[Skogsparken och trädgårdsodling]

Enligt seminariiförfattningen skola eleverna under eftermiddagstimmarna sysselsättas med praktiska öfningar, spelning, slöjd och jordbruksarbete. — Det sistnämnda, hvaraf inkomsten skulle inlevereras till kronan, bestod de första tiderna här, liksom vid andra seminarier, hufvudsakligen uti att eleverna någon dag på hösten togo upp potäter. Man insåg, att seminariet med sin äfven för öfrigt mångsidiga uppgift, icke kunde göras till en jordbruksskola i egentlig mening. Men å andra sidan insåg man äfven ensidigheten af att den blif. folkskolläraren finge lära sig något litet trädgårdsskötsel för att sedan inrätta och underhålla en egen trädgård vid de skolor han komme att förestå. Vid seminariiområdets första planering och plantering voro eleverna naturligtvis med, men sedan buskar och träd vuxit upp öfverallt omkring läroverkets byggnader, syntes vidare plantering där åtminstone icke vara af behofvet påkallad. Redan den 7 mars 1878 hade K. Senaten anbefallt, att „vederbörande lärare och lärarinnor vid landets fskl:reseminarier“ „skulle förständigas att såsom tillämpning vid undervisningen i naturkunnighet för eleverna framhålla skogarnas betydelse i klimatologiskt och ekonomiskt afseende, äfvensom att där så ske kan bibringa eleverna undervisning i samlande af trädfrö, skogssådd och trädplantering samt möjligen äfven i ympning och okulering“.

Detta var godt och väl, men sålänge en sådan undervisning icke var inordnad i seminariets läroplan, ej heller någon särskild instruktör för ändamålet anställd, utom „trädgårdsdrängen“ (officielt så kallad), hvilken det icke kunde åläggas att efter någon bestämd pedagogisk plan anordna undervisningen, så var det själffallet, att inga synnerliga resultat i antydd riktning kunde uppnås. Man hade därför tänkt på att anordna undervisningen i trädgårdsskötsel sålunda, att 2:dra klassens elever under slutet af vårterminen skulle under 2:ne veckor oafbrutet sysselsättas med sådant arbete enligt direktors anvisning- och under trädgårdsdrängens (alias „mästarens“) handledning, — ty det föreföll naturligt, att ett arbete under några sporadiska eftermiddagstimmar, lånade från verkstadstiden, icke skulle vara af något egentligt gagn.

1887 om våren infördes denna nya anordning af lärarekollegiet på försök och befanns i många afseenden tillfredsställande. Med vederbörandes begifvande fortsattes därmed ända till 1894. Allt ifrån 1888 har särskild journal öfver arbetena af någon elev årligen blifvit förd. Ifrån 1886 inrättades här en plantskola för uppdragning af plantor, buskar och telningar. Fruktträd uppdrogos från kärnor, och stammar införskrefvos för ympning. Å ett efter Linnés system inrättadt litet blomsterland för inhemska vilda växter fingo eleverna vid botanikundervisningen lära känna en för dem annars oåtkomlig del af landets flora, hvarjämte läraren i botanik anmodades att göra eleverna bekanta med teorierna för skogsskötsel, drifbänksanläggning m. m.

Men då man ju icke i oändlighet kunde utföra trädplanteringar i seminariets „redan nog så lummigvordna residenspark“, än mindre anställa „skogssådd“ därstädes, och då vårt omkr. 2 tunland stora „experimentalfält“ helt och hållet behöfves för grönsaks- och rotfruktsodlingen, såg jag mig nödsakad att hos Stadsfullmäktige i Nykarleby anhålla om afgiftsfritt upplåtande, åt seminariet af ett för staden nästan obrukbart skogsområde vester om seminarium, af 6 tunnlands vidd, uppfylldt af stenhölster, mager tallskog och vattensamlingar utan aflopp. Sedan denna, anhållan godhetsfullt beviljats och marken för 30 år framåt utan arrende upplåtits för ändamålet, beviljade på min framställning och Öfverstyrelsens hemställan K. Senaten den 20 febr. 1892 högst 600 mark för inhägnande, torrläggning och rödjning af det upplåtna jordområdet. Sistlidna år, 1897, i september gafs tillåtelse att använda behållningen af trädgårds- och verkstadsinkomster för 1896 till nya arbeten å detta område, som vi numera, till skillnad ifrån residensparken närmast omkring seminariibyggnaderna, kalla „skogsparken“. Där ha vi påbörjat anläggning af en liten modellträdgård för folkskolor i hvilken det är afsedt att lärarekandidaterna höst och vår skola i sin tur handleda normalskoleeleverna i trädgårdsskötsel, såsom § 90 i N. F. af den 11 maj 1866 stadgar. I denna skogspark hafva de senaste årens trädplanteringsöfningar försiggått. Normalskolans elever hafva fått deltaga i arbetet för skogens rödjning. Några gånger hafva vi arbetat där med en styrka af omkr. 90 man, — på morgonen af lofdagar. Sedan halva flera glada fester firats där.

På tal om seminariets trädgårds- och parkanläggningar bör jag omnämna, att Finska Trädgårdsföreningen i Helsingfors tvenne skilda gånger, åren 1891 och 1892 förärat till seminariets trädgård en mängd buskar och träd, bl. hvilka öfver 50 fruktträd af olika slag, med den önskan, att här skulle inrättas en pomologisk försöksstation för utrönande, bl. a. af skilda frukt sorters lämplighet för vårt nordiska klimat. Sedan pomologen fröken A. Smirnoff varit hitrest för att utse plats å seminariiområdet för nämnda försöksodling, börjades experimentet. Visserligen dogo redan efter de första vintrarna en stor del af försöksträden, men de öfriga hafva nu jämte trädgårdens äldsta fruktträn börjat bära frukt. Vår lilla „pomologiska station“ omfattar för närvarande 45 utplanterade fruktträd, 35 körsbärsbuskar samt i plantskolan 175 äppel-, 40 päron-, 5 plommon- samt några krikonträd eller buskar. Vi kunna vid jämförelse med andra fruktodlares erfarenhet här i orten anse konstateradt, att en framgångsrik fruktodling härstädes nog är möjlig, — om blott allmänna rättsmedvetandet kunde utvecklas därhän, att trädens frukt icke skulle betraktas såsom ett skyddlöst „commune bonum“!

Utom med fruktodling hafva vi å experimentalfältet under årens lopp gjort mångahanda andra försök, såsom med en stor mängd olika klöfversorter och andra foderväxter, sädesslag potatis- och andra jordfruktssorter, t. ex. hvitbetor (som också väl lyckats) m. m m. m., öfver hvilka odlingsförsök blifvit redogjordt i den tr.[yckta] katalog, som för seminariets deltagande i Wasa landtbruksutställning sommaren 1894 af mig utgafs. Utan att deltaga i pristäflan utställde sem:t en mängd alster af sitt lilla jordbruk och sin trädgårdsskötsel. Våra odlingsförsök med allehanda kulturväxter hafva äfven blifvit beaktade uti de af prof. tr. Elfving senaste år utgifna publikationer.

Slutligen är att omnämna, att vi i afsigt att väcka intresse för trädgårdsodling vid folkskolor kostnadfritt utgifvit buskar, telningar och andra växter, t. o. m. här uppdragna frukträn från sem:ts trädgård, och hafva lärare vid åtskilliga svenska folkskolor i omnejden begagnat sig af anbudet.