STORSTREJKEN.

Den i onsdags förra veckan ingångsatta storstrejken fortgick landet runt i fem dagar, tills ett socialistmöte i måndags i Helsingfors förklarade den avslutat med nämnda dag.
     Å vår ort försakade strejken inga andra störningar än sådana , som berodde på stagnationen i de allmänna kommunikationsinrättningarna och på förbudet att anlita telefonlinjerna.
     Någon strejkkommitté fanns icke härstädes, och klokt var det, att stadens socialister ej ens gjorde något försök i syfte att tillsätta en sådan. Visserligen rörde sig i staden på fredagen i sällskap med några soldater ett par främmande individer, vilkas uppgift meddelas ha varit att ordna vissa i samband med storstrejken stående frågor, men sannolikt vunno de ej gehör för sina förslag. Däremot skall de på orten stationerade militären hava förklarat att soldaterna icke komma att tillåta bildandet av vare sig borgar eller röda garden härstädes, då de själva hade för avsikt att ansvara för ordningens upprätthållande.

     Telefonlinjerna inom staden och till kringliggande landsbygd voro hela tiden tillgängliga för allmänheten. Då det emellertid icke var möjligt att erhålla meddelanden om de stora dagshändelserna, varken i huvudstaden eller ute i världen, hade fantasin fritt lopp, och allehanda främmande rykten voro snart i omlopp och utspökades ytterligare, då de spriddes man och man emellan. Än var det fråga om övervåld, och mord på fredliga människor i våra egna bygder, än strider med gevär och kulsprutor mellan vän och fiende, än åter väpnade landstigningar o.a. dyl. Dess bättre visade det sig, att så gott som alla onda rykten, vilka hänförde sig till våra nejder, voro ogrundade.
     Efter strejkens avblåsande och sedan järnvägstrafiken åter kommit igång, anlände den första posten söderifrån till staden på tisdagen. Visserligen blott fyra brev och inga tidningar, men i alla fall en god början igen.