Radioamatörerna håller kontakt
Pelle fick Takalo-gratulationer!
RADIOAMATÖRERNA har en fascinerande hobby. De känner inte av några gränser; de har kontakt med varandra kors och tvärs över jordklotet. En timme efter det Helena Takalo tagit guld i OS, fick Pelle Hending i Munsala sovjetiska gratulationer . . .
MEN ATT VARA radioamatör är inte bara att sitta och ha kontakt med likasinnade på olika håll i världen. Det är också teknik. Sändaramatörerna försöker hela tiden förbättra sin utrustning för att komma längre i etern där det blir allt mindre utrymme.
Nykarlebynejdens sändaramatörer är en rätt ny klubb. Ingen av de som börjat med sin radiohobby på senare år har hunnit över nybörjarstadiet. Men snart skall fem avlägga prov för certifikat i allmänna klassen.
Att vara nybörjare betyder att amatörerna inte får prata. De får ty sig till telegrafikontakter.
Men det ser gänget i klubben inte som något problem: de som skall avlägga prov för allmänna klassen tänker fortsätta med telegrafi, trots att de då skulle få gå över till telefoni.
Telefoni kräver språkkunskaper
— Man blir snabbt utan att säga om man skall tala, säger Pehr Hending. Och dessutom borde man vara språkkunnig för att klara sig på telefoninsidan.
Med telegrafi klarar man sig utan så stora språkkunskaper. Det finns förkortningar och koder för de flesta uttryck som behövs. Därför går det rätt bra också med nästan helt främmande språk.
73 är ett vanligt uttryck, som betyder ungefär hjärtliga hälsningar.
99 är ett annat uttryck, men det är det mest negativa en radioamatör kan hitta. Det används i allmänhet inte.
[99 Avbryt sändningen! Jag behöver linjen för ett viktigt meddelande. 8)
8) Vulgärtolkning: ”Dra åt Helvete!” Det anses i radioamatörtrafik vara synnerligen ofint att sända denna kod. Det bryter mot de oskrivna lagar för uppträdande på radiobanden, som finns sedan radions barndom. Ofta förkortas – enligt praxis för sifferförkortning – i detta fall siffran nio till N, och sålunda sänds NN som skällsord.
Komprimeringsmetoder vid morsetelegrafering på Wikipedia.]
Bland de 38 medlemmarna i Nykarlebynejdens sändaramatörer är några äldre som hållit på som radioamatörer länge.
Det gäng som träffas varje vecka är alla mer eller mindre nybörjare. De drabbades av ”radioaktiviteten” ungefär samtidigt.
Nu håller de på med en kurs inom arbetarinstitutet där de lär sig mera. Det är en målinriktad kurs, syftet är att deltagarna skall avlägga prov för att få certifikat.
Utan certifikat får man inte gå ut i etern varken med telegrafi eller telefoni. Nästan enda sättet att bli sändaramatör är alltså att komma med i en klubb, gå i kurs och lära sig så mycket att man klarar nybörjarprovet.
Ralf Hästbacka hanterar telegrafinyckeln på klubbstation OH6AN, omgiven av fr.v. Heimo Oksanen, Mia Thors, Peter Wiik, Göran Nylund och Pehr Hending. Alla de har dessutom egna anläggningar, men möter upp på klubbstationen varje vecka.
Prov i telegrafi och teknik
För nybörjarcertifikat måste man klara att sända/ta emot 40 morsetecken per minut. Samt kunna svara på 15 teknikfrågor, 15 frågor om radiotrafiktermer och 15 säkerhetsfrågor.
För certifikat i allmänna klassen fordras 60 morsetecken per minut, och ca 15 frågor som skall besvaras skriftligt.
Nio medlemmar i den här klubben har avlagt prov i nybörjarklassen sedan klubben startade.
Ralf Hästbacka är dragare för kursen som pågår.
Han har bokfört drygt 1,000 kontakter sedan han började som sändaramatör.
Mest kontakter har Pelle Hending, som kommit upp till drygt 1.500, ca 1.000 i året.
Minst har Peter Wiik från Socklot. Han hade hunnit med bara tre kontakter då vi träffades. Han håller ännu på med att bygga sin sändare.
Peter är elev i yrkesskolan på instrumentmekanikerlinjen. En annan i klubben, Alf Granvik, är utbildad instrumentmekaniker.
— Det är klart att man har en viss nytta i jobbet av att vara radioamatör, säger Alf. Och i skolan visste man ju en del på förhand.
God träning
Det finns en och annan radioamatör som fått bra jobb just tack vare att han varit radioamatör. I arbeten med radio och TV är det en merit att ha byggt egna anläggningar.
För den som vill träna språk är det här också en bra hobby. Redan att man behöver ett främmande språk för sin hobby, ger motivation att läsa.
Efter varje kontakt i etern skickar radioamatörerna QSL-kort åt varandra som kvittering.
QSL-kort är någonting som DX-are intresserar sig för. De skall dock inte förväxlas med radioamatörerna. DX-are lyssnar på rundradiostationer runtom i världen och rapporterar om hörbarheten o. dyl.
Det finns också lyssnaramatörer, DX-are som koncentrerar sitt intresse på sändaramatörerna, och som sänder rapporter till dem.
Nybörjarsändare för 200 mark?
Är det dyrt att vara radioamatör?
— Det beror bara på kraven, säger gänget. En nybörjarutrustning kan man bygga åt sig för 200 mark. Det finns litteratur i biblioteken.
Men man får kanske räkna med 500 mark i dagens prisläge för att få en anläggning som man klarar sig med.
Kraven växer med tiden för amatörerna. Sedan man kommit en bit ut, vill man komma längre och behöver dyrare utrustning.
Nykarlebynejdens sändaramatörer har ordnat tre sommarläger. Senast var ett 50-tal radiobitna med. Till sommaren siktar man i klubben på att arrangera lägret i samarbete med jakobstadsklubben.
Under vintern samlas klubbmedlemmarna i f.d. kommunalgården i Munsala. Där finns klubbstationen OH6AN. |
