Nykarleby Skogsvårdsförening r.f. 1936—1986

Händelser och beslut som påverkat verksamheten

Johan Wiik:

Johan Wiik ordf. 1980—

Under år 1936 ombildades flertalet skogsägareföreningar till skogsvårdsföreningar i svenska Österbotten, sålunda också i Nykarleby landskommun. Där bildades Nykarleby skogsvårdsförening i den form man i stort sätt verkar än i dag. Största orsaken till ombildningen torde vara att skogsvårdsföreningen kunde erhålla statsstöd för sin verksamhet och sålunda få en ekonomisk grund att stå på då en fackman skulle anställas i föreningen vid ett senare tillfälle. För privatskogens del blev det ett avgörande steg framåt i dessa skötsel, som vi med tillfredsställelse och tacksamhet kan blicka tillbaka på dess 50-åriga verksamhet.

Under en tid av 50 år händer säkerligen en hel del inom föreningens verksamhet. T.ex. brännvedshuggningen som var en betydande del av verksamheten på 40-talet. Efter brännvedshuggningens slut omkring 1947 vidtog en förmedlingsverksamhet av virke åt virkesköparna, denna förmedling startade omkring 1948 och fortsatte tills lagen om skogsvårdsföreningar trädde i kraft i början av 1950-talet.

Minnas kan om lagen för skogsvårdsföreningar av den 17.11.1950 och verkställighetsförordningen till densamma av den 13 juli 1951 uppbäres fr.o.m. år 1952 en skogsvårdsavgift av skogsägarna. Skogsvårdsavgiften är en viss procent av skogsbeskattningsbeloppet för skogsmark under föregående år. Storleken av denna skogsvårdsavgift fastställes årligen av föreningens höstmöte, och denna avgift skall ligga mellan 2 till 6 procent av det av skattemyndigheterna fastställda skattebeloppet på skogen. Denna lag gav föreningen en säker inkomst som täckte ca 80 % av budgeten under flera år framåt. Detta gav styrelsen och den anställda forstteknikern en ekonomisk trygghet för fortsatta strävanden framåt för skogsbrukets bästa.

Under 50-talet tillkom stämplingsprovisionen, denna inkomst har varit en ansenlig del för finansieringen av föreningens budget till dags dato. Men också en sak som behandlats rätt ofta i styrelsen med berörda parter om eventuella förpliktelser, åtaganden och ställningstagande för och emot virkesköpande parter på föreningens verksamhetsområde verksamma. Dock har styrelsen och köparna klarat ut situationerna med gott samförstånd och föreningen har kunnat fortsätta sin skogsvårdande verksamhet för skogen i framtiden.

I början av 70-talet kom plantskogsröjningen med statsmedel i gång inom föreningen. Med dessa pengar och i många fall skogsägarnas egna insatser har stora arealer plantskog röjts, samt tillkommit föreningens kassa ett betydande tillskott från den arbetsledningstjänst som utförts av föreningens fackman. Och de röjda plantskogarna har fått en bra start och kommer att ge skogsägarna fina bestånd i framtiden. Vid styrelsemöte den 29.12.1976 genomgicks stadsstyrelsen i Nykarleby stads protokollutdrag från 3.11.1976 behandlade av Nykarleby villkor för anslutning av stamstadens skogar till skogsvårdsföreningen.

Stadsstyrelsens 948 § beslut: Förslaget godkändes. Genomlästes Vasa Distriktskogsnämnds beslut. Vasa Distriktskogsnämnd har på sitt möte den 29.10.1976 godkänt Nykarleby stads anhållan att stamstadens skogar ansluts till Nykarleby skogsvårdsförening, som en följd av överföringen upphör stadens rätt till ¼ dels avgift till nämnden. Nykarleby stad erlägger sålunda full skogsvårdsavgift som vanlig medlem till föreningen. Med dessa beslut förstorades föreningens verksamhetsområde och fackmannens arbetsbörda rätt kraftigt, som efter en del år kom att utmynna i en diskussion om anställning av en skogsarbetsledare inom föreningen. Vid årsmöte den 21.2.1978 överlämnades den första områdesplanen över ens förenings område som Vasa distriktskogsnämnd hade uppgjort. Forstmästare Henrik Portin berörde bakgrunden till planen, främst då Forsby-Kyrkoby nyskifte där mycket inom några år kommer att avverkas och där skötselbehovet är stort. Forsttekn. Levi Wiik berättade mera i detalj om det arbete som borde utföras under den 10 års period som planen omfattar. De skogsägare som ville ha privata planer uppgick till 50 stycken. Områdesplanen kom att ge fackmannen en god hjälp vid planeringen och utförandet av sitt arbete inom föreningen. Vid föreningens årsmöte den 21.2.1980 avtackades forstmästare Göran Eklund som verkat 39 år skogen till fromma och Göran Malmsten som i 15 år verkat som föreningens ordförande.

Under sina år som ordförande ledde Göran Malmsten skogsvårdsföreningen med en lugn och säker hand, klart seende föreningens bästa, utan att i den strävan söka några större konfrontationer för att uppnå det uppsatta målet för skogen bästa. Göran representerade Nykarleby, Munsala och Oravais skogsvårdsföreningar i Förbundet Skogens styrelse 1973—1976, viceordförande 1977, styrelsemedlem 1978—1981.

Vid ett styrelsemöte den 23.4.1980 undertecknades avtal med Vasa Distriktskogsnämnd där arbetsgivaransvaret övergår från nämnden till föreningen för skogsförbättringsarbete med statsmedel. Detta gjordes mera motvilligt med tanke på det ansvar och mera arbete som detta innebär. Vid ett styrelsemöte den 27.10.1981 beslutes att bifalla församlingens anhållan om medlemskap i föreningen på samma villkor som Nykarleby Stad. Villkoren meddelas församlingen. Samtidigt anställdes skogsarbetsledare Fredrik Nylund tillfälligt för att avlasta en del av teknikerns arbetsbörda, vid lugnare tider var Fredrik sysselsatt med röjnings- och planteringsarbete och han skötte alltid sitt arbete med största noggrannhet. Fredrik fick stadigvarande arbete våren -84 av Wilh. Schauman AB.

Dessa plock ur protokollen visar att de 50 åren har varit rätt så händelserika inom föreningen och på en positiv inställning till skogsvården av medlemmarna.
Eftersom skogsvården intresserar allt flera medlemmar kommer föreningens verksamhet även att tryggas i framtiden för skogsbrukets bästa.

Jag får från föreningens sida tacka alla skogsägare, förtroendevalda, skogsarbetare och skogsfackmän som arbetat för föreningens bästa och hoppas på gott samarbete när vi går in i nästa halvsekel.

GRANSKÄR och DJUPSTEN —
tvenne betydelsefulla skogsodlingsföretag

Eric Appelroth:

Den smala remsan av vårt lands skogsreal det österbottniska kustlandet utgör har länge legat på sidan om vår skogsforsknings centrala frågor.

Men denna kustbygds säregna skogliga förhållanden har å andra sidan bjudit de där verkande skogsmannen många obesvarade frågor, som de varit tvungna att lösa på egen hand med tillämpande av de kunskaper som stått till buds.

Väl planlagda och följdriktigt genomförda skogsodlingsföretag utgör i dag utomordentligt värdefulla reella bevis på hur problemen har kunnat lösas.

Vi har nu tillgång till tvenne av forsttekniker Karl Nyberg utförda skogsodlingsföretag på Nykarleby stad tillhöriga marker, som vid 50 års ålder ger oss ett enastående underlag av erfarenheter om hur skog kan byggas upp ute i skärgårdsförhållande med de särdrag dessa trakter visar.

Att Karl Nyberg sökt lösa problemet med tvenne av dessa trakters centrala förnyelseproblem, nämligen den utlovade gamla granskogens och den jungfruliga tillandningens ger hans resultat ett snart sagt oersättligt värde.

I båda fallen bevisar de uppnådda resultaten att vi har möjlighet att genom beslutsamma förnyelseåtgärder avvinna dessa i sitt nuvarande tillstånd så gott som improduktiva marker än mot deras inneboende produktionsförmåga svarande fullt normal virkesavkastning.

GRANSKÄR

Medan Granskar representerar den yttre skärgården med den vanliga moränmarken, vars ytlager sorterats av havsvågorna består jordmånen på Djupsten och Leppun av slammjord, dels fin sand, dels mycket bördigt slammaterial, som kommit med åvattnet.

Sedan marken höjt sig och blivit ”tillandning” har alen och delvis björken vandrat in och bildat en första trädgeneration av mycket ringa ekonomiskt värde.

Här har Karl Nyberg gjort en ca 4 hektar omfattande granplantering kompletterad med bl.a. lärk och litet tall i rena bestånd.

Lärken har emellertid blåst omkull och senare blivit ersatt med tall.

Denna skogsodling erbjuder ett enastående tillfälle till jämförelse mellan vad en skogsodling kan frambringa i värdeproduktion och en helt jämförbar mark, som endast nyttjats som slåtteräng och slutligen helt lämnats åt sig själv.

I båda fallen är det fråga om ca 4 hektar, varför områdena är verkligt representativa.

På nästa sida finns en grafisk framställning av inventeringsresultat från de båda områdena.

Utvecklingen inom granbeståndet på Djupsten har under ett antal år följts på en cirkelprovyta med 10 meters radie. Resultaten redovisas i tabell på sidan 29.

Det streckade fältet i de båda grafiska framställningarna, den för Granskär och den för Djupsten visar kubikmassans utveckling under den tid observationer gjorts.

De här redovisade serierna från utvecklingen inom tvenne skogliga objekt har tillkommit som en följd av obotlig skoglig nyfikenhet. Jag har velat se hur det går.

Men vore ej en del iakttagelser, som återkomma efter vissa år från samma bestånd av ett betydande intresse för skogsägaren.

Det kunde tänkas utföras så att t.ex. vart femte år göra en relaskopuppskattning [r= Syftinstrument för att bestämma grundytan per hektar i ett bestånd.] på samma punkt i beståndet. Denna punkt kan utmärkas med en färgklick på en fast sten eller med en påle, möjligen med en stump av metallrör.

För varje gång inräknas grundytan med relaskop och vilket är viktigt — mäts höjden på bestånden.

De erhållna resultaten förs in i ett häfte och kan småningom ritas upp i grafisk framställning.

På detta material kan även tillväxten bestämmas under förutsättning att beståndets ålder räknats ur stubbar eller vid borrning.

Taxatoriska data från tvenne skogsområden av i det närmaste samma bonitet från trakten av Nykarleby åminne.
LEPPON ”Förfäad” slåtteräng av LT-typ.	DJUPSTEN, planterad gran 45 år gammal år 1976. Skogstyp: LT-lund
O—O     Relaskopsavläsningar — — — Medeltal

Beståndsinteriör från ”Leppun”.