Rödluvan, Nalle Puh roar de små
BARNEN bjöds på två teaterpremiärer i söndags. På Vasa teater var det premiär på Rödluvan, som gott kan ses av hela familjen. I Nykarleby gav Juthbacka teater Nalle Puh. Båda premiärerna uppskattades av den unga publik som inte är bortskämd med pjäser. — Se sid. 17 och 24.
[Nalle Puh kom på sidan 17.]
Visst roades ’barnjuryn’
av Nalle Puhs missöden
Då Nalle fastnade med huvudet i skålen var det roligaste. Det var fyraåringens bedömning av Nalle Puh-premiären i Nykarleby i söndags. Den honungssnåle Nalles missöde med burken roade i högsta grad den ungdomliga publiken.
Men kaninerna var också roliga ansåg fyraåringen. Och ugglan och åsnan och Nasse. Sedan fyraåringen lagt sig på kvällen kompletterades bedömningen av vad som var det bästa med att det kanske ändå var trevligast då den honungssugne Nalle fastnade i ingången till kaninernas håla.
Tioåringen och tolvåringen i sällskapet hade en något annorlunda uppfattning om vad som var det bästa, även om malören med honungsburken i högsta grad också roade dem. De kände bättre till Nalle Puh från tidigare, och beundrade nu storligen Nalle själv, Boris Bränn. De var också förtjusta i åsnan I-or och Nasse, Moa och Maria Thors. Och som något äldre åskådare beundrar man mest de båda systrarna.
Nalle Puh sitter fast i ingången till kaninhålan, I-or och Nasse, Moa och Maria Thors undrar vad de skall ta sig till. Ett ännu större problem är hur I-or skall hitta sin svans. Förstoring.
En fyraåring går miste om många poänger i en pjäs. Koncentrationsförmågan räcker inte till för att sitta över en timme och följa med en handling. Och fantasin och verkligheten är svåra att hålla isär.
Också tio- och tolvåringen hade vissa svårigheter att koncentrera sig under hela pjäsen. De klagade också över att de missade många repliker: Allt som sades av de unga aktörerna nådde inte fram till sjätte stolsraden. Att den unga publiken både rörde på sig och pratade, förbättrade inte hörbarheten.
Men ugglan, Greta Karlsson, hörde de båda, och ansåg henne vara mycket bra. Men Nalle själv ansåg de ändå bäst.
Ungdomsgården i Nykarleby hade haft rum för dubbelt
större premiärpublik. Att åskådarna i mitt sällskap i mitt tycke missat många poänger i pjäsen, skall inte tas som någon motgång alls. De såg inte det hela som man själv trodde, men de hade hjärtans roligt. Det var en stor upplevelse för dem alla tre, någonting utöver det vardagliga.
Boris Bränn lever lika bra in i rollen som Nalle, som i skomakarrollen i somras. Men trots att de andra aktörerna är i tolvårsåldern, uppstår inga störande kontraster egentligen. Systrarna Thors får vi säkert se mera av, på tiljorna, det måste man i alla fall hoppas.
Utöver Nalle är det endast Kristoffer Robins mamma, Ebba Häger, som hör till Juthbacka teaters gamla garde.
Kristoffer Robin spelas av Annika Liljekvist, kaninmamman av Ann-Sophie Sandström och kaninungar var Viviann Liljeström [min storasyster], Ann-Catrine Häger, Linda-Maria Damberg, Ulla Nordling, Nina Sund och Marina Fredriksson.
För regin står Majlis Granlund, medan Harry Öhman gjort den färgglada scenografin.
Hela gänget är värt ett stort fång blommor. Nalle själv som är ordförande i Juthbacka teater vore värd många för att man kommit ihåg barnen, och alla medverkande hade varit värda uppmuntran.
Det fanns inga premiärblommor i ungdomsgården. Men det var väl enbart av förbiseende. Det hade varit berättigat med många.
|
