Idag har vi glada nyheter. TURISTFOLDERN i färg, trespråkig, har kommit ur trycket. Och resultatet är strålande, åtminstone om man bedömer trycksaken estetiskt och konstnärligt. För teckningarna svarar konstnären Carl Gustav Krokfors, f .n. anställd som lektor vid Nykarleby seminarium. Jag är inte någon konstförståsigpåare, men jag vågar påstå, att jag sällan sett en så tilltalande turistbroschyr. Och även texten är lyckad och utan påfallande brister. Isynnerhet den engelska texten verkar intressant. Den är i vissa stycken utförligare än motsvarande svenska och finska text.

Vore jag turist, skulle jag gärna följa folderns uppmaning: Upptäck Nykarleby! Viihtyisää kiertokäyntiä Uudessakaarlepyyssä! We hope you enjoy your sightseeing!

— Men samtidigt ställs vi inför stora krav, så att vi måtte motsvara turisternas förväntningar. All personal på offentliga inrättningar, kaféer, i affärer och museer skall visa ett turistvänligt ansikte. Alla gårdsägare måste undanröja de fula fläckar i stadsbilden, som dessvärre lyser här och var: Stadens egna myndigheter har säkert även en hel del att uträtta!

Visserligen är Nykarleby en liten idyll vid en älv, men till idyllen måste inte höra fallfärdiga plank, brännässlor på trottoarerna, snedställda rännstenar, för att nu inte tala om anskrämliga, förfallna uthus, som kanske inte kan bortskaffas i brådrasket! Men säkert kan en hel del göras.

Och är det inte illa bevänt med förekomsten av flaggstänger och flaggor i vår lilla stad?

Störande, fläckar har vi bl.a. på västra älvstranden vid seminariet, på tomten mellan v.* Döbeln och poliskammaren, på "bilkyrkogården" vid vägen mot järnvägsstationen och på många andra platser.

Och jag måste här passa på och ge en känga även åt Munsala, som jag annars tycker bra om. Två fula bilskrotplatser i centrum av kyrkbyn intill riksväg 8! Det är enligt lag förbjudet att ha sådant intill allmän väg! Det är ingen ursäkt att påstå att "brottsliga" avstjälpningsplatser finns lite varstans i vårt land. Ge akt på att, det enligt en ny lag t.o.m. är förbjudet att ha reklamaffischer invid allmän väg, huru vackert dessa än må vara utformare. Så det så!

Tävlingen om de bästa Nykarleby-suvenirerna lockade många, och det kom fina förslag och tips. Turistnämnden finner dock, att den inte kan fatta något prisbeslut, förrän den även kan se idéerna konkretiserade i någon form. Det inkom sex färdigt utformade förslag, som nämnden alltså handgripligen kunde bekanta sig med.

Dessutom hade lika många idéförslag inkommit. Det är svårt för nämndens medlemmar att bedöma dem utan att se dem framför ögonen.

Vi beslöt därför att förlänga tävlingstiden till utgången av maj månad, och vi ber idéställarna att söka skaffa fram typexemplar inom en månad. Även nya förslag mottas med tacksamhet under samma tid.

Det är klart, att de tävlingsdeltagare, som redan framställt modeller, har rätt att låta försökssälja sina suvenirer i stadens affärer. På så sätt kan man kanske få reda på vad turisterna väljer och vad de eventuellt ratar.

Vidare önskar vi få veta vad suvenirens försäljningspris uppskattas till.

Bedömningen gäller naturligtvis främst den konstnärliga kvaliteten och föremålets lämplighet att bli stadens symbol, men såsom jag redan tidigare påpekat måste vi även beakta, att priser inte blir för högt. Vi efterlyste främst suvenirer som turisterna vill köpa och alltså anser sej ha råd att betala. Det finns turister av olika slag, och man kan tänka sej, att samma idé kan utformas på olika sätt och i olika prislägen.

Som ett slutomdöme vill jag säga, att det gläder mej att suveniridén väckte så stort intresse, och att de redan gjorda förslagen verkligen har fört fram något nytt. Jag tror att Nykarleby i framtiden skall få en trevlig suvenir till turisternas glädje och varför inte också till vår stads ära!