Nykarleby sedd med Pedersö ögon. Just nu är det en mycket behaglig tid att företaga en bilfärd till vår lilla grannstad i söder, skriver en signatur i ”Pedersöre”. Enligt gammal vana stannar chauffören vid ”Brostugan”, ett förtjusande idylliskt café, inhyst i ett gammalt gulmålat hus på älvstranden och inrett med konstnärlig smak. Med andra ord ett ställe, som vi tyvärr inte äga någon motsvarighet till. Det är kanske därför som 5–6 biler [Sic!] med festande Pedersi-bor dagligen besöka ”Brostugan” och konstatera, att grannstaden fått en ytterligare attraktion.

Kring det stora soliga torget ligger bank vid bank, där man sätter in den sparade skärven i stället för att leva över sina tillgångar. De gula, röda och vita gårdarna ligga inbäddade i förtjusande gamla trädgårdar, där häggarna stå vita som unga brudar och körsbärs- och äppelträden blomma. Det enda ljud man hör är fåglarnas glada kvitter i träden och barnens på gatorna, där gräset växer frodigt och grönt. Någon kitslig polismästare bor tydligen inte i den mest idylliska av alla småstäder. — Nykarleby är leende vackert i solljus försommargrönska just nu.