Veckans intervju:

Blomman som doftar efter en örfil, 52 äppelträd, mimosa, vinstock i seminarieträdgården

Höstvandring tillsammans med trädgårdsmästare Bror Sandström i växthus och på skördade skiften.



      En färgsprakande höstdag då de sista löven, levererar sprakande färgsymfonier över stad och bygd går vi upp till seminarieträdgårdsmästare Bror Sandström i Nykarleby seminariums trädgård. Han håller just på med att ordna några lådor för vintermorötterna som allaredan är upptagna. Ett par kvinnor sitter vid en ansenlig hög och blastar av. Det går vant och flinkt.


Den 18 oktober 2006 var också en färgsprakande höstdag.
[Den 18 oktober 2006 var också en färgsprakande höstdag ...
Foto: Lars Pensar. Fler bilder från promenaden.]


liksom den 16 oktober 2005. Esplanaden norrut vid korsningen med Borgaregatan.
... liksom den 16 oktober 2005. Esplanaden norrut vid korsningen med Borgaregatan. Belysningsstolparna som funnits sedan 1965, byttes ut sommaren 2006.
Foto: F.L.]


     Vi börjar vår lilla rundvandring nere i den nyreparerade källaren under ett komibinerat blomster- och expeditionsrum i sydgaveln i trädgårdsmästarbostaden. Källaren är så välgjord och fint kalkad att det är en riklig ögonfröjd att gå härinne. Hr Sandström visar nya lårar och lådor, där en del vintermorötter ligger. Man har en gjuten låda av cement vilken är fylld med sand för diverse lökväxter.
     Från det varma expeditionsrummet går vi över gårdsplanen mellan ansad amerikansk hagtorn till det 50 kvadratmeter stora växthuset, som är avdelat i tvenne skilda avdelningar — en tropiskt varm och en något svalare. Här fäster man sig främst vid vinrankan, som för nära 40 år sedan inplanterades av dåvarande trädgårdsmästaren vid seminariet Bergman.
     — Det är en Frankenthaler och om man betänker att denna sort vanligen bär frukt vid 3—4 års ålder och att denhär vinstocken vissa år gett ända till 50—60 kg — i fjol dock endast 27 kg — så förstår vi att det är åtskilliga kilo druvor den producerat. Det underliga med dem är att halva rankan är i den svalare delen och andra halva i den varmare delen av växthuset och att den del som finns i den tropiska avdelningen bär frukt betydligt tidigare än den andra, vilket är underligt då det som sagt rör sig om en planta ifrån samma rot. Som känt bär vinrankan frukt på års-skotten, säger trädgårdsm. Sandström, som samtidigt beskriver skötseln, bl.a. skall man pincera den, dvs. klippa bort alla "tjuvar" i bladvecken, gallra fruktklasarna med en specialsax, så att frukterna inne i klasen tas bort osv.



Vinrankan skytar uppe vid taket.
[Vinrankan skymtar uppe vid taket.
Foto: Karin Sandström den 11 maj 1989.]


     — Här finns oerhört mycket att se och dofta på, säger vi, men peka ut några av de mer sällsynta blommorna för oss, uppmanar vi.
     — Det är kanske svårt, småler trädgårdsmästaren. En av de ovanliga är dock änglatrumpeten (Datura suoveolens) med de vackra 20—30 cm. långa trumpetliknande blommorna, som doftar mest intensivt på natten. I sitt hemland Sydamerika, blir den upp till sex m. hög. Så har vi mimosan, som drar ihop sig vid beröring, dvs. slår man till den så viker den genast ihop bladen för att skydda sig. Bananträdet sådde jag i fjol och nu är det en meter högt. Det skall naturligtvis ha en varm plats här i "tropiska avdelningen". Papyrusväxten, redan omtalad i bibliska historien, är kanske inte så allmän här i vår nejd. Eucalyptusträdet här är ej anträffbart i varje hus ... Så har vi några olika palmer, säger den intresserade trädgårdsmästaren.


Nattens drottning.
[Nattens drottning.
Foto: Karin Sandström.]


     — Och här har vi Monstera delicosa med luftrötter. Lianerna är sega nog för en lättare Tarzan. Och orchidén däruppe i ståltrådsnätet tar ju sin näring ur luften, den är epifytväxt och behöver ingen jord, endast något vatten. Och Geranium är namnet på den här som, doftar först sedan den fått en örfil, säger hr Sandström och demonstrerar sanningshalten i det påstådda.
     Här finns kaktéer, lökväxter och mycket annat och här får således seminaristerna i sällskap med lektorerna stifta bekantskap med cirka 250 olika växter.
     Sedan vi gått igenom kallkasten där tomaterna mognar går vi ut i den egentliga trädgården, som i norr avgärdas med en ståtlig cotoneasterhäck och i söder av en humlespaljé mot direktors privata trädgård. — Längst i väster tar skogen vid och där har vi också förresten komposterna, säger trädgårdsmästaren. Vi har löv- och grovkomposter, som skall omläggas ett par gånger per sommar. Trädgårdsarealen är 2.50 ha och åkerjorden 1.14 ha. En del av åkern är vall, en annan del är potatisland. Vi har en häst, en jordfräs samt en del redskap som underlättar arbetet. Till min hjälp i trädgårdsarbetet har jag ett par kvinnor, förutom min hustru, som också hjälper till. Hästkarlen är också till stor hjälp.


52 äppelträd, Joyce, Wealthy går ej

     — Vi har 52 äppelträd här i anläggningen, men några av de ömtåligaste sorterna tycks inte klara sig. Sämst står det till med Joyce och Wealthy, vilka är för frostömma. Antonovka är det vinterhärdigaste av våra träd, men Charlamovsky, Transparente blanche, röd Kanel, Melba, Bergius, Säfstaholm mfl. går utmärkt. Sockermiron skulle nog vara härdigt, men smaken är för fadd.
     Då vi lämnat de av frukter tyngda äppelträden kommer vi ut på skiftet där morötterna skördats. Stora härliga Regulus vintermorötter ligger i staplar på åkern. Förutom Regulus har vi London torg samt Nantes för höstbruk. De tidiga morötterna såddes 4 maj.
     Här har vi en ansenlig kallbänk i vilken man i sept. sådde skolade penséer, som blommar nästa vår. Här finns mycket; Mangold, palstenacka, ärter, hallon, andra bärbuskar — bara för att nämna några växter i den välskötta seminarieträdgården, som sköts av den vid Bergianska trädgådsskolan i Stockholm för fem år sedan utdimitterade trädgårdsmästaren, som trivs bra med arbetet bland levande växter ute och inne.


     Vi tar ännu en snabbtitt på den sk. botaniska avdelningen, som uteslutande är till för undevisningen. Här finns flera hundra olika slags växter, ettåriga och perenner. Bänkgården är också en nätt anläggning därifrån man varje vår säljer kål- och många andra slags plantor.
     — Till sist bör jag kanske säga, att de matnyttiga växterna nyttjas i seminariets kosthåll och får vi "överproduktion" går detta överskott till avsalu, säger hr. Sandström till sist.


Bänkgården.
[Bänkgården.
Foto: Karin Sandström den 26 maj 1988.]


Österbottniska Posten fredagen den 3 oktober 1958.
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll. Kursiveringar tillagda.


Läs mer:
Fler intervjuer med Bror.
Fler artiklar och notiser ur ÖP.
(Inf. 2006-10-17, rev. 2020-06-16 .)