvunne ligger drunknad på så och så många famnars avstånd »nedanom en målad bro, till vilken vägen leder genom en rödmålad grind». Varken gubben eller den insände släktingen, en Jeppo-bo, hade någonsin besökt olycksplatsen eller kände till de lokala förhållandena därstädes. Gubbens anvisningar stämde emellertid överens med förhållandena vid Haraldssåg, och det var detta som bragte de sökande att återupptaga draggningarna nedanom dammen och i själva kvarnrännan. Den drunknade återfanns på angivet ställe.
Gå dit sen!
Synd att ej den kloka gubben fick tillfälle att uttala sig i frågan om de vid Larsmo-tragedin försvunna. Kanske är det inte för sent ännu. |