Vattenbristen i Nykarleby.

Vattenbristen har varit stor de senaste veckorna i staden. Fruarna har tävlat om, vem som haft vaksammare män, ty endast de vakande har lyckats lista sig till några droppar ur Ebbas klara källsprång. De, som blivit utan, har läst ack och ve över stadens mäktige. Man skall ju ha några syndabockar, om livet skall vara värt att leva.

Jag träffade häromdagen en fru, vilken nått bristningsgränsen som en följd av vatteneländet, som hon uttryckte sig. Redaktören måste skriva, att om jag får tag i någon av fäderna, skall jag skaka honom, tills han lovar att göra något för att vi i östra delen av staden också skall få några droppar vatten. Där västerut har de ju Ebbas brunn, men vi skall torka ihjäl. Och tänk hur smutsiga vi blir, fastän vi inte är några såttare! Men utan vatten kan vi inte rena oss. Kanske skall den nya stadsdirektören [Sven Adolf Berger] hjälpa oss, slutade frun.

Ja, nu har jag lytt och skrivit, som frun bad, men någon direkt ljusning i vattteneländet är det inte lätt att upptäcka.

För säkerhets skull vände jag mig till en av stadens fäder för att höra, vad på det hållet säges. Han menade, att det gjorts en hel del för att avhjälpa vattenbristen, men resultatet har tillsvidare varit klent. Man har anlitat slagruta, och man har provborrat enligt sunt förstånd, men allt med samma dåliga resultat. Ett trettiotal provborrningar har företagits, men det är endast vid Ruddammen, där vattnet flödar fram, dock inte tillräckligt under en sådan exceptionellt kall vinter som den senaste.

[Brunnen vid Gustav Adolfsgatans södra ände är borta sedan länge. Notera att den stod så mitt på gatan att plogbilen fick göra en sväng runt den!. Förstoring.
Foto: Lars Pensar, 1974.]

Enda utvägen vore att anlägga vattenledning från Frostas [sandtag i Socklot], men det kostar mycket pengar. Det kan hända, att frågan måste tas upp på nytt, slutade intervjuobjektet.  Inte var det särskilt trösterikt, men kanske den som väntar på något gott inte skall behöva vänta förgäves.

En tröst är ju , att det värsta är över för denna gång. Snön smälter med fart, och om någon vecka har vi nästan glömt hela ”vatteneländet ”.