Namnkunniga österbottningar

Erik Cainberg och Jakob Rijf äro tvenne märkliga namn, av vilka dock blott det förstnämnda är mera bekant. Cainberg är nämligen en av den finländska bildhuggarkonstens banbrytare och stammade från Kaino i Nedervetil. Rijf åter är en av Finlands, och man kan säga Nordens, mest anmärkningsvärda arkitekter på 1700-talet. Med anledning av ett fynd rörande Rijf skola hans och Cainbergs levnadsöden med några ord beröras.

Jakob Rijf föddes 1753 och var hemma i Lepplax by av Pedersöre socken. Son till bonden och kyrkobyggaren Tomas Rijf medföljde han först fadern på dennes kyrkobyggnadsarbeten samt utbildades så till timmerman och murare, i vilka båda fack en byggmästare den tiden måste vara inkommen. Som 30-årig kom han att, troligtvis tack vare någon mecenat, studera arkitektur vid Stockholms Målare- och Bildhuggarakademis civilarkitekturavdelning. Där bedrev han med god framgång studier i ett års tid. Sommaren 1784 fick Rijf såväl från akademin som enskilt av överintendenten C. F. Adelcrantz goda betyg samt förordnades till länsbyggmästare i Västerbotten. Det är icke känt huruvida R. därförinnan hade självständigt byggt något, sannolikt åtminstone inga kyrkor, ty han var ju endast något över 30 år, och fadern levde ännu. Men så snart Jakob Rijf slutat vid akademin, begynte hans rykte växa. Han uppgjorde i Finland ritningar till Larsmo, Lillkyro, Puolanga, Suomussalmi, Lehtimäki, Kortesjärvi m. fl. kyrkor samt byggde alla efter egna ritningar utom Lillkyro kyrka, som uppförts efter ritningar av Intendentkontoret.

I Sverige byggde Rijf Luleå stenkyrka enligt Intendentkontorets ritningar, Bygdeå samt Skellefteå stenkyrkor efter egna ritningar, likaså Nedertorneå stenkyrka, samt stenkyrkan i Kemi för övrigt efter Intendentkontorets plan men tornet enligt eget huvud tvärtemot de officiella ritningarna. Alla Rijfs arbeten kunna ej här uppräknas, men de framstå såsom stenarkitekturens vackraste skapelser. (Hans sista verk var ett förslag till restaurering av Kungsholmens kyrka i Stockholm. Detta blev likväl ej förverkligat.) Rijf avled i Stockholm annan dag jul 1808.

Gustav III fällde en gång ett betecknande yttrande om Jakob Rijf: »Jag har goda och dåliga präster, men sådana byggmästare som Rijf finns det inte många av».

Som nämnt var Erik Cainberg bondson från Nedervetil Kaino N:o 2. (På 1760-talet skrevs namnet Kainå).

Om Cainbergs tidigare öden finnas tvenne berättelser. Enligt den ena var han byggmästarelev åtföljande den i samma trakter hemmahörande Jakob Rijf. (Från Kaino till Lepplax är del fågelvägen omkr. 25 km.) Sålunda skall Cainberg ha varit Rijfs »kvartersman» i Sverige under uppförandet av Umeå kyrka. Därvid störtade ett valv, varefter Rijf fängslades och fördes till Stockholm, dit Cainberg följde som vittne. Då Rijfs sak drog ut på tiden, gick Cainberg ledig omkring samt råkade besöka Konstakademin, där han prövade på lermodellering. Sergel fick se Cainbergs hästfigurer och fäste sig vid ynglingen samt tog vård om honom. — —

Nu är det likväl så att kyrkvalvet instörtade icke i Umeå utan i Luleå. Valvet var byggt hösten 1790, och följande vår rasade det. Åtminstone nämna Luleå kyrkostämmoprotokoll ingenting om Rijfs fängslande. Tvärtom synes det som om saken ordnats i godo; ehuru vid olyckan en arbetare dog och flere skadades. Men Cainberg tör nog ha varit i arbete hos Rijf, ty han flyttade från Nedervetil 1789, och då påbegyntes just Luleå kyrkobygge.

Enligt en annan berättelse var det prästmannen i Gamla Karleby, riksdagsman Anders Chydenius, som sände Cainberg till Konstakademin i Stockholm. Något sanningskorn kan ligga i båda dessa historier. I 1796 och 1797 fick den unge adepten pris vid akademin. Efter att i relief ha behandlat ämnet »Gustav III beskyddande konster och vetenskaper» erhöll C. understöd till en utrikesresa 1802. Ända till 1809 vistades han så i Rom. År 1811 utförde han en större relief «Sveriges skyddsängel, som överlämnar Svea åt en hjältes beskydd», som väl vitsordades av Sergel. Medlem av konstakademin i Stockholm blev C. 1812. Några år arbetade han på Sergels ateljé men råkade på förfall samt kom 1813 över till Finland. Här utförde Cainberg i Åbo gamla akademis solennitetssal sex reliefbilder ur Finlands historia. Dessa finnas ju ännu kvar vittnande om hans förfarenhet, om de än ej äro så särdeles lyckade i sitt slag. Bättre framgång har han haft med de åtskilliga porträttmedaljonger han utfört. Ja, man kan säga, att Cainberg i denna konstart var en av samtidens mästare. Han avled i Åbo år 1816.

Av i Lehtinen funna skärvor rekonstruerad
medaljong över  J a k o b  R i j f.

Bekant med Rijf har Cainberg varit, ty 1799 säges han ha gjort länsbyggmästare Rijfs porträtt. Detta försvann emellertid och några uppgifter därom ha icke bevarats. Bilden har dock nu anträffats i Finland. Sommaren 1926 hittades i ett hörn i andra våningen av Lehtimäki kyrkstapel bland allehanda bråte några gipsbitar, som sades vara delar av kyrkans byggmästares bild. Denna hade förut hängt på en vägg inne i kyrkan men sedan flyttats ut i stapeln och där söndrats. Kyrkoarkivet upplyste intet om vem byggmästaren var. Enligt traditionen skulle det varit Engel eller Y. Lepistö från Kuortane. Ett av gipsstyckena var dock så välbevarat, att anletsdragen kunde urskiljas, varav framgick, att det ej kunde vara fråga om Engel. Någon skärva med upphovsmannens namn hittades icke, men en gammal ortsbo ville minnas sig ha förut sett namnet »Granberg» eller något dylikt. Det är inte svårt att gissa på Cainberg såsom verkliga signeringen. Då gipsbitarna lämnades till sakkunniga för granskning, sade skulptören Alpo Sailo genast, att bilden helt säkert var ett verk av Cainbergs hand. Härom voro även andra ense. Och då senare framgick, att Jakob Rijf byggt Lehtimäki kyrka, syntes det mycket antagligt, att bilden verkligen vore den av Cainberg 1799 utförda. Alldeles säkert var det dock ej. Den kunde avse någon annan än Rijf, måhända Lepistö, som synbarligen varit Rijfs biträde. I Kuortane bodde på 1700-talet personer, vilka kunde antagas vara bekanta med Cainberg bl. a. prästgårdsfrun, syster till Anders Chydenius. Lepistö åter bodde icke långt från prästgården.

Saken klarnade emellertid. Genom skriftväxling med Skellefteå erhölls kännedom om att i kyrkan därstädes fanns en gipsmedaljong, som borde föreställa kyrkobyggaren. Denna var ju Rijf, och en fotografi av medaljongen har ådagalagt, att Lehtimäki-gipsen även föreställde samma person. Bevisat blev således, att den senare måste vara den av Cainberg 1799 gjorda bilden. Lehtimäki-fyndet visar ett omsorgsfullare skulpturalt utförande in i detalj, medan Skellefteåporträttet är något ytligare behandlat.

Skulptören Friedl fick i uppdrag att restaurera gipsskärvorna från Lehtimäki till en helhet, varuti han lyckades särdeles väl. Lehtimäki församling, som i tiden fått porträttmedaljongen till skänks av predikanten J. N. Nybergh, har överlämnat densamma till konstföreningen. Bilden borde utan tvivel vara ägnad att motverka den nedsättande kritik en del äldre estetiker ägnat Cainberg. Utom att den är konstnärlig och synnerligen uttrycksfull som porträtt, är den även stilmässigt anmärkningsvärd; den finländske bondsonen framstår där livslevande i samma högkragade syrtut och konstnärligt knutna halsduk som de i detta avseende lika karaktäristiska utanför kyrkorna paraderande »fattiggubbarna» från 1800-talets början.

Blid av  J a k o b  R i j f  i Skellefteå kyrka i Sverige.

Porträtt av andra, som varit med om utvecklandet av vår finländska arkitekturkultur, finnas ej bevarade, endast märken och hågkomster av dem, som på sitt sätt motbevisa påståendet, att det endast var Bassi och Engel vilka grundlagt byggnadskonsten i Finland.

Henrik Gabriel Porthan yttrade om Himango färdigblivna kyrka: »En så vacker kyrka har jag aldrig sett.» Den var ett verk av Jakob Rijf. Nu finns den icke mera. Fördärvad. Många andra av Rijfs träkyrkor ha reparerats till oigenkännlighet. Bl. a. ämnar man nu förgripa sig på Nedertorneå mäktiga stentempel, ett av Jakob Rijfs ännu kvarvarande mästerverk i kyrkobyggnadsväg.

*

Ovanstående utgör en sammanställning efter en artikel nyligen i Uusi Suomi av prof. Heikki Klemetti. Studien publicerades betecknande nog under rubriken »Suomalaisia kirkonrakentajia» (finska kyrkobyggare), varav den icke initierade lätt får föreställningen, att Cainberg och Rijf voro finnar d. v. s. finsktalande! Så var det ju emellertid icke, utan de två märkliga männen voro äkta söner av vår svenskbygd, personligheter, vilka icke böra förgätas utan ihågkommas såsom banbrytare på sina områden.