Chydenius, Anders (f. 26/2 1729 Sotkamo, d. 1/2 1803 Gamlakarleby), prästman, politisk tänkare. Utgången ur den österbottniska prästaristokratin (jfr släktöversikten) studerade C. som många österbottningar naturvetenskaper och teologi såväl i Åbo som i Stockholm. Hans akademiska bana bröts dock, en ansökan om docentur fullföljdes ej. C. prästvigdes till predikant i Nedervetil. Sedan Nedervetil upphöjts till kapell och C. genom flitigt och genialt enkelt författarskap vunnit anseende såväl inom det österbottniska prästerskapet som i Stockholms lärda värld, utsågs han till representant för kapellanerna i Österbotten vid den stormiga riksdagen 1765—66. Där hörde han till det nya mösspartiets mest fanatiska och nitiska anhängare. C:s skrifter om Källan till rikets vanmakt och om tryckfriheten fick en spridning, som i betydelse överträffade större delen av frihetstidens stora pamflettlitteratur. Genom hans tillskyndan upphävdes 1765 det s.k. stapeltvånget som hindrat de större bottniska städernas direkthandel med utlandet. C. utnämndes 1770 till sin fars efterträdare i Gamlakarleby stora stads- och landsförsamling, en befattning han innehade till sin död. Efter den kungliga statskuppen 1772 intog C. en neutral hållning i politiken, men fortsatte i motsats till frihetstidens tidigare ivriga ”progressiva” samhällsskribenter sitt ekonomiska och socialpolitiska författarskap. Speciellt viktigt är hans inlägg i lösdriverilagstiftningen, vad man då kallade tjänstehjonsfrågan. I denna intog han en överraskande modern hållning till samhällets underklasser, som av tidens lagstiftare var underkastade tjänstetvång. ”Träla i andras arbete så länge de orka, vräkas bort i armod på sina gamla dagar, och dö i uselhet, äro de lagrar som skola locka den arbetande hopen att älska fäderneslandet” är kontentan av ett av C:s briljanta och radikala inlägg. Tjänstehjonsfrågan angick ej bara ståndspersonerna utan i lika hög grad den besuttna bondeklassen. Här framskymtar C:s storhet och djärvhet som ekonomisk och socialpolitisk skriftställare. Det är en fråga där han kan sägas vara hundra år före sin tid, också mätt med europeisk måttstock.

C:s beläsenhet och därmed originalitet är svår att fastställa, då hans stora bibliotek inte specificeras i den bouppteckning som gjordes efter hans död. Till Montesquieu hänvisar han i flera av sina skrifter, t.ex. i den som huvudarbete ansedda Den nationella vinsten (1765, eng. översättning The national Gain, 1931), i vilken han sammanfattar sin nationalekonomiska åskådning. Den förebådar 1800-talets liberalism och har jämförts med Adam Smiths berömda arbete om merkantilismen. Som Eli F. Heckscher har påpekat, saknas dock hos C. den djupt genomtänkta teoribildning, som utmärker Adam Smiths produktion. En jämförelse mellan en europeiskt ryktbar ekonomiskpolitisk skriftställare och en i all sin genialitet begränsad provinsprost är därför inte fruktbar. Symboliskt nog var C:s betydelse som rikspolitiker inskränkt till en enda riksdag, trots att han deltog i flera senare riksmöten. Medan Smith blev skolbildande inom den europeiska ekonomiskt intresserade världen, glömdes C. helt bort t.o.m. i Sverige för att återupptäckas av svensk liberal doktrinhistoria (Arnberg) först mot slutet av 1800-t.

I Finland blev hans eftermäle av mera bestående art; redan i den mening att med namnet Chydenius förknippas flera av den liberala ekonomiska litteraturens och publicistikens främsta namn under 1800-t. Hans brorsonson Anders Johan C. utgav 1840 den för sin tid märkliga skriften Några tankar om maskiners inflytande. Dennes son Anders Herman C. (se denne) kom som utgivare av Helsingfors Dagblad att verka som en av liberalismens främsta förespråkare i Finland. I vilken mån släktbanden medverkat till denna konstellation är omöjligt att utröna. Den bevarade delen av C:s brev och manuskript gick inte i arv i familjen, då C. i sitt äktenskap med Beata Magdalena Mellberg var barnlös. Hur än vara må är det ofrånkomligt att i C:s politiska åskådning föreligger ett svårgripbart engelskt förliberalt element, förvärvat antingen under studieåren eller genom litteraturkännedom, kanske blott i andra hand.

C:s levnadsbana skulle, trots två större biografier, förtjäna en närmare granskning än det på sitt sätt ingående studium som hans främsta levnadstecknare, E.G. Palmén och Georg Schauman, ägnat honom. C:s subjektivitet som skriftställare kommer t.ex. fram, när han i samband med kampen om stapeltvånget häftigt angriper de stockholmska storgrossisternas oförmåga att utföra järn, Sveriges främsta exportprodukt, utan ”garnering” av tjära och bräder. C. förtiger, att den samtida lika stora järnexporten från St Petersburg kunde kombineras med andra ”lättare” varor, såsom lin och hampa.

Heckschers beteckning av C. som ett barn av sin tid är en skicklig värdering. Jämförda med Adam Smiths författarskap, som fortfarande har doktrinhistorisk betydelse på ett internationellt plan, är C:s skrifter dilettantiska om också skrivna med brio.

Om C:s kyrkliga gärning är inte mycket att anföra annat än att han exemplariskt höll sin hand över sitt vidsträckta pastorat. Mera upplysningsman än teolog kan C. likväl inte beskyllas för att ha försummat sitt kyrkliga herdaskap. Av allmogetraditionen betecknas C. som en sträng prästman; med Gamlakarleby köpmannaborgerskap stod han på god fot. Det kanske mest fascinerande draget hos C. är som sagt omsorgen och omtanken om den växande obesuttna befolkningen, en socialpolitisk radikalism, vars rötter ingen har kunnat spåra. (E. G. Palmén, utg., Politiska skrifter af A. C. med en historisk inledning, 1880; G. Schauman, Biografiska undersökningar om A. C. jämte otryckta skrifter af Chydenius, 1908; Eli F. Heckscher, A. C. Ekonomisk-historiska studier, 1936; G. Nikander, Gamlakarleby stads historia II, 1944; T. Krook, A. C. som kristen personlighet, Finska kyrkohist. samfundets årsskrift 1951—52, 1954; A. J. Alanen, Stapelfriheten och de bottniska städerna, Hist. och litt. hist. studier 31—32, 1956) S.-E. Å.

Chydenius minnesstod.
Cydeniuksen Nuistopatsas. Sic!
E. & A, Axelqvists Bokhandel, Gamla Karleby
E. & A, Axelqvist'in Kirjakauppa, Kokkola
Vykort daterat 20/2 1906.
Förstoring.
(Inf. 2019-11-10.)