13. Söndag.
Upp tidigt nog och i kyrkan. — [Jag väntade att få se henne der
och kunde föga gifva akt på presten.]
Holm
predikade och gjorde det bra nog; skrek endast för mycket. — Med Albert
till Lithéns för att söka Mathilda, hvilken dock var hos Turdins.
— Till Calamniuses. — Till broder Hindrik. — Upp till Nyberg; dålig,
han satt dock nu uppe. En skymt genom floret. — Hem. E. m. Lotterie.
Hindrik ridande här. — Collander och l. Lybeck här. — Flickorna
Lithén och D:o Calamnius i trädgården. Turdins — thé
— Ner i trädgården — träffade i lusthuset Fru Backman
och Mathilda Lithén, äfvensom Jeana Backman.
Flere
af damerne behagade egna en upmärksam, fastän onödig omsorg åt
underskrefven, ovärdig en sådan godhetsfull välvilja. Rörde
han sitt lilla finger eller på sin höjd drog litet på mund, då
skulle man sett huru der hviskades, tasslades och skrattades högt och lågt.
Jag kan förarga mig åt det fjesket; c'était mieux si vous taiserez,
mes dames! — Följde sällskapet till staden. — Fantasier på
Fortepiano. — [Jag fann, att Mathilda ännu var samma Mathilda, och jag
darrade af glädje. Jag fick en kyss till helsning. Knappt visste jag om jag
drömde eller var vaken. Sällskapet besvärade mig, ty jag var tvungen
att sorgfälligt dölja hvarje spår till öfvermåttet
af min glädje. Lika god och lika anspråkslös som fordom. Första
bladet i mitt hjertas bok.]
14. Måndag.
Tvenne Frukostar, den andra nemIigen hos morfar; Morbror Rosenkampff skulle afresa.
Till broder Schale, informatorn. Langenskjöld och baron reste. — E. m.
Franz Lithén läste; jag finner mig road af denna exercice, nyttig
äfven för mig sjelf. Att simma med Hindrik, Blank och Franz, vid notvarpet.
Sedan till Lithéns. Madam Aurore; stora operan i Stockholm, med flere intressanta
saker. Mamma der. — I stora trädgården, ned i salongen. Ödets
vink (!!) Dock — jag är van vid denna tanke. Flickorna dansade och voro
muntra af hjertans grund; jag var alfvarsam, ty centnertung låg en hand
af jern öfver min själ. — Spatserade sedermera ett stycke. [Mathilda
sade i dag ord, dem jag aldrig skall förgäta. De voro domen öfver
min lycka, döden för mitt hopp.] — Man log deråt, och (besynnerligt!)
äfven jag log i början. Så bele irrande falska lyktgubbar den
vilseförda nattliga vandraren i det de försvinna för hans ögon,
och så måste han sjelf le öfver sitt sjelfbedrägeri Hvad
säger du härtill, du Runa i aspen? Eller du, minne af den 24 September?
Sednare: Bort ni mörka drömmar! Himlen styr.
15. Tisdag. Herr Blank vandrade till Röslorna, en
spatserfärd af 2 mil. Tante Rosenkampff här. — Till Morfar på
middagen. Till A. Dyhr en stund och rökte hos honom en pipa. Uti Lithéns
stora trädgård, der vi, bjudna af morfar, drucko caffe. Lithéns
der. Gungade. Satt i humlesalen med flickorna. Der resonerades vidt och bredt,
bland annat om samvetsfrågor, ett ämne som af vissa bland Damerna var
nog omtyckt, väl till märkandes besväret att examinera; med deras
egna svars pålitlighet var det si och så. Nog måtte underskrefven
förefallit dem litet barnslig. — Thé. „Dansa sine Margareta,
kyllä mine fralla“ o. s. v. sjöngs af lilla Fanny så
näpet. Spatserade utom och inom staden. — Det fägnar mig att åter
vara munter, obekymrad och förnöjd; sådan är menniskosjälen;
sällan blifva sorg eller glädje der gamla. Bort med bekymren; de hafva
intet att beställa med ynglinga-åren; deras tid kommer nog.
16. Onsdag. Hr. Blank och jag promenerade med våra
lippor {håvar} på ryggen till Röslorna. Under vägen fångades
en mängd insekter. Cicuta, odörten, hvars rot är så giftig;
att en qvintin deraf inom ¼ timme dödar en fullväxt person, växte
i myckenhet vid och uti Lippjärvi bäcken. Vi suto en stund hos vårt
med höbergning sysselsatta folk; de hade fångat en Coluber Berus, den
giftigaste af våra ormar. Hr. Blank ihjelslog densamma. Vände om, gjorde
ett Hannibalståg genom en 1/8 mil lång mossa och hemkomrno, efter
åtminstone 2 mils promenad kl. ½ 3 e. m. I trädgården.
Tidningar: Turdins och Fru B. A. Dyhr. Det var en utomordentligt skön
afton. Jag for med Franz Lithén ut att ro litet, träffade Mathilda
L., gick till Lithéns och derifrån ut med begge flickorna att ro
på ån. Monsieur Blank. Afslöjade en del af mina förmätna
planer, de som angå hatten med spännet. Och det säger jag förvisso,
(men sqvallra ej, dagbok!) att ser jag året 1840, så skall det ej
vara mitt fel om icke — viljan förmår ju uträtta så
ofanteligen mycket; vore blott icke alla omständigheter mig emot. —
[En lock af mitt hår bevarad af henne. Hvad skall jag tänka derom?
Tig, fåfänga! Omöjligt! För tu år sedan! Hvad vågar
du tänka!!]
17. Thorsdag. Hr. Blank en
rymmare. Skref till broder Franz Toppelius i Orisberg. Sophie äfven på
rymden. Läste med Franz L.; — declamerade för Mamma utur Lycksalighetens
ö några vackra stycken. Klockan var ½ 8, då jag spatserade
med Franz L. strandvägen till Lithéns trädgård för
att söka reda på rymmarena, de befunnos rigtigt vara der. Gungade,
drack thé, åt russin och mandel. Lustigt var det att påse,
huru de yngsta damerna i sällskapet skulle gå förbi hvarandra
på den smala randen, som begränsar kägelbanan i ofvannämnde
trädgård. Henric Backman och underskrefven försökte detsamma
men förgäfves. Nyssnämnde H. B. behagade raljera för mycket;
din fulinge, vore jag tillsammans med dig i en viss stad norrut! — Den som
vore menniskokännare! — Jag tror jag måste vinnlägga mig
om Psychologien och physionomiläran.
18.
Fredag. Till staden på f. m. Herr Blank och jag hade nemIigen för afsigt
att gå till Prosten Snellman för att anmäla oss såsom blifvande
nattvardsgäster och erhålla hans tillstånd för mig. Gubben
var utrest till skären. Hindrik mådde ej rätt bra; han hade ondt
i bröstet med heshet och febersjuk mattighet. Till stadsqvarnen för
att se patan. — Der fanns intet. — E. m. Ephemerer. — Haraldsresa
besluten; jag hade heldre sett om jag kunnat blifva hemma, ty jag ämnade
gå till Hindrik. — Den blef dock af, och vi foro klockan ½ 5.
— Damm på vägen. — Lithéns och Turdins der. Vi suto
i trädgården en del af aftonen. — Sedermera speltes derinne Mariage,
hvaröfver åtskilliga försökte göra sig lustiga. Mormor
Wacklin skraler nog; det gjorde mig ondt om henne. Färjad öfver på
andra sidan. Åkte Mamma. Damm i öfvermått, [men gerna fördragit,
ty vi åkte efter Lithéns vagn. Hos Kerrmans spelte jag emot Mathilda.]
— Till efterrättelse för minnet.
19.
Lördag. Hr. Blank och jag åter till Prosten Snellman, hvilken vi nu
träffade hemma. Gubben började resonnera i sina älsklingsämnen,
Botanik och Entomologi {läran om insekter}, så att vi måste något
tvärt afbryta honom med våra ansökningar. Han hade ingenting deremot,
frågte dock om jag gått i någon skriftskola och gaf, vid mitt
nekande svar, några förmaningar. Föröfrigt var han munter
och artig. — Hem. E. m. kl. 1 vandrade Mamma, Hr. Blank och jag till
kyrkan f ö r a t t g å
t i l l s k r i f t. Holmen
predikade och gjorde det bra nog. — Sedermera om aftonen i b a s t u.
[Såg ej Mathilda i dag.]
20. J
u l i i A n n o 1 8 3 4, en S ö n d a g, skall
tidens jernhand i tid och i evigheten aldrig rycka ur mitt minne, olycklig jag
om slikt skulle hända, — men det kan det icke. — Här i denna
Minnets hjelpreda behöfver jag således icke anföra särdeles
af hvad nu skett. Alltnog, jag kände det högsta en menniskosjäl
kan fatta, jag kände Guds närvarelse i mitt hjerta. En menniska, som
doge i en sådan stund, vore sannerligen den lyckligaste på jorden;
öfver hennes graf borde en lofpsalm sjungas. Äfven mig föll den
tanken in: Herre, låt din tjenare fara, ty han hafver sett din herrlighet
— alla mina önskningar för det närvarande har Gud låtit
upfyllas, ja flere känner jag ej. — Ja, bevare min goda Engel denna
stundens minne.
Om e. m. bivistade vi aftonsången.
— Holm predikte. — Aftonen var glad; Flickorna Lithén hos oss.
Följde hem. — — — Dagen ändad. — [Jag hade velat
helsa Mathilda från en vän, som hon sist träffade vid altaret
i Stockholm.]
21. Måndag. Första
planen till en blifvande skäreresa till Alörn. En stund hos Hindrik,
hvarigenom jag vann en dag. Skref: midsommarnattsdrömmen. J o h a n n a s
d a g. Jag sköt några skott och fick namnsdagsknäpp
af Johanna C. Fru Backman m. fl. hos. — E. m. hos morbror Gustaf
Turdin, hos hvilken större delen af de våra voro församlade. Nattmössa,
ett förblistradt spel; underskrefven bekom densamma åtskilliga gånger
på sin hjessa. Cousine Sophie Backman hade vid anordnandet af våra
platser som vanligt en öm omsorg om vissa bland sällskapet. — Sedermera
skulle vi dansa. En vals och en Sv. Quadrille. — Alfvaret såg skarpt
i glädjens leende öga. — 4 skott.
22.
Tisdag. Blåste ampert nog, men Hr. Blank och underskrefven brydde sig föga
derom, utan gjorde vid vår brygga en promenad ut i det våta. Metade
löjon och fingo flere. E. m. började Herman Backman sina små
lectioner hos mig. Äfven Franz Lithén härstädes. Jag satt
med dem tills kl. var 5. S v e a, Tegnérs mästerstycke,
afgjorde mitt omdöme om den store mannen, nemligen: Tegnér är
Svenska skaldernes kung, upnådd af ingen i kraftfullt språk och tankarnes
styrka. Franzén går honom närmast, ja ganska nära i sin
genre, men hans poesie är idealiserad, skönt qvinnlig, då deremot
Tegnérs lyra klingar för det idealiserade manliga.
23.
Onsdag. Läste Polyfem och skref. E. m. Gamla Fru Lybeck och Tant Rosenkampff
här. — Skref brer till Farbror Gustaf i Uleåborg. — N:o 3
af tidningen Ephemerer, innehöll ovett mot Hr. Pegasenhjelm (det namn, hvarmed
jag i bladet har framträdt). — Flickorna Lindqvist och en nykommen ung
dam, M:lle Kynzell från G. Carleby hos Sophie. Den främmande är
en söter unge om 14 år, dock icke någon hjertklämma.
24. Thorsdag. C r i s t i n æ d a g.
Jag sköt med pistolen. Kl. ½ 10 f. m. rodde vi unga (Blank,
syster und ich) härifrån Kudnis till staden för att gratulera
en Cristina hos Lithéns. Namnsdagskyss. De andre framburo blommor, jag
ingen blomma. — Vi voro muntra och suto tillsammans ända till klockan
var 1. — E. m. P å Fru Wennerholms begrafning.
Ett sorgeligt öde för den bortavarande mannen, att vid sin hemkomst
söka maka och barn, och finna dem, men ack! i grafven, — Lithéns
Fruntimmer och Albert hos oss sent om aftonen. Resonnement med Rosalie Lithén
om förmånen af skönhet, antingen ensam eller förbunden
med rikedom. Egaren af dessa skatter prisade hon lycklig i högsta
grad. „Huru obetänksamt talar du icke, min goda Rosalie, mig lyster
se, huru du efter 10 års förlopp skulle yttra dig. Du inser nu icke,
att medelmåttan är bäst äfven i skönhet och rikedom,
såsom i allt annat. Begge kunna vara goda i dens hand, som rätt förstår
värdera dem, d. ä. anser dem för något ingenting mindre
än hufvudsakeligt godt, en vanskelig gåfva af Gud. Huru mycket mer
är då icke den inre fullkomligheten att skattas, ett dyrbart godt,
som tiden och motgången aldrig mägta förstöra. Derföre
tror jag ock icke, att såsom du påstår, en ful menniska är
mycket olycklig. Måhända inträffar det på en, som lika som
du sjelf, fäst sig för mycket vid det yttre, men en stor själ inom
en vanskapelig kropp ville visst icke byta med en skönhetens och rikedomens
goddagspilt. Ja, vore jag ock den fulaste under solen, klappade inom mitt bröst
ett stort hjerta — jag skulle i medvetandet af mitt inre värde icke
vilja byta med något lyckans barn, icke blygas att med stolt förakt
se den högfärdige millionären eller Adonis sjelf oförskräckt
i ögat.“ — Dessa och dylika voro mina tankar, fastän jag till
en del behöll dem inom mig. Följde till Synnerbergs hörn. —
Lybeck och Stromberg. — 6 skott hade Cristinas dag fått sig till heder. —
25. Fredag. Vidlyftiga diskussioner
ang. skärefärden. Slutligen blef det afgjordt, att Lithéns, vi
och flickorna Calamnius skulle bo uti gamla stugan på Alörn; och Turdins
uti Backmans. En afdelning unga damer skulle sedan i dag resa dit ut. N:o 4 af
Ephemererne. — E. m. med Mamma och Sophie åkande till Åminnet
för att se den sistnämnda resa — flickorna Calamnius — Riddare
— Flickorna Lithén — En borttappad hemlighet. Tappen ur en drickstunna
flög Albert i synen. Öste vatten. KI. var 11 om aftonen, då de
afreste till Alörn.
Gamla stugan på Alörn.
Romantiserad teckning af Emilie Topelius,
litograferad i Sagor af Z. Topelius, Tredje samlingen. Helsingfors 1849.
{Så
höga berg finns inte på Alörn. Notera skeppet ovanför damerna!} |
26.
Lördag. Med allt skäl tecknar jag denna dag såsom glad, för
all den glädje och trefnad den hade i följe. På förmiddagen
var underskrefven i icke ringa bestyr. E. m. Skref N:o 5 af tidningen Ephemerer.
— Till Hindrik på en ryck. Till min stora glädje fick äfven
han lof att följa med. Kl. 5 foro vi i egen båt till Åminne,
och derifrån i Lithéns slup till Alörn. Under vägen satte
vi litet i land vid Djupsten, hvarvid jag gjorde bror Hindrik sällskap i
hans Leppogubbe, och hann långt förr än slupen fram till bestämd
ort. — Der, på Alörn, väntade nu sällskapet oss. Jag
gick, glad som fågeln i skogen, till gamla stugan. — Ingenting
märkvärdigt uträtade vi denna afton, men det fria, glada, skärelifvet
tog nu sin början. Wech! Med alla etikettlagar. Vi voro som naturens barn,
verkande i en vilja, i en anda, och den andans namn var glädje. [Och
glädjens än skönare syster, kärleken log i hennes öga.]
27. Söndag. Skönt väder, hvarföre
nästan hela dagen tillbringades i det gröna. Turdins voro i dag på
besök hos oss. Vi hade utomordentligt roligt i det gröna, spelte lotteri
och femkort. — Om aftonen foro Morbror Lithén och Albert Dyhr hem
igen. — Jeana Backman spelte guitarr. — … — Jag är så
lycklig, sade Franz Lithén, och jag sade detsamma, men sakta inom mig.
En gång, tänkte jag, en gång i framtiden skall ditt minne så
gerna dröja vid denna tid af ljus, det sköna ljus, som den döda
bokstafven ej kan och ej vill förtro åt mitt papper.
28. Måndag. Upp kl. 2 om morgonen, ty herrarne på
andra sidan, som ej kunnat sofva för mygg, körde oss upp. Till andra
stugan, myllymatts. Upp och närvarande då våra unga damer vaknade.
De andre hade graserat med pigorne i ladan — hvilken contrast! Hr. Blank
fick 18 fiskar i näten. Det var ett det skönaste väder. —
Mathilda Lithén, syster min, Franz och underskrefven behagade företaga
en liten promenad till sjös, öfver fjärden till en holme
midtemot. Den förstnämnda rodde i bredd med mig, raskt som en karl,
och ihärdigt som — som jag sjelf: Franz och Sophie kamrater vid en annan
åra. — Sophie ut att se efter bär, Franz L. och jag att meta,
Mathilda satt ensam lik en dryad på den steniga stranden, och läste
mina Ephemerer. Ändteligen skulle vi, missnöjda med vår fångst,
men dock nöjde med vår färd, begifva oss på återvägen,
då Sophie saknades. Förgäfves ropade jag och sökte vida omkring,
den skälmska flickan hörde, men svarade icke. Vi blefvo redan ängsliga,
då kom hon sjelfmant fram. — Sedan rodde vi till Alörn igen likasom
hit, och min sidokamrat tröttnade icke. — Haf tack, Neptun! — Hela
vårt sällskap åt middag i Backmans stuga. Såfvo middag.
— Bror Hindrik hade skjutit en hare. — Om afton blef jag ledsen, länge
efteråt trodde jag mig ha rätt, nu fördömer jag det såsom
orätt, såsom ett slags hyckleri inför mig sjelf och andra. Men
en häftig känsla var det, det var framtidens mörker, som hotade
att tillintetgöra det närvarandes ljus. — Spatserade hem i sällskap
på hafsstranden. — Satte ut näten med Hr. Blank.
Karta öfver Nykarleby med omgifning.
Kompletterad detalj af nyaste karta
öfver Lappo härad.
{ Förstoring (320 kB).} |
29.
Tisdag. Hr. Blank och jag fingo, då vi vitjade våra nät, gläda
oss åt en rätt ymnig fångst, 40 fiskar. Tog flickorna på
säng. Sällskapet spisade sedermera middag vid vår trefliga
gamla stuga. — Vädret åter det skönaste man kunde
önska sig. Förtrogen. — Mina Ephemerer blefvo lästa af sällskapet
och granskade. Modeartiklarne och Annoncerne vunno Damernas bifall. Plockade spenat
med flickorna. Att meta. — Satte ut nät med Collander, ty Blank var
sjuk. Den m — — — — — — fina,— — —
— — — — — — i dina. Tegnér har rätt.
Spikade skafferiet till natten. Sof, sof, der oskulden sofver små englar
gå vakt. — Vår lafve gaf oss „mödans lön“.
30. Onsdag. Var åter en vacker dag. Här på
skären bry vi oss icke mycket om tideräkningen, jag säger som kung
Astolf i Lycksalighetens ö: det ser jag nu, ingen lycklig har kommit upp
med det der räknings bestyret. Tiden rusar som en blixt förbi oss. Blåbär
i partie. Hvita dufvor. Lejonriddare. Middag hos Turdins, vid andra stugan. Tullförvaltar
Lundmark der. Natthugg och hvarjehanda lustigheter. Hundarne drefvo ifrigt i skogen,
hvarföre jag med morbror G. W. Turdins bössa gick dit åt.
Jag fick väl den äran att se bror Jösse, men han skuttade af som
en liten canalje öfver buskar och berg på öfver 100 stegs håll.
— Simmade. Lotteri. — Parvis vandrade sällskapet hem. — Des
mondes bleiche licht erschien; jag blef denna afton icke förvisad. —
I skafferiet.
Facsimile af första sidan i „Ephemerer“ nr. 5 {Beskuren.}
{Förloradt:
Ett
hjerta med guldbeslag; tros att detsamma på Långörn kunde återfinnas.
Den som detsamma uphittat vare god och, emot hederlig vedergällning, vände
sig antingen till — {?} — {?} på Alörn eller till hans commissionär
Pegasenhjelm.
Tillvarataget
En hemlighet är upsnappad vid Åminnet
i går afton. Igenfås mot hederlig vedergällning i kyssar, hos
A. Dyhr på Alörn
Utbjudes att hyra
Tvenne välconditionerade
kamrar uti ett brandförfäktadt hjerta, passande för unga damer
och förut bebodda af 2 sådana äro till Sept. månad lediga
att hyra. Man skall blifva nöjd med alkoven. Underrättelse fås
her — Comme ça
Åstundas Hyra.
Ett bragd att fiska kyssar,
under vid pass en veckas tid. {?} till inresa till skärgården hvarest
sådana vid denna tiden skola vara att tillgå vore man häraf i
högsta behof. Närmare underrättelse hos Comme ça.
Nästa
Nummer utgående kan ej bestämmas.}
Facsimile af sista sidan i „Ephemerer“ nr. 5. {Beskuren.}
{EPHEMERER
No
5
Lördagen den 26 juli 1834.
Mode Artiklar *)
Hvar och en vet
huru moderna i vår kära stad Carlopolis äro beskaffade. När dessa underliga kräk letat sig fram till denna
vrå af verlden [hvarifrån, det vet man icke] så finna de sig
här för att de ombyta till flygtig natur och för beständigt
bygga och bo i det goda folkets hufvuden, dock bero deras flor mycket af omständigheterna.
— Nu veta vi att samlingen af dessa främmande eller inhemska plantor,
*)
Red. som tagit i betänkande det öfvervägande intresse som modet
hos resp. läsarna synes äga, har till vinnande af ett gynsamt omdöme
om sitt bemödande att intressera, trott sig göra nämnde vackra
del af tidningens publik en tjenst genom att inrycka en och annan sådan
modern artikel.
Med reservation för feltolkningar}
31. Thorsdag. Åter en glad dag. Det blåste
litet, men just icke oss till men. Hr. Blank frisk. — Bref från Hindrik
med anmaning: „helsa de söta flickorna“. Sällskapet roade
sig hela f. m. med boston. Ett parti myllymatts och piquet med Mathilda.
— Turdins hos oss. Under middagsmåltiden ankom morbror Calamnius och
bjöd oss till Kubban följande dagen. — Kl. 3 e. m. foro morbror
G. W. Turdin och Hindrik hem. Simmade vid Backmans stuga. — Blåbär.
Morfar ankom, men for samma afton till Kubban. — De unga hade spektakel med
underskrefven; jag tillät dem, för en belöning (som sedermera icke
utfallit) utkläda mig till fruntimmer, i hvilken habit jag måtte
hafva sett kostelig ut. — Thé i det gröna, under musik och sång.
— Åter en månskensafton, herrlig såsom den Tegnér
i sin Axel beskrifver: „det var som om naturen sin herdestund nu hade“.
— I skafferiet, med och utan sällskap.
Sålunda
är nu den sköna månaden Julius 1834 tilländalupen, men dess
minne blifver. Tecknade dagar har den icke mindre än 14, alla enkla.
|
