JUNII MÅNAD 1834.

    8. S ö n d a g.  H o s  R u n e b e r g  på afskedsvisite. Äfven hos  S n e l l m a n,  som meddelte mig flera nyttiga råd. Häst beställd till klockan 12. Frukostmiddag, bestående af 1 glas caffe, doppadt med Franskt bröd och en väldig smörgås på 1/4 kaka mjukt hålbröd jemte 2 glas mjölk. — Jag packade in: — Jag hos Castrén, och Castrén sedan hos mig. Hästen kom ej förr än klockan 4 på e. m. — Några camrater hos mig, hvarvid vi drucko 1 butelj mjöd. — Snart derpå reste jag med mitt lass (i Turdins beqväma chaise) till Castrén i Kronohagen. Der skulle man ännu taga en lähtörypy. Kl. var öfver 5, då vi sade farväl åt våra kamrater och  l e m n a d e  H e l s i n g f o r s . — Låtom oss fundera litet på denna termin, medan vi dertill hafva så god tid. Kastar jag en uppmärksam blick på den  n y t t a  jag af terminen inhämtat,  h v a d  e g e n t e l i g a  k u n s k a p e r  b e t r ä f f a r,  så finner jag den, uprigtigt sagdt, vara — beklagligen  r i n g a  n o g.  Theologie examen borttog mycken tid, utan att derföre, oaktadt min ej ringa möda och använda arbete dervid, vara mig till någon väsendtelig nytta. — Men finner jag mig å ena sidan bedragen i min förväntan, så finner jag å andra sidan beträffande  F ö r s t å n d e t s  o c h  t a n k e k r a f t e n s  s k ä r p n i n g  en ersättning, hvilken, meo judicio, upväger något nära den tid, omkostnad och möda jag, i brist på tjenliga råd och ändamålsenlig methodus Studendi, till ringa fördel för mig föröfrigt användt. Jag finner det sjelf underbart, huru jag så hastigt blifvit lyft öfver barndomssinnet. Ofta känner jag ej igen mig, då jag ser och igenkänner hvad jag fordom * såg med helt andra ögon. Och denna förändring, gläder den dig icke? Jag inser huru mycket detta steg närmar mig till menniskans och mannens syftemål: den andeliga utbildningen (blott utbildningen, ty fullkomligheten kunna vi ej hinna) och derföre tackar jag Gud och lyckönskar mig. Men köpes någonsin ett sådant steg med en påkostande upoffring, så är det här. Emot det kalla förståndet utbytes det varma, glada, så lyckliga barndomssinnet, och kanske snart — fantasiens sköna svärmande drömbilder emot den förvissnande verkligheten. Sistförflutna år har mycket förändrat mig. Förut var glädjen införlifvad i själ och hjerta, innerlig och oförställd — nu, jag nödgas bekänna det inför mig sjelf, nu är den blott en planta på främmande jord, utan skygd emot den kalla Nordan, ja oftast endast en mask, som jag lånar för att bedraga mig sjelf och andra. Dock, jag hoppas det skall blifva bättre, [ty hennes hand skall vårda den svaga, ömtåliga plantan.] Den närmaste framtiden skall redan utvisa om jag byggt mitt hopp på fastare grund eller på lösan sand. —
    Men lemnom dessa reflexioner och återvändom till den yttre verlden, det är hvardagslifvet. På Helsinge by uptäckte jag, att mina financer ej voro så usla. Vi åkte genom natten, sofvo blott 1 ½ timme, drucko caffe och fortsatte resan den

* Vid 16 år ett fordom! Le dock icke, ty i sanning, vid hvarje vändpunkt i lifvet lemnar man bakom sig ett fordom.

    9. M å n d a g.  Kl. 11 f. m. ankommo vi  t i l l  T a v a s t e h u s.  Vi spatserade ut åt Slottet till. Castrén kl. ½ 3 på visite till Tihlman. Vandring omkring på små handelsbestyr. Väntade länge på Castrén; kl. ½ 8 kom gubben. En hans älskvärda Cousin hade gjort philosophen varm om hjertat. — Reste vidare. — En pipa fälld

    11. Onsdag. Genom Wirdois, Kuortane, Alavo m. fl. Glade helsade vi Österbotten vid inträdet i Wasa län. Strax på eftermiddagen badade vi uti ett träsk nära landsvägen, hvilket bekom oss förträffeligt. Kl. 9 om aftonen  s k i l d e s  j a g  i f r å n  C a s t r é n,  hvilken styrde sin kosa åt Lappajärvi. Jag reste derpå 3 håll allena med god fart och anlände kl. 12 midnatt till  L a h d e n  i Lappo, der jag tog mig en blund.

Tavastehus på 1830-talet.
Litografi af P. A. Kruskopf

    12. Thorsdag. Träffade Cantor Finström — himmelsskriande brådska — a n k o m  t i l l  O r i s b e r g  just ännu i rättan tid för att träffa broder Franz, som var på vippen att resa till Wasa. Fruntimmer, Cousin Lisette och Mad-Ile Berggren, hennes syster. — Plan till  e n  r e s a  t i l l  W a s a  äfven för mig; jag samtyckte passivt dertill. Kl. 4 reste vi åter af, Bror Franz, jag och Franz Lithén, min synnerligen goda vän. — Kl. 10 aftonen till Wasa. —

    13. Fredag. Tillbragt i Wasa. Offentelig examen i Trivialskolan, hvilken jag afhörde. — Försvarliga kunskaper i allmänhet, ehuru man äfven här enligt nya modet (sit venia verbo) nästan för tidigt valedicerar. — Uppe hos Moster Backman och träffade Calle samt hennes flickor. Middag hos Landssecreter Hjelt. Om e. m. voro August Essen, Wilskman och Otto Essen en stund hos mig uti mitt logis hos Kugelbergs, hvarpå vi gjorde en théevisite hos Moster Backman. — Hos A. Essen. Resonnementer i hvarjehanda. —

    14. Lördag. Om morgonen och f. m. ut med broder Essen att spatsera. Under tiden gjorde vi ett besök hos Högdal, en gentiler man — i Lancasterskolan — på Societeten — Arvid Krabbe — Nötagtig uppasserska hos Kugelbergs — Middag hos Hjeltens, som beviste sig mycket hyggliga och artiga. — E. m. Afskedsvisite hos Moster Backman — Examen hos Hjeltens med Franz' 3 disciplar, hvilka just hedrade sig och sin lärare, i synnerhet Fransiscus Lithén. Rector Ebeling. Punsch och aftonmåltid hos Hjeltens. —

    15. Söndag. I kyrkan på f. m. — god predikant och vackra orgor. — Åter på middag hos Hjeltens. F. Lithén skulle resa. — Kl. var 4 på e. m., då vi ändteligen begåfvo oss utaf åter till Orisberg. Men på vägen voro vi tvungna att titta in hos Granbergs. Från Wasa. — Inne hos Prosten Stenbäck i Laihela. Ett glas toddy. — Sedan åkte vi en half mil och veko åter in till Kronolänsman Hallén, der vi stannade öfver natten. —

    16. Måndag. Frukost. Kl. 10 ut. — Åter nödsakades vi, förargeligt nog, sedan vi rest ofvannämnda halfva mil tillbaka, vika in hos Stenbäck för att hemta Bror Franz' ditlemnade chaise. Jag tackade Gud, då jag hörde att vi derefter utan uppehåll skulle fortsätta resan till Orisberg. — Anlände dit kl. 2 e. m. — Resonnementer med bror Franz — Claus Harms och Bibeln — gang zu eisenhammer. —

    17. Tisdag. Utmärkt vacker och varm dag. Att söka insekter. — Läste med Br. Franz en liten skrift af Geijer: Om adertonde seklets uplysning i förh. till  R e l i g i o n e n,  en skön, läsvärd bok. — Att simma i sällskap med Bror Franz. — Om aftonen åter en promenad. —

    18. Onsdag. Något stormigt. Biblisk lecture — hemmastadd, utom vid bordet, der jag nödsakades vara främmande. — „Den Niger, han biter mej så att“ — sade lilla Selma, min goda vän. — Tiden går fort. —

    19. Thorsdag. Molnig. Läste med bror Franz circa 3 timmar på f. m. och 2 på e. m. — På besök hos Inspector Reinius. Om aftonen kom Cantor Finström hit, medförande bref och penningar. Jag hemväntas i Lördag. — Toddy. En liten utfart på insjön i ökstock, som var rolig nog. Utsigten på en sådan klar afton är här gudomlig.

    20. Fredag. Klockan var något öfver 7 om morgonen, då det ropades att en främmande herre kört in på gården. Jag var nyss upstigen och hörde strax derpå en bekant stämma derute. Och se! det var  H e r r  B l a n k,  hvilken så oförmodadt kom tagandes. Det var roligt; han kom äfven från Wasa. Att samla insekter; vi hittade rätt mycket och flere goda. Ännu tvenne intressanta lectioner med bror Franz — spatserfärd till stora hammarn — Thée — Efter aftonmåltiden disputerades om hvarjehanda intressanta satser — klockan var 1 då vi lade oss.

    21. J u n i i.  L ö r d a g.  Tillrustningar. — Pappas örtsamling skänkt åt mig af Broder Franz. — Punsch. — Kl. var 11 på f. m., då vi reste från Orisberg. Jag ångrar ej mitt uppehåll der. — På första hållet hade vi dålig häst, sedan hela vägen goda. Det gick raskt, men ändå för långsamt för min otålighet — 2 regnskurar — Tandverk. — Kl. ½ 9 om aftonen reste vi genom  N y C a r l e b y.  [Jag blickade med klappande hjerta upp till Lithéns fönster, men hoppet bedrog mig, och min glädje blef blott half.]  T i I l  K u d n i s!!  Det hvita, kära Kudnis glänste i aftonskimret. — Mamma och Sophie hemma. Tandverk. Thée och sedan afton. Upp till kl. ½ 1.

    22 Junii var en Söndag. Till stadenom i kyrkan. Holmen predikte. — På visiter (om de så kunna kallas) 1:mo till Lithéns: Morbror, Rosalie, Moster. Till Collander: Albert Dyhr der. Till Calamniuses: Morbror och Moster. Till Morfar: Broder Hindrik. Till Morbror Gustaf: Tant Emelie; Johanna Calamnius. — E. m. Middagslur, kl. 5 med Hr. Blank till Morbror Gustaf; derifrån ut att spatsera ett slag. Sedan till Hindrik. Resonnementer. Upp till Nyberg; hans affallna ansigte, hans matta blickar och hela utseende bekräftade den sorgeliga underrättelse jag redan i Helsingfors fick, nemIigen att mannen med lian ej är långt aflägsen från honom. — A. Dyhr — Med Hindrik och honom for jag uti „Läppogubben“ till Kudnis. — I Lusthuset. — Alberts 600:de. Pipskaft åt Hindrik. —

    23 Junii. Måndag. Dagen var något mulen. — Jag uptog min kappsäck och rangerade mina saker. Fantiserade på Fortepiano. — Journal. — Bjuden i Lithéns trädgård till kl. 10. Regn. — Klockan 9 till staden. Till Morfar. Jag skulle nödvändigt dricka ett glas toddy; det hjelpte ej. Mitt intyg öfver Franz L. lemnadt åt Morbror Lithén. I f. d. Normans trädgård. Ett litet sällskap bestående af nästan hela fromma familjen. — Tvenne mina Skol- och Academiekamrater, bröderne HasseIblatt der. — Enklek. Borgmästar Calamnii peruk fastnade oförvarandes på en qvist, hvilket måtte ha sett rätt löjligt ut, ty de fruntimmer, som observerade denna hans olycka, knepo af all magt sina läppar tillsammans för att ej utbrista i ett mindre artigt gapskratt. Strufvor och vin — derifrån begåfvo oss vi unga norr ut för att knyta. (Aldrig glömmer jag de 2 midsommarnätterne vid Åminnet.) Vi knöto i vår åker vid andra kampen (Tullnärsåkern). Ännu en spatserfart längre norrut, sedan — följde vi hem damerne. — Skön natt, eller fastmera, morgon, ty solen var redan upgången. Klockan var 4.

    24  J u n i i  å r  1 8 3 4.  M i d s o m m a r d a g  o c h  T i s d a g.  Klockan nio om morgonen med Herr Blank i kyrkan. Fonselius predikte, och det bra nog; hans uttryck voro endast allt för mycket öfverlastade med grannlåter. — Hasselblattarne. — Vädret var muligt likasom de tvenne näst föregående midsommardagarne. — Ej heller voro nöjen att tillgå. Om aftonen med Demoisellerna att uptaga våra knytor. — De befunnos lyckligtvis alla i behåll. Jag är i okunnighet om hvilka färger de öfrige fingo; för mig växte intet af det enkla skälet, att jag vid knytningen i saknad af sax afbitit stråna, och det så ojemnt, att de ej kunde växa. — Vi cavaljerer följde damerna hem. Hindrik och jag tänkte knyta om och vandrade i denna afsigt först söder- och sedan norrut, men funna ej någon närbelägen rågåker; till Tullnärsåkern ville vi ej vända om, ty folk var på kampen. Resonnementer om något högre, än hvad hvardagslifvet, ja hela sinneverlden erbjuder. Vi stämma äfven i sådana saker skönt öfverens.

Kudnis 1872.
Oljemålning signerad A. Liljelund 1872. Tillhör Statens historiska Museum.
[Målningen är utförd 1880.]

    25. Onsdag. Här vidtager en tid, som jag skulle kalla: ett företal till sommaren; den torde innefatta öfver 2 veckor. — Jag satte mig i ordning och började derpå roa mig med mina insekter, nemIigen att upställa dem i rigtig ordning med bifogade namn i min låda. Intet särdeles föreföll.

    26. Thorsdag. Insekter och Journalen. — Phantiserade på Fortepiano med Lycksalighetens Ö framför mig. Morbror Lithén lät hitköra en mängd spannmål, som han fått från Ystad i Sverige. Gud gifve, att landet ej vore i behof deraf.
    — Mamma säger, att jag magrat förskräckligt, och vill ha mig att äta dugtigt: få se om det hjelper — Je ne le crois pas.

    27. Fredag. Åter sysslade jag med insekterne. Herr Albert Dyhr här åtskilliga gånger. E. m. Fru Engström, Mamsell Calamnius och sedermera äfven Moster Lithén hos oss. Planer till skärefärd i morgon. — Utmärkt vacker afton.

    28. lördag. Mulet och regnigt. Missöde hände M. Lithéns spannmål; 1 ½ tunna nedrann under Magasinet genom ett hål på golfvet. Om e. m. tog jag det parti att tillbringa densamma i lusthuset, läsande och skrifvande. Kl. 7 till staden. Hindrik — Hos morfar. Doctor Fontell. Hoppet ute om bror Nyberg. — I gatboden. Försedd med krut i ymnighet. — Fortepiano — Knöt med Hindrik. —

    29.  S ö n d a g.  Jag tecknar denna dagen såsom en glad för att dermed beteckna, att hela skärefärden var det. — Kl. ½ 3 e. m. rodde vi Kudnisfolk ut till Åminnet, och foro derifrån, i sällskap med Morbror och Moster Lithén samt A. Dyhr  t i l l  A I ö r n.  Flickorna Calamnius, Rosalie Lithén och Sophie Backman äfvensom Fransiscus Lithén hade i går aftse dit utrest. — Monsieur Blank och jag roade oss först med insektsamIing, sedan i damernas sällskap, promenader, språng och munterhet. Morbror L. och Albert afreste ännu samma afton. — Alla fruntimmer lågo i kammaren (det var i Fru Backmans stuga) och vi 3 ungkarlar deremot i stugan. Gräsligt bestyr med myggor.

    30. Måndag. Nyssnämnde pestilentialiska myggekrabater upjagade Herr Blank redan kl. 3 och mig en timme derefter. Äfven flickorna beskrefvo sedan sin vånda under natten; Fruarne sofvo obekymrade och bannade flickorna ibland, ungefär som berget på Lycksalighetens Ö bannade sipporna, convaljerna och de andra små blomstren, som väsnades och jollrade:  „H v a d  ä r  d e t  f ö r  e t t  t i s s l a n d e  o c h  t a s s l a n d e  o m k r i n g  m i g? — V a r  t y s t  d u  y r a  u n g d o m s f l o c k  o c h  l å t  m i g  t ä n k a  (s o f v a  s a d e  f r u a r n e).“  Jag minns ej så noga huru vi tillbragte dagen, alltnog den var rolig. — Jo, det var så rätt. Herr Blank och jag gjorde en resa till Frösön för att samla insekter. Vädret var mycket gynnande, men ändå var vår fångst mager nog. Vi voro bortan från kl. 10 till kl. 5 e. m. — Sedermera om aftonen kom Lundmark, Morbror Gustaf och gubben Svahn till holmen. Det blef ett muntert lif. Sophie Backman och Josefine Calamnius gjorde Lundmark 6 gånger till myllymatts och sedan morbror Gustaf lika många gånger. — Desse sistnämnde herrar sköto till måls, hvarvid Moster Lithéns byttlock blef jemmerligen medfarit. Herrarne foro bort sent om aftonen. För att freda oss för de canaljemyggorna skulle vi röka ut dem, men det hjelpte gunås icke synnerligen. — Härmed slutar jag nu detta häfte. —

————

    Månaden Junius innefattar 8 tecknade dagar.

————

    Detta åttonde häfte af min dagbok, uptagande en tid af 61 dagar eller 2 månader, innehåller 15 tecknade dagar (ungefär 1/4), hvaribland blott 1 är dubbelt tecknad.

De hafva varit: