2. Onsdag. Studerat Latin. In studiis
quidam progressus.
3. Thorsdag.
E. m. hos Lithéns med syster Sophie. Läst Algier och Paris. Vid
de mest rörande ställen rynkade Sophie sin näsa, och Lisette N.
sade: nå nå, ampoka hilja! Treflig qväll såsom
alltid hos L:s. Mamma kom efter oss. Morbror L., mycket road af att beskrifva
sin ungdomstid, beskref nu för oss sina äfventyr under sista kriget.
Gubben har varit (berättade Mamma sedan) en vacker karl i sin ungdom,
spenslig och nätt som en docka, och var verkligen, såsom han sjelf
påstår, fruntimmerna tycket.
4.
Fredag. 12 graders köld. Sophie Backman hos oss hela dagen. Grekiska.
Is. Svahn hos mig. Sorgepost om fru Jessbergs död i G. Carleby.
I dag, sade Mamma, skulle Morbror Lithén, om hans första fru
lefvat, fått fira sitt silfverbröllopp. Huru passande hade det icke
varit, att med en sådan fest inviga nya byggningen.
5.
Lördag. Grekiska. Gjorde med Albert Dyhr en utfart till Alörn. Till
Alörn, det kära Alörn. När jag sist lemnade holmen, då
skedde det med tårar. I Lithéns stuga. Der var så tomt,
men ändå så bekant och minnesrikt. A. och jag skrefvo
i tvenne alar, sammanvuxna nertill, följande namn: å ena trädet:
R. S. L., M. C. L., I. C., I. C., I. S., M. B.,
I. S. T., och i andra trädet: A. D., H. B., Z. T.,
samt MINNE. Och är icke hela detta vackra Alörn ett det aldrasötaste
och ljufligaste Minne från våra roliga ungdoms dagar? Ja, det är
visst, och det säga alla som voro der med oss:
det var ett verkligt paradis, der friden bodde
och glädjen strödde
sina bästa rosor.
Rådman Maths Lithén.
S.
d. E. m. Var min plan att gå till Lithéns och läsa
Men: Visite af herrskapet Brunström. D:o af Moster W:a Lithén.
Och D:o af Moster Lithén från G. Carleby, som oförmodadt gjorde
oss en glad surpris. Åtföljdes af M:lle Winge, som genast reste till
Juthbacka. Moster L. var vid sitt gamla muntra humeur och underhöll
en rätt liflig conversation. Basta köld.
6. Söndag. 15 ½ gr. under noll. I kyrkan;
afhörde Fonselius och Häggströms ypperliga messa.
E. m. På Doktor Lundmarks begrafning. Denna var
rätt stor, samlingen talrik, ceremonien högtidlig; den försiggick
i kyrkan vid ljus, under sorgmusik och psalmer, i närvaro af en ovanlig mängd
åskådare.
Sedermera under
aftonen gjorde jag bekantskap med studiosen Zimmerman, Ostrobotniensis. Medförde
bref från Blanken, jemte småsaker, beställda åt Mamma och
syster till julklapp. Anmärktes såsom obelefvenhet, att jag
och några andra talte ett par ord med fruntimmerna. Förnam äfvenledes
huru våra Ephemerer blifvit illa hundfilade af föga competenta critici.
Bjuden till soupée, för Moster L:ns skull. Converserat med
damerna och reste hem kl. 1 om natten. Nattqvarter i vindskammarn.
7. Måndag. Grekiska. S. d. e. m. hos Lithéns.
Jag ville just sluta Algier och Paris. Då kom M:lle Calamnius dit.
Satt med fruntimmerna i förmaket. Conversation oss emellan, efter
vanligheten, rätt intressant. I dag är du sista gången här
i förmaket. Herrskapet spelte boston. Benzelstjerna var distrée
och sade ibland: fru rådman Lithén. M:lle C:ius
blef ibland så ifrig att vi alla måste skratta. Således
en rolig afton.
8. Tisdag. Moster Lithén
reste bort; åkte med bror Zimmerman. Hos Lithéns hvad tycks?
klockan 12 om middagen. Saken var den att vi ville sluta Algier
och Paris, och det gjorde vi också. Således Middag hos Lithéns.
Visite i nya byggningen, som redan i salen var meublerad. Bror Albert illamående.
S. d. klockan ½ 5 e. m. åkte till Kudnis,
hemförande Mathilda, som lofvat bli hos oss någon vecka. Mormor
Wacklin. Allmänna samtalsämnet: Laiberg. Nattqvarter oppe
i vindskammarn.
[Hvad äro några
dagar, hvad är en vecka i sällskap med Thilda? Är det synd om jag
önskade ha henne hos oss för alltid? Hon har ibland bordt se att jag
tänker så.]
9. Onsdag. Således
Mathilda Lithén hos oss. Kantänka Pegasenhjelm var i sitt element
när han fick sitta nere hos flickorna. Måste likväl för
synskull läsa litet grand. Klipte papperssoldater åt Oscar i
Uleåborg, ett handtverk deri jag är hemma. Aftonqvisten: Visite
af Tante Emelie Turdin. Visite af bror Albert Dyhr, som hade ledsamt efter somliga.
Alldeles icke underligt.
Aftonqvistarne, sqvallerstunderna,
matklapparne äro de roligaste man kan föreställa sig. Likväl
är jag ej så nödig om att andra skola sig desamma föreställa.
Notabene för mig allen. Reversen drages på von Backensten.
10. Thorsdag. Bivuak oppe i Vindskammarn der jag hade
kallt, så att jag skulle ha frusit till assit om jag inte händelsevis
råkat vara varm om hjertat hvar gång jag kom nerifrån.
Roliga, tokiga, öfverdådiga, lustiga, försåtliga planer.
Jag föresatte mig t. ex. att borra hål genom taket och göra
spektakel med flickorna. Till den ändan drog jag dit opp knifvar och borrar,
arbetade envist tills jag fick en tilja genombruten. Men arbetet drog ut på
tiden, och innan jag fick det färdigt kom ohjelpliga förhinder. Se föröfrigt
Vindskammargolfvet invid Sockerkammarväggen.
S.
d. kl. 12 f. m. Visite af fru Kerrman och Jacob, hvilka här spisade middag
och drucko caffe. Jacob är snart 16 år; vid den åldern
var jag ingen liten kaxe.
Kl. 4 e. m.
afreste Kerrman, och med dem mormor Wacklin. S. d. Flickorna oppe i min kammare,
reviderade i byreaun. Nu hände sig ej bättre, än att jag der hade
en julklapp åt Sophie. Derföre blef jag naturligtvis mycket altererad
och ville hindra deras nyfikenhet, så att de blefvo stötta och gingo
ned. Inom en timmes tid var allt på rätt igen.
Åkte
flickorna till staden, till Lindqvistens boda der de uphandlade hvarjehanda.
Visite af Emelie Lindqvist. Som spelte pianoforte med Sophie, Rhodens Andante,
som lät mycket vackert på afstånd. Sak samma för
mig, jag satt och höll Mamsell Lithén sällskap.
Det vet jag ändå visst, om jag blir olycklig, och om än
alla andra öfvergåfve mig, så skulle Rosalie och du icke göra
det. Nej, nej, nej! Afskedsvisite af bror Albert Dyhr som
reste till Uleåborg. Rolig afton. Jag tror vi refvo opp Råskväder.
11. Fredag. När jag i dag vaknade så
var jag fastfrusen i sängen, nästan, skulle jag säga. Så
kallt var deroppe. Då blef jag desperat och sade: Det skall necken
ligga här oppe mer. Läste Grekiska och kom ner med stor förskräckelse,
skall man tro, ty just i detsamma ropade Mathilda: Adjö och for bort med
Rosalie. Voilà! alla mina vackra planer för dagen.
Jag hade mycket dålig aptit vid frukosten och skyndade
på dåligt humeur till Smedsbacka på ärenden. Afhörde
klagovisor öfver det olideliga sqvallret i NyCarleby.
Ärenden hos Turdins, hos Bergers och hos Lithéns
Der (hos L:ns) var stor förvirring, ty man var som bäst i flyttnings
bestyr, och alla möbler stodo huller om buller. Men efter sorg kommer
glädje, efter bekymmer en stor hugnad. Så i smått, så
i stort. Underrättelse om att hela T:s bortresa var en simulacre.
Följagteligen: S. d. kl. 4 e. m. Thilda här igen.
Samteliga fruntimmerna på Caffe opp i min kammare. Tractamenter voro
caffe, äppel, plättar, thé och i detsamma soupé.
Vi skrattade rätt mycket. Klipte blad. Sophie gjorde blommor, och
Thilda sydde en krage åt Rosalie. Således en mycket rolig eftermiddag.
Annars roliga tider nuförtiden. Nattqvarter nere i yttre kammarn.
[I hemlighet skall jag säga jag fick en nattkyss.]
12.
Lördag. Grekiska några verser. Som sagdt var det är roliga,
oroliga, lustiga tider, det här. Visite af Demoiselle Sahlbom, som
satt i yttre kammarn medan ungdomen satt derinne. Rasade med flickorna.
Thilda ledsen öfver Malice. Nemligen ett upspunnet yttrande: hvad rår
jag för att alla tycker om mig? En dumhet som ingen menniska
tror. Ville dock veta ur hvems mund den kommit.
13.
Söndag. Misslyckad kyrka, d. v. s. misstag om ringningen. Visite af
Monsieur Logren som hämtade en tidning.
E. m.
spelte Koriza med flickorna. Folk till främmands. Med folk menar jag
diverse. Sophie Olsson, Sophie Fonselius, Svante Svahn. En pipa
med Svante, och sedan Koriza, N:bene med flickorna. Raljeri om svedda hjertan.
Svante sade sitt vara svedt af kärleks os. T:a var ej rätt munter.
Brände opp somliga hjertan, hvilka välförståendes
voro af papper och tjente till marker. Erhöll den nåden att
få skrifva i S. O:s Minnesbok. Scener med och utan Jacobson.
Tragicomique och Comico Tragique. Se nu, om jag skulle vara död
så här, hvad skulle ni då säga? Efter sådana
Tragiska ansträngningar måtte man sofvit bra.
14. Måndag. Visite af herr Handelsman Janne Lybeck.
Betalt ränta på sin skuld för Calamnii gård.
Mamsell Lithén sprang unnan från salen.
En
Commission. Neml. af Jeana Backman i Helsingfors anmodad att skrifva en par Julklappsverser.
Jag skref väl också en par, men ansåg dem ej meritera att försändas
så lång väg, hvarföre jag ej afskickade dem. Till staden,
kuskad af han druckjin, en afsigkommen rotgubbe. Flickorna spektalade
och sade det såg så bra ut. Hos Lithéns i Nya byggningen. Ack,
himmel hvad der var snyggt och gentilt och vackert! Rosalie frågte
när T:a kommer hem? Inte så snart, svarte jag. Hos Hindrik,
som påstod att en billet från mig var skrifven af fruntimmer. Jag
höll med. Eftermiddagen, som vanligt, mycket treflig
och rolig.
15. Tisdag. På
förmiddagen besök af Marin Leutnanten Isak Svahn. Lånte böcker.
Klipte blad åt Sophie. Satt nere hos flickorna hela dagen.
Unga herrskapet voro muntra. Thilda sade sig vilja resa bort. Nej,
det blir inte af. Nå, så skall jag bli här tills ni blir
leda mig. Håll ord, och du kommer aldrig bort.
Satt och höll vakt vid damernas hufvudgärd.
16. Onsdag. Läste 100 verser Grekiska.
E. m.
Visite af Anna Helena Backman. Flickorna sydde och pratade allt emellanåt.
Således roligt. Åkte till staden på en hoper ärenden.
Hade brutit af Mathildas pryl. Thilda läste lilla Dagboken och blef
ledsen då hon läste om Alexander.
[Samvetsfråga. Mamma frågte af Thilda om Lybeck gjort sitt anbud?]
Svartes Nej. Ledsen, jag vet ej rätt för hvad.
Det var ett oredigt moln, som omedvetet om sitt eget ursprung skymde det
klara solskenet.
P. S. De sqvallerstunderna
äro så roliga. Rasat med flickorna och varit odygdig. Lagt sympatiepatience
tillika med Mathilda. Ville, curieust nog, inte lyckas bra.
17. Thorsdag. Satt med flickorna hela f. m. och
muntrade oss. Nu kunde vi ej längre qvarhålla Thilda; hon skulle
resa. Förut, i skymningen voro flickorna uppe i min kammare och besågo
några pappersgubbar, ritningar m. m. Kl. 4 e. m. spändes
häst före, Thilda tog afsked, jag fick en kyss, och så for
hon, hemkuskad af underskrefven. På återresan kom
jag underfund med att det var bra kallt. Thilda saknade vi mycket, den muntra
goda flickan, och det var just helt tomt i början. Oppe på min
kammare, något nedslagen. I sådan jordmån gro de bästa
af själens plantor. Bön. [Farväl söta goda Thilda;
jag kunde gråta när jag tänker på dig.]
18.
Fredag. Thermometern 22 grader under noll. Grekiska. Skref i Sophie Olssons
Minnesbok. Klipte blad åt Syster Sophie. Åkte ut på
e. m. på åtskilliga ärender, och reste med flit 3 gånger
förbi Lithéns. Föröfrigt föga att anmärka.
19. Lördag. Kallt. 200 v. Grekiska.
E. m. hos Hindrik en moment och sedan hos Lithéns, i sällskap med
Sophie. Besåg de granna vackra trefliga nya rummen. Önskas åt
husets ägare och innevånare helsa och trefnad och mycken glädje
i hundrade år.
Skämt och munterhet,
att börja med. Raljeri om Tegnérs bekanta vers på hårlocken
från hans systerdotter till hennes fästman. Jag låddes inte veta
af den och hade mycket roligt åt flickorna som hviskade och skrattade så
förstulet. Spisade afton dersammastädes. Sophie stannade qvar,
för att sy plateauer åt Mamma.
20.
Söndag. Sent i kyrkan. Vek på hemvägen in till Lithéns.
Flickorna hade vakat i natt och haft roligt. Underrättelse om Rhunchinas
ofärd, ankommen med dess hemkomna, besättning. Lithéns
hade der dyrbara möbler.
S. d. E. m. Schale
och Ekberg hos mig. Rökte några pipor, en sak som jag på
sednare tider åter mera företagit mig. Ytterligare kommo Hindrik Backman
och Runchinas Styrman Calle Backman, samt ytterligare Logren och Calle Stenroth.
Calle B. sjöng för oss. Raljeri med Hindrik om Anna Greta i Ratan.
Herrarna Recommenderade sig redan klockan ½
9; om det var för magra tractamenters skull vet jag icke. Jag bjöd endast
thé och intet Thoddy.
21.
Måndag. 1.00 verser Grekiska.
Besök
af gamla Brita, som bjöd ut en gammal bok till salu. E. m. hos
Lithéns. Flickorna brådskade med julklapper, suto skilda från
hvarann och måste allt som oftast säga: inte får du komma
in. Och när någon obehörig kom, då var det en förskräckelse,
en brådska att stoppa unnan det farligaste. Eschaperte en stund för
att träffa Calle Staudinger, som var kommen till staden för att vitna
vid Urtima tinget om Olsgubbens mord. Sökte gossarne Levelius. Ruskigt
der och otrefligt. Ingen hemma. Ledsagade Staudinger till Stenrothens.
Och sedan i fullt språng till Lithéns igen. Drack thé
klockan 9. Löfte att bli bjuden till Mathildas bröllop. Hvem
vet, sade Rosalie, kanske just du inte blir bjuden. Till hennes
bröllopp skall jag, om jag lefver, vore det ock dagen före min Candidatexamen.
Men blir jag icke bjuden, nå väl, jag kommer ändå,
men förklädd och oigenkänlig. Då vill jag se om bruden ser
lycklig ut, och genast resa igen. Underliga saker, att tänka,
att gissa på. I anledning häraf ville Mathilda slå vad
med mig, att hon skulle känna mig igen i hvilken förklädning som
heldst.
22. Tisdag. 122 verser
Grekiska.
Mamma bakte till Jul och fick engång os. Blida med
storm. Åkte till Lithéns och kuskade flickorna några
hvarf kring staden. Vid hvarenda slänga kröpo de ihop af förskräckelse,
men försäkrade ändå, att de leto på min skicklighet
som kusk och voro icke det minsta rädda. Visite hos Lithéns af Abr.
Frosterus, underofficer vid flotten, en bror och bekant. Nu erinrade jag först
efteråt att det måtte varit han.
23.
Onsdag. Grekiska 200 verser.
Hemma hela dagen.
Albert Dyhr hemkommen från Uleåborg. Medförde renstekar åt
Mamma och åt mig ett bref från lilla monsieur Gustaf Victor, som för
sina år skref rätt bra. Besök af Jungfru Anna Lena, som
i vår bagarstuga bakade diverse åt Brunströms. Tracterad med
sockerbröd.
24 December
1835. Thorsdag. Julaftonsdag.
Således den
glada Julaftons dag. Således åter uplefvat en jul med lust och fröjd,
med kyrkljus och lanternor, med bjellror och julklapper och glädje opp i
tak! Ja, lefve ändå den glada Julen, barndomens, ungdomens högtid,
ålderdomens minnesfest. Och lefve med den den barnsliga, oskyldiga
glädjen för alltid i vår, i allas barm!
Basta
köld, åtminstone 25 grader. På f. m. till staden
till Lithéns; åkte hemåt med dem. De förde Sophie tillbaka.
Bjuden till afton. Ytterligare till staden på tvåhundrade ärender.
Besåg de grafstenar för pappa, Mormor och Morfar, som nyss ankommit
från Sverige. Voro rätt vackra och dertill billiga circa 50
Rdr Banco med transportkostnaden. Små bestyr, i synnerhet med en tafla som
vi skulle ge åt flickorna Lithén. Den var sydd i siden med
silke af deras egen Mamma, men numera illafaren och nedsmutsad. Putsade och målade
opp den så godt jag kunde. Visite af Josephine Calamnius som var
i fullt bestyr. I skymningen lät jag drängarna upsätta lanternor,
på höga stänger utsirade med granris. I staden tände
sig efterhand stjerna vid stjerna. Den gamla seden tycker jag mycket om.
Torde vara en symbol af stjernan öfver Betlehem den natten då frälsaren
föddes.
På aftonqvisten inlackades
våra små julklapper. Jag för min del gaf följande: Åt
Mamma negligéband, åt Sophie silkeshandskar och en ljusröd långshawlett,
samt åt Franz Lithén två små böcker. Kl.
7 på qvälln begåfvo vi oss till Lithéns. Derstädes
voro äfven Calamniuses församlade. Turdins bjudne, men likväl absentes.
Dessutom Collander. Således en munter samling. Thé
under hvarjehanda roligt glam. Skref en par verser. Och lagade julklapp
åt Hindrik Backman. Klockan ½ 10 satte vi oss till det superbt
anrättade bordet. Men midt i den glädjen började Mathilda må
illa, hvilket var ledsamt. Satt likväl med vid bordet. Soupéen
var, som sagt är, mycket delicat: vanlig julmat, Jutfisk, och gröt,
stekar och tortor. Men julklapperna, som under tiden regnade in, uptogo mera vår
upmärksamhet. Se här några:
Flickorna
L. guldcollieer, mycket vackra och dyrbara; Johanna Calamnius: 2 kortlekar. Josephine
C: en goffrerings machin {för tygtryck}, som väckte mycket uppseende,
emedan den hölls för en fällbur. Franz L. ett vältackladt
fartyg, för tillfället illumineradt. Mamma: negligéband
och plateauer; Sophie: 2 flors långshawletter, 3 par handskar. Jag:
1:mo gentila Chemisettknappar med kedjor af Mathilda. 2:0 en fjäril af Sophie,
d. v. s. en penntorkare. 3:0 af Mamma: kläde; 4:0 en svart siden
valk; 5:0 hängslor; 6:0 af Hindrik: Ett pipskaft med vers och 7:0
nyfikenhetspåse med ofvanskrift: Akta dig, var rädd för smälln
öpna ej förrän Nyårsqvälln.
Sådana
voro nu klapparne, och alla syntes mycket belåtne, flickorna L. trodde jag
inte skulle tycka om knapparne, men deri misstogo de sig ofanteligt.
Bland verser som vankades minns jag följande:
på
pipskaftet från Hindrik:
Grannas bastun
ramlar omkull,
Vår står och lutar.
Bättre att ha en lillan
en gubb
Än att vara alldeles utan.
Kängor
åt Josephine C.
I dag foten under fällen,
i morgon hufvut under pellen.
Karns
åt Mathilda L..
En krans för att
linda kring pannan
tilsvidare. Bida en annan.
Samma
afton blef Hindrik Backman adlad under namn af von Backenbrass och derjemte utnämnd
till Riddare af Neptuni orden med stora ankaret allt för sin stora
och prisvärda manhaftighet om bord å Galeasen Rhunchina. Julaftonen
slöts hos Lithéns med lust och gamman, och sällskapet åtskiljdes
för att taga några timmars hvila och sedan vakna till en glad julhelg.
Hvilket önskas oss samteliga i så fullt mått som i år,
alla år vi ännu kunna ha det nöjet och genomlefva.
25 Dec. 1835. Fredag. Juldag år 1835.
En
oerhörd köld. Klockan 11 f. m., visade Thermometern 35 ½
gr. under noll. En del sade den sedan visat 38. Reste det oaktadt
till Julottan, men kom för sent, ty jag hade misstagit mig om ringningen.
Mötte folket som kom ur kyrkan och höllo sig för näsa
och öron. Inne hos Alb. Dyhr. M:a frisk igen. Bivistade högmessan.
Hå! sade en gubbe när han kom ut ur kyrkan, här ä så
varmt så dä gåsar. Sedermera hörde man af många
kylskador. Midt under denna förstelnande köld marcherade en trupp
Ryska soldater förbi. Af de arma stackarna hade sedan 60 st. förfrusit
någon af sina ledamöter.
E. m.
förflöt mycket obemärkt. En middagslur. Läst Vakttornet
i Koat Vën, ett Nyfranskt foster. Skref färgernas språk.
Bittida till hvila. Förljudes sedermera att Lithéns
m. fl. varit hos Calamniuses och haft mycket roligt.
26 Dec. 1835. Lördag. Annan dag Jul.
Var första Juldagen tom och fattig, så var
den andra i dess ställe rik på tilldragelser.
Basta
köld var väl äfven nu, likväl mildare än i går.
F. m. I kyrkan. Der var mycket litet folk.
E. m.
kl. 3 Barnsöl hos Capten Brunström i grannskapet. Bjuden till fadder
åt hans lilla son Anton Julius. ärriga ungdomsfaddrar voro:
Doct. Frosterus, Schale och Hindrik B. Carolina B., Mina Ottelin, Mathilda
L. och Sophie T:s. Alla flickorna stodo första gången. Jag stod
mot Mathilda, och tog rigtigt ut min kyss. Likaså de andra, så
det smällde. Brunström var mycket beställsam; Tractamenter
vankades i öfverflöd. Ment yvärr och till värdens
stora förtrytelse, som visst icke kunnat förutse detta, var om
aftonen Annoncerad klubbdans. Hvarföre samteliga ungdomen omkring
kl. 6 recommenderade sig, och allt prutande och prejande å värdsfolkets
sida var förgäfves. Ein wenig decouragée, som ibland händer.
Men snart får jag mitt courage igen och så bär det kl. 7af
på klubben. Mycket folk derstädes, hvaribland flere obekanta
ansigten. Bland andra visade sig nu äfven fru Neuman (Mina S.) på scenen.
Fasligt mycke rosor, sade Isak S. då han kom in. Ty flere
af flickorna hade röda klädningar.
Huru
denna klubb var i allmänna smaken, vågar jag icke bedömma.
Glada ansigten såg man likväl öfverallt. Jag för min
del var mycket nöjd med min afton. Collander, förra tillställarn
var borta, men vi höllo ändå ut. Mina danser mins jag ej, de voro
många och roliga. Bland malheurer förtjenar omnämnas Carolina
B:ns sönderrifna klädning, hvilken gick henne så till sinnes att
hon gret. Gråt inte, Mamsell B:n, sade Högdahl, Länebokhållarn,
hvarje droppa af er är mera värd än hela klädningen.
Högdahl var en af Matadorerna. Under hans ledning gingo våra Françaiser
ganska bra. Bland främmande damer anmärktes Mamsell Sophie Roos
från Jacobstad, som var en del af herrarne mycket i smaken. Flickorna
Lithén vara svartklädda, men sade det var otrefligt att dansa i svart.
Sista valsen gick efter vanligheten furioso. Svetten droppade
från herrarnes pannor, halsdukarna genomblötta, dammet som insöps
lasstals allt detta kom man ej ihåg, rundt kring skulle det gå
och åter rundt kring, så länge en flägt anda fanns i behåll
i ungdomens flämtande bröst. Och när barmen häfde sig,
och hjertat slog takten till valsens sista yrande takter, då sjönk
man ändteligen helt medtagen ned på en stol, för att efter en
5 minuters hvila mycket oförsigtigt begifva sig ut i den omilda Decemberkölden.
Så handla damerna, unga och oförsigtiga, derest icke ibland söta
Mamma i läglig tid satt p. för vidare valser. Men herrarna åter
dröjde längre qvar, väsnades och hade hvarjehanda uptåg.
Ifrån klubbsalen gick jag med min goda bror Hindrik
hem till honom för att der taga nattqvarter. Vi funderade mycket om diverse
saker och disputerade väl också i ett och annat. Synnerligen
kallade jag Hindrik en stor narr när han sade han skulle aldrig gifta sig.
Slutligen fick jag honom att tillägga ett: om inte
somnade kl. 5.
27. Söndag. Tredje
dag Jul.
Vaknade således hos Hindrik. Icke
särdeles bittida kan jag tro, ty sedan vi i all maklighet masat oss oppe
i kammarn en stund, och kommo ner, var Turdins klocka ½ 12. Likväl
hunno vi, märkvärdigt nog, i laglig tid i kyrkan, och suto der en stund.
På återvägen veko in till Lithéns. Träffat
fruntimmerna. Nu ska man tro, sade Hindrik och Albert då
jag gick dit in.
E. m. bjuden till Hindrik
Backman på thé, och lofvade. Då komma Lithéns
fruntimmer till Kudnis, och jag blef gerna hem, oaktadt en ny bjudning.
Vi hade en munter afton. Vi flickorna 3 och Jag sutto i saln
och firade brasa. Voro just trefliga. Försök nu få
brasan att brinna; om du det får, så får du den första
du tycker om, slocknar den, så kan du tända på nytt igen, så
får du väl en annan gång bättre lycka.
Jag tände den slocknade brasan, den brann så
vackert och rätt som det var så slocknade den. Men jag tände icke
på nytt igen. Då skulle Mathilda försöka sin lycka på
samma villkor. Hon gjorde det med mycken omsorg och aktsamhet, ställde
brasan alldeles på ny fot och satte dragluckorna fast. Brann också
mycket vackert och präktigt en stund och den slocknade.
Då slog Rosalie händerna ihop och sade: nå Thilda, Thilda,
och så skrattade vi mycket.
Jag
har gudskelof fullt opp af den goda Tron. Derföre tror jag af sådana
spådomar N:bne, jemtopp så mycket jag vill, det vill säga, jag
väljer ut det bästa och det ledsamma tror jag alls inte. Isynnerhet
inte den här saken, ty den har förut blifvit bättre spådd
åt mig.
[En söt kyss af Mathilda.]
28. Måndag. Kallt i banko. Om aftonen hos
Lithéns. Der var ett litet trefligt sällskap församladt, Fru
Turdin, Hammarins och Calamniuses. Med mig kommo Mamma och syster. Sällskapet
satt i en vacker ring kring brasan, då kommo dit Isak Svahn och Högdahl,
Morbror Gustaf och Hindrik Backman. Vi valsade efter Josephines guitarr,
ja till och med ett nätt potpourrie. Den stora salen var utmärkt
treflig och elegant; dessutom lätt att dansa uti. Första gången
vi dansa här, men jag hoppas det inte blir den sista. Efter dansen
spelte vi Nyfiken, som lyktades så, att Högdahl och Johanna Svahn lemnade
begge. Således en rätt munter och glad aftonqvist. Hidrik behagade
ej spela med; var annars munter nog.
29. Tisdag.
Kl. ½ 4 e. m. på bröl1opp, nemligen Copv.
Captenen Bergendahls och dygdeädla jungfru Maria Chatarina Björkmans.
Vigdes kl. 5. Termligen allmän samling herrar; fruntimmer endast
Lithéns, Calamniuses och några af brudens bekanta. Efter första
glasen gingo vi några in till fruntimmerna, Högdahl, Svahn, Hindrik
och jag. (Albert Dyhr var marskalk.) Företogo oss hvarjehanda
roliga lekar. Jag gick mig ut på en grön äng,
m. fl. Under tiden kom Ahlund in och helsade, började
genast en harang till Rosalie Lithén sägande sig aldrig förr
hafva trott att M:lle Lithén kunde vara så hygglig. Hon hade alltid,
då han sett henne på gatan, förefallit honom mera högfärdig,
men se hur skall man kunna rätt bedömma ett fruntimmer som går
på gatan. Efter denna och dylika mästerliga complimenter
vändes talet på vänskap etcet., och resultatet af A:s påstående
var, att det är lika långt mellan vänskap och kärlek som
mellan Ahlunds och Calamniuses. Sedan A. sålunda skördat sina
lagrar på belefvenhetens fält, återvände han till dryckessalen
för att der inter pocula förvärfva sig marskalkens beröm,
likasom nyss förut ofelbart fruntimmernas.
Tulljagt vid dörren till fruntimmernas rum, sålunda nemligen, att Rosalie
L. och Johanna C. släpte ingen in innan han sagt sin kärestas namn.
In sluppo under sagda vilkor H. Backman, A. Dyhr, Högdahl, Isak Svahn.
Jag icke, emedan jag icke tillfredsställde flickornas nyfikenhet.
Sammalunda Borgmästar Calamnius. Till vedergällning
pinade vi sedan förutnämnde Tullvaktmästarinnor vid utgången
rätt hårdeligen. Önskade brud och brudgum god natt och gick.
Bruden såg rätt bra ut, endast omåttligt fet. Klädd
i plumer, med guld colliée om halsen. Brudgummen åter, behändig,
beskedlig karl, var mycket lycklig sväfvade fram och åter
och drack flickornas skål!
30.
Onsdag. Kallt som knäfveln.
E. m. barnsöl
hos Nymans på Forsbacka. Bjuden till fadder åt hans lilla
son Johan Theodor. Öfriga faddrar voro af ungdomen: Carolina Backman,
Anna Lena Backman, och Sophie Topelius. Ungkarlar, Isak Svahn, Cederman och jag.
Kyss af Carolina B:n. Conversation med Cederman. Spelte ett
partie trädkarl med Neu- och Cederman. Hem kl. 9 i kylande köld.
Thermometern 35 ½ under 0.
31.
Thorsdag. Sista December 1835.
Skarp köld. Hemma
hela dagen. Skref en Ephemer. Om aftonen var Anna Lena Häggström
hit bjuden och måste sitta med oss vid qvällsvarden, oaktadt allt sitt
prut. Stöpte sedermera Nyårsstöp. Deribland föga märkvärdigheter
undant. husrådarns, som skenbarligen föreställde en konung med
krona och spira, sittande på en thron.
Slutade
detta välsignade gamla är med den sköna psalmen: Nu hvilar hela
jorden. Gud gifve oss sin frid, nu och till evig tid.
Slut Anmärkning.
Du är såsom en skön
tafla, för hvilken dess ägare ville betala dubbla värdet om den
åter blefve verklighet. Du är såsom en Majdags minne,
när den sköna dagen är till ända och den följande är
oviss. Du är som minnet af en rolig dans, när man går till
hvila om aftonen. Du är som minnet af en söt kyss, då man
icke så snart vågar vänta sig en annan. Men jag vill vara kort.
Jag har lefvat ett lefvande lif; jag har vunnit och icke förlorat.
Jag har insatt en stor sumt:na på lyckans lotteri och på förhand
dragit vexel på vinsten. Men hvartill detta eviga jag denna egoismens
urbild? Man lefver äfven för andra.
Alltså
för andra har jag arbetat, för andra bjudit till att afnöta
felen i charakteren. Mot andra har jag likväl felat, mot mina mest kära,
varit egensinnig, sjelfklok, envis, försumlig, obillig, etcetera etcetera.
Således voilà min syndabekännelse.
Skugga behöfva de ljusaste taflor. Skuggor hafva
vexlat med ljusgrupper, under detta år. Sköna, klara ljus, kom
åter, kom åter; utan dig är mörker och natt, utan dig är
köld och död. I natten lyser månen och norrskenet, men
den lifvande solen lyser icke, värmer icke mer. Derföre
återvänd, slockna icke, sköna ljus. = Resultat: Tro, Hopp och Kärlek.
Och resultatet af dessa tre blifver:
[TRO
GEN
MCL
men den brasan, som
jag aldrig mer.
Jag
ber dig Thilda, blir inte ledsen, var glad, annars kan icke jag vara det. Och
icke allenast jag, utan många andra. Och nu må väl!] |