Kuddnäs. Skalden Z. Topelius' forna hemgårds historia av Zachris Schalin




 

 

I N L E D N I N G.

I Österbotten invid Nykarleby stad ligger vid älvstranden den lantgård, Kuddnäs, där Zachris Topelius, vår i hela den skandinaviska norden så högt uppskattade skald, novellist och sagoberättare, först såg dagens ljus. Där mottog han under uppväxtåren rika och fruktbärande intryck för sin blivande författarverksamhet, ja för hela sin framtida livsgärning, och dit återvände han som man många somrar å rad till sin älskade moder för att i hembygdens sköte hämta nya friska intryck för liv och diktning.

Denna för skaldens hjärta så dyrbara hemgård, ovärderlig även för fosterlandet icke blott som hans diktnings vagga, utan även ur andra synpunkter, har först helt nyligen inlösts med allmänna medel för att bevaras som ett minnesmärke över skalden och hans fader. Dessförinnan hade den under mera än tre decennier, utparcellerad från det forna Topeliuska herrgårdskomplexet, vilket omfattade tvenne hemman, tjänat som fattiggård och kommunalhem samt sinnessjukhus för Nykarleby landskommun, där gården ligger. Dess huvudbyggnader voro nödtorfteligen anpassade för ändamålet och hade under årens lopp hunnit ansenligt förfalla och motsvarade dessutom icke mera tidens fordringar för en sådan kommunal anstalt, varför de hotades av nedrivning eller grundlig ombyggnad. Därmed skulle ett ovärderligt fosterländskt kulturminne hava till väsentlig del utplånats. Tack vare behjärtade personers ingripande lyckades man dock väcka den allmänna opinionen för ett initiativ till skaldehemmets räddande undan förgängelsen. Genom en riksdagsmotion uppmanades regeringen att vidtaga av saken påkallade åtgärder samtidigt som en särskild stiftelse grundades i syfte att inlösa gårdens huvudbyggnader och återställa dem i samma skick som under skaldens barndom samt bevara dem som ett minnesmärke för eftervärlden. Denna stiftelse beviljades sedan av Svenska Litteratursällskapet och Finlands riksdag nödiga medel för inlösande av Kuddnäs huvudbyggnader och det närmaste jordområdet. Genom en allmän penninginsamling bland rikets skolungdom erhöllos medel för återinredning av huvudbyggnaden och till återförvärvande av en väsentlig del av de ursprungliga möblerna i skaldens barndomshem. Sålunda hade en länge närd utopi dock slutligen blivit förverkligad.

Det var nämligen icke första gången tanken på förvärvandet av Z. Topelii forna hemgård till en »minnets helgedom», ett bygdemuseum eller något dylikt framträtt för offentligheten. Det skedde redan kort efter den åldrige skaldens år 1898 timade död, medan den vid firandet av hans 80-årsdag nyväckta entusiasmen ännu var livlig och varm och ytterligare hade stegrats genom landssorgen vid hans frånfälle. Den gången var det i studentkretsar saken hade kommit på tal, och man tänkte sig möjligheten att landets studentkår såsom sådan skulle inköpa och förvalta gården. Men redan svårigheten att anskaffa den jämförelsevis höga lösesumma, som Kuddnäs dåvarande ägare lär ha fordrat, gjorde — utom många andra betänkligheter planens realiserande omöjligt.

Det nya initiativet var lagt på en bredare bas och hade därigenom större möjligheter att leda till resultat särskilt som de gamla byggnadernas bestånd nu var allvarsamt hotat. Det är därför desto mera glädjande att detta skaldens älskade barndomshem nu kunnat inlösas för att bevaras för eftervärlden och återinredas i sitt ursprungliga skick, så att nutidens och kommande tiders släkten, särskilt de unga, kunna på ort och ställe lära känna och liksom leva sig in uti den enkla men trevna — ja, man kunde väl säga idylliska — miljö, varur den blide skaldens av ädel fosterlandskärlek inspirerade diktning sprungit fram. Finge hans barndomshem sålunda bidraga att hos de unga väcka samma hänförelse och kärlek till allt det sköna och goda i världen, som eldade hans diktarhåg, då hade det ju en uppgift fullt värdig hans ädla minne ännu för framtida dagar!

För att medverka till att återuppväcka den stämning och anda, som rådde i det gamla Topeliuska hemmet på Kuddnäs, och för att genom en skildring av de yttre levnadsförhållandena under ett gånget tidevarv väcka förståelse hos senare släktled för yttringarna av dess andliga och kulturella liv, har jag på följande blad velat, i samband med en konturteckning av familjen Topelius' liv och öden på Kuddnäs mellan åren 1814 och 1868, alltså ett drygt halvsekel, giva en närmare beskrivning av gårdens belägenhet och historik, ävensom dess särskilda lokaliteter, boningshusens inredning och möblering m. m. under olika tider.

Ett Kuddnäsbarn i andra led och hemmastadd där sedan barndomen, skall jag i all anspråkslöshet förtälja vad jag såg och hörde särskilt under de fyra år jag för min skolgång på orten bodde hos gamla doktorinnan, min vördade mormoder, samt vad min egen moder, hennes broder och andra gamla anförvanter därutöver meddelat mig. Även har jag för gårdens tidigare historia rådfrågat Nykarleby kyrkoarkiv, statsarkivet samt vårt familjearkivs brevsamling — utom naturligtvis biografiska publikationer av och om skalden Topelius och hans fader.

Jag vågar ock hoppas på intresse för en närmare skildring av denna Topeliernas forna hemgård, vars växlande öden omspänna ej mindre än 300 år av för vårt vetande åtkomlig tid; en gård, som ifrån att ursprungligen ha varit ett bondhemman, nära anslutet till den nyanlagda staden och ödelagt under Stora ofreden, hundra år senare återuppbyggts som en herregård, omhändertagen och till välstånd bragt av en berömd läkare och runosamlare, i vars hem skaldebarnet växte till man, och sist, efter att ha tjänat som ett skyddshem för landsortens ålderstigna fattighjon och förkomna individer, efter alla växlingar är vorden ett betydande kulturhistoriskt minnesmärke i vårt land.


Zachris Schalin (1935) Kuddnäs. Skalden Z. Topelius' forna hemgårds historia.


Nästa kapitel: I Kuddnäs före 1814.
(Inf. 2004-03-14.)