En nödvändig reform.

De postala förhållandena på vår ort utveckla sig troget i enlighet med regeln: skynda långsamt. Vi önskade särskilt fästa vederbörandes uppmärksamhet på det med avseende å säkerheten mindre tillfredsställande sättet för postens transport mellan postkontoret och järnvägsstationen. Såsom bekant är det järnvägens enda stationskarl, som antingen i handkärra eller på sin rygg forslar posten mellan ovannämnda ställen. Emellertid är samma stationskarl vid tiden för tågens avgång och ankomst strängt upptagen av sina stationskarlssysslor: emottagning och utgivning av bagage, gods m. m. Han hinner helt naturligt ej samtidigt egna postsäcken någon uppmärksamhet att ej tala om behövlig ständig uppsikt, sedan han insatt den i dess enkla, långt ifrån säkra förvaringsrum på tåget 5—10 min. före tågets avgång, och innan han hunnit uttaga den en stund efter tågets ankomst. Någon annan finnes ej heller, som har eller hinner hava omedelbar uppsikt över posten vid nämnda tillfällen vid Nykarleby station, och detsamma är devis fallen vid Kovjoki station. Utan vidare inses att postens förvaring vid ovannämnda tillfällen ävensom på vägen mellan postkontoret och stationen i öppen handkärra eller på en ensams persons rygg lämnar mycket övrigt att önska och kunde en vacker dag medföra obehagliga överräckningar i våra osäkra tider. Och i så fall, vem bure ansvaret?

I andra städer forslas ju såsom bekant posten per häst och under postiljons uppsikt mellan postkontoret och järnvägsstationen och är posten fortsättningsvis på tåget överlämnad åt postiljons vård. En förändring till liknande förhållanden på vår ort är nödvändig främst ur säkerhetens synpunkt men även av andra skäl, och torde tidpunkten nu vara lämplig för vederbörande att taga saken i omprövning, när postföringskontraktet mellan järnvägen och poststyrelsen — enligt uppgift — skall förnyas och högre ersättning för postföringen begäras.