11. Måndag. — Bjuden till Rådman
Ahlund på punsch och soupée. — Anledning till denna
festivite var ett löfte, hvilket han sista våren gjort att
hålla calas, om hans brigg i sommar gjorde god tour. — Jag
tvekade om jag skulle gå. — Afskedsvisite af bror Svante Svahn,
som nu skulle resa till Wasa. — Hindrik B. öfvertalte mig att
gå till Ahlund och följagteligen gick jag på vanlig tid
kl. ½ 7. —
P u n s c h o c h S o u p é
e h o s M a t h s A h l u n d.
Också en festivitet i sitt slag. —
Mången värderar ett punschcalas mer än en dans. —
D. v. s. de värdera vin mer än flickor. — Å,
ja, hvad kan man annat vänta? — Sådana som aldrig känt
sitt hjertas thermometer stiga öfver fryspunkten, — för
dem strålar ingen sol i en flickas öga, ingen stjerna som leder
deras lefnads stig; — deras tröst är glaset, deras sol
är det matta irrljus, som utgår ur egoismens brännpunkt,
deras Jag, — och beräkningen kallas den på Svenska. —
Men jag går för långt från Maths Ahlund och hans
glas, således återvändom dit, dädan vi utgått.
— Maths Ahlund bjöd till att roa sina gäster så mycket
möjligt var; — och roligt nog hade jag, ty jag tänkte endast
på den glada nyheten, som i dag bekräftade sig, nemligen:
S l ä d p a r t i e.
— Resonnement derom. Stenroth ville icke gå med. — Och
begge ungherrarna i hans hus voro illa till mods däröver. —
Medan herrarna pratade och rökte och drucko som bäst, smög
jag mig t i l l L i t h é n s.
— Der hade flickorna nyss åkt ut. — Väntade en stund
och brände Carameller med Franz. — Tillbaka till Ahlund, „du
är en äkta klippare“, mente Hindrik, — „kan vara“.
— Derefter tillika med Schale vädjat till prosten Snellman,
ang. en ny litterär fråga. Jag ville säga Chörêâ,
vals, och Schale, sade Chörëâ. — Det förefaller
mit öra, sade S:n, som borde det heta Chörêâ; —
Men i Lindblom stod Chörëâ, och jag måste gifva
vika. — Ytterligare en obemärkt V i s i t e
h o s L i t h é n s.
Allt under det jag låtsade vara i inre rummet hos Ahlunds. —
{Chorea tryckt med bokstäver som inte kan redovisas här,
nedanstående ersätter:
â= a med en båge ovanför; "latin small letter
a with breve"
ê= e med en båge ovanför; "latin small letter
e with breve"
ë= emed ett streck ovanför; "latin small letter e with
macron"
ô= o med en båge ovanför; "latin small letter
o with a breve"
ö= o med ett streck ovanför; "latin small letter o
with macron"}
Nu träffade jag flickorna. —
„Jag har sökt er förut; nu är
jag här med en bön, liten för er och stor för mig.
— Jag ber att få åka M:a till slädpartiet“. —
M:a: Jag — — (Rosalie) „Ah, det
var synd, — om du heldst hade kommit litet förr“.
— „Således för sent“?
frågade jag med förändrad min, ty en fattig stackare,
som på förhand upgjort planer för den syssla han sökt
och plums får se sin motparts utnämning på tidningarne,
kan icke bli mera förskräckt än jag. —
„Ja, det var illa“, sade R:ie med en
skrattfärdig min, som alldeles icke gjorde mig mera belåten.
— „Schale var här redan i morse, och T:a kunde intet annat
svara än „ja jag tackar“. — „Nog vet du hon velat
åka med dig.“ Moster sade det der; — då hon hörde
att T:a var upbjuden, sade hon att du får väl bjuda någon
af de andra flickorna, eller åka er egen sufflett om du vill.
„Jag åker alldeles inte någon
annan, det är säkert. — Jag försäkrar —
Nu bryr jag mig alls inte om hela saken.“ —
„Ja, det var illa det. — Men här
finns ju andra, t. ex. Juthbackaflickorna.“
„Nej“, sade jag, — och ville gå. —
Ännu en stund i stor förtrytelse. —
Slutligen sade Rosalie: „men hvad skulle du säga om jag kunde
ställa allt på rätt igen?“
„Hvad!“ sade jag misstrogen, —
hvarföre narras, Rosalie? —
„Nu är det alfvare, sade begge och skrattade,
det förra var osanning altsammans. Huru kunde du tro en sådan
historia?“
„Således narri, sade jag, och det blytunga
missmodet smälte i hast. — Två saker tror man lätt,
det man hoppas, och det man fruktar. — Men hvarföre narras och
skämta så hårdt!“ —
„Ja; jag tackar“, sade M., — och
neg helt näpet.
Med lätt sinne vände jag om till Ahllunds.
Men det grymma narrit och sedan, efter skuggan solskenet, gjorde ett underligt
intryck. —
Hos Ahlunds saknade mig ingen. Ingen visste huru
mycket jag på den korta stunden af min bortovaro erfarit. —
Calaset räckte länge. För att nu företaga oss något,
fingo vi tag i en kortlek och spelte Gris. — Deruti excellerte Neuman,
Doctorn m. fl. — Soupéen intogs i nedra våningen
och bestod af Cortletter med ärter, grisstek, bärsoppa och kalfstek.
{Ett av få tillfällen när Z. T. noterar menyn.} —
Olyckan ville, att det blef för trångt, och flere fingo icke
genast Plats. Brunström gjorde dervid underliga grimaser. —
Klockan var hela hopen, då vi recommenderade oss. Jag tror den var
1. — Somnade med lätt sinne, och emedan mina tankar flögo
öfver till onsdagen, drömde jag nu om dans, m. m. de skönaste
saker. —
12. Tisdag. E. m. Sedan jag hos Lithéns
gjort en misslyckad visite, vände jag mig österut och inträffade
hos Calamniuses kl. 6 om aftonen. — Uti flickorna C:s lilla trefliga
kammare — varm som en bastu och med brinnande brasa — satt ett
litet Quadruple cotterie — bägge Flickorna L. och bägge
d:o Calamniuses. — Jag vet ej om jag störde deras öfverläggningar;
— de voro alltför beskedliga för att icke räkna mig
ibland „vi flickor“. — I salen bredvid bodde resande. —
Doctor Ticklén. — Hos honom voro flere af stadens herrar samlade,
och — med eller mot vår vilja måste vi höra hvarjehanda,
äfven fritalig conversation. Flickorna hade svårt att tygla
sin skrattsjuka; jag likaledes ibland. — Bud från Schale, som
anhöll „det Mamsell Josephine ville vara god och åka med
honom i morgon.“ — Hon hade icke rätt lust. — Äfven
sade Morbror Calamnius nej till hela färden, så att det såg
mörkt ut för flickorna. — Visite hos Schale för att
utforska hans tankar. — Tillbaka till C:iuses. Resonnement om hvarjehanda
roliga „Den Z., sade flickorna, vi anse honom just som en flicka. —
Aldrig äro vi alls rädda om hvad vi säga när du hör
på“' — Deras förtroende smickrar mig. Åtminstone
är jag ingen spefågel, och jag bjuder till att tänka deras
tankar efter. —
Ut att åka med flickorna, 6 personer på
ett lass. — En så rolig afton. — Än i morgon då?
13 J a n. 1 8 3 5. O n s d a
g. T j u g o n d e d a g J u l.
Blidt och vackert väder. — Promenad till staden, strax
på e. m. — Tecknat på subscriptionslista till
S l ä d p a r t i e p å H a r a
l d d. 1 3 J a n.
Klockan ½ 5 e. m. afhämtade
min dame, Mathilda Lithén. — Mitt equipage var så godt
som mig möjligt varit att anskaffa. — Färden till Harald
gick lyckligt både för oss och andra stadsbor, ty vägarne
voro de bästa man kunde önska. Min dam sade sig lita på
sin kusk, — i backen vid Harald blundade hon väl ett ögonblick,
men visade sig i allmänhet rask och oförskräckt. „Jag
tycker icke om de öfverdådingar som ej tåla att fruntimmerna
knysa ordet om de köra aldrig så;“ — litet må
de gerna skrika, äfven med den säkraste kusk, ty det hör
till saken. Detta gjorde emedlertid ej min dam.
Vi kommo således rätt välbehållna
till ort och ställe. När jag för Morbror L. skröt
deraf, sade han: „nå nå, sednare delen återstår
ännu.“ Vid framkomsten intogs genast en varm kopp caffe. —
P o s t S c r i p t u m. Subscribenterna
till detta nöje voro: Maths Lithén, Fredr. Calamnius, Joseph
Reinh. C:ius, G:f Turdin, A. Hammarin, I. Lybeck, C. I. Berger, Benzelstjerna,
L. von Platen, Baron Stromberg, H. Backman, Ekberg, Stud. Schale, I. H.
Logren, C. N:s Stenroth junior, Z. Topelius, Ruthström, samt
slutligen tillställarne: Doct. Frosterus och Isak Svahn. — Depencen
på hvar och en utgjorde 8 Rdr 24 sk. Rgds. — Herrskapet Kerrman
gaf fria Rum, emot fri entrée för sig sjelfva, och biträdde
dessutom med råd och dåd, ganska hjelpsamt. — Bjudna
voro alla damer, äfven de, der ingen karl fanns i huset. — För
öfrigt anmärkes följande alliancer: Doct. Frosterus åkte
Rosalie L.; Isak Svahn och Johanna C., — Janne Lybeck och Johanna
Svahn, — Schale och Josephine C., Logren och Sophie Stenroth, —
Hindrik B. och Sophie Backman, Z. T:s och Mathilda Lithén,
— Ruthström och Amalia Herrlin. — Ruthström hade inalles
bjudit 8 damer. —
Kl. 6 börjades balen med stor Vals, —
I det hela var valsen icke så stor, ty Cavaljererna voro nog få
till antalet. — Sedan Svensk Quadrille, uti hvilken alla cavaljererna
dansade med sin dame för dagen. — Sedan Françoise, gick
litet sönder, ty Isak Svahn mindes icke tourerna. Sedan Potpourri,
hvaruti alla Cavaljerer, efter öfverenskommelse, åter hade
det nöjet dansa med sina utvalda. — Sedan följde en oräknelig
rad af alla möjliga vackra och charmanta moderna danser. —
Damernas krets var mycket egen — ogenerad
— vacker — munter — etcet. med alla möjliga Gratiernas
behag utrustad. —
Herrarna erkände det, — icke så
att det högt uttalades, likväl i allmänhet icke med denna
fina, dunkla känsla, som omärkbart kommer hjertat att klappa;
— de voro ju nästan alla redan väl exercerade, — af
alla var jag den yngsta. Men punschen satte småningom lifsandarna
i galopp och inspirerade dansen allt mer. — När théet
inbars, gick allt sin afmätta ehuru muntra gång. — Sednare
hade hofdamsminen nästan öfverallt hos flickorna försvunnit,
och på det öpna blomstrande ansigtet förföljde det
ena löjet det andra, ungefär likasom solskenet, när man
spatserar i skuggan af ett spolplank, oafbrutet vexlande, hvar secund
framglimmar och strax åter bortskymmes, för att likaså
snart med en annan sol blick förvexlas. —
Men jag vill vara kort. — Dansen fortgick,
rolig, liflig — mot slutet liknande en triumph öfver Morpheus,
derföre mycket ogenerad. — Under tiden tilldrog sig hvarjehanda.
— Calle Stenroth, på dåligt humeur hela aftonen, gjorde
all arm mot flickorna, som skulle skrattat åt honom, derföre
att han tog orätt tour i en Française. — Kom också
i krakel med Isak Svahn. — Sophie B:n blef sömnig, satte en
halsduk öfver ansigtet och nuckade i ett soffhörn. Kom så
Morbror Gustaf T., lyfte duken så sakta, och stal en kyss inför
hela sällskapet. — Allmänt skratt. —
— Satt midt i flickhopen och berättade.
— Spelte pianoforte deroppe. — Calle St. kom till 3 af flickorna
och bjöd ut ett sockerhjerta. — Klockan circa 4 afreste större
delen af fruarne. — Men ungdomen fortfor, efter intagen soupée,
outtröttelig med dansen. — För att hålla sällskapet
vakna bjöds emot slutet glödgadt vin åt damerna, och vals
följde på vals. — Vakna voro vi också, det fick
musiken kännas vid, som fick qvintilera den ena Cottiljongen efter
den andra. — Bland de mest ifriga danseurer ända till slutet
må jag nämna Platen och Benzelstjerna. — Balen slutades
med potpourrie. Dansernas antal mins jag icke så noga. 4 hade jag
haft lyckan dansa med min dame. — Sällskapet hvilade en momang;
derpå skedde allmänt upbrott; damerna pelsade på sig,
satte sig i sina voiturer, — cavaljererna stoppade om dem så
väl som möjligt. — Jag vet icke att någon behöfde
frukta att kusken med florshufva förvarat sig mot kölden. —
Färden gick bra, utom att engång selpinn föll för
mig. — Om icke kölden hållit mig vaken, skulle sällskapet
ofelbart gjort det. — Jag hade önskat göra färden
dubbelt längre om jag icke frugtat för min dams helsa. Alla
voro likväl icke så lyckligt vakna som jag. Sophie Backman
t. ex. hade somnat på vägen. — Jag mins den åkningen
likaså tydligt som i det ögonblick, då min dam steg ur
vid sin trappa, och jag — till belöning för det jag haft
så roligt — erhöll den varmaste kyss från hennes
läppar. —
Då var klockan 7 på morgonen. —
Slädpartiet d. 13 Jan. 1836, egentligen bevistat,
var kronan på alla våra många nöjen.
Ack, du alla dansers dans, hvad jag haft roligt.
Man måste vara 80 år och icke 18 för att icke vid minnet
häraf känna sitt hjertas vinterpels uptina som snödrifvan
för solen i Maj. „Kom nu danshunger och dyr tid! — Här
ser du ett Non plus Ultra, undantagande möjligen på min bröllopsdag.
— Derföre låt med gladt mod de ljufva bildernas drag,
allt dunklare och dunklare framblickande, vagga ditt varma hjerta till
sömns. — Du drömmer sköna drömmar — jag
vet om hvem!“ —
14 J a n. 1 8 3 6. M i n
1 8:d e f ö d e l s e d a g.
Vaknade kl. 10 f. m., munter och glad efter den
glada gårdagen. Min första blick föll på ett bord
med blommor och verser, hvilket min goda Mamma och syster Sophie i sin
välmening tillredt. — Verserna voro af Sophie och börjades:
„Stig opp min adertonåriga herre.“ —
Derefter gratulation och en hjertelig kyss af
hvardera. — Måtte mitt nittonde år blifva välsignadt
— arbetsamt och gladt, och måtte samma Majsol som förr
med sina rena strålar förklara alla lifvets brokiga bilder.
— Gud vare tack för det förflutna — det hade sina
brister, men var annars i allone ett solskensår. —
Enligt föresats i dag rakat mig för
första gången. — — Rakkyssar. — Jag längtar
icke särdeles efter det manliga, karavulna skägget. Heldre ville
jag se min haka slät ännu några år, och icke möjligen
höra en flicka, när hon tar mig om hakan, utropa: „fy hvad
du är sträf.“ —
Middagslur. — Visit af Schale och Hindrik
Backman som gratulerte. — Visite på aftonqvisten af Lithéns
fruntimmer samteliga. — Jag presenterade mig nu med nerfälld
skjortkrage. — Just en munter aftonqvist. — Mest tal om gårdagen.
— Allarmet om Françaisen ogillades. — Men en sak roade
mig nu mest: nemligen en rakkyss af samteliga, hvilken oskattbara och
intressanta hedersbevisning åt min haka måste göra den
mycket productiv, hvilket vid akten önskades. —
— Sedan en åkning så rolig. —
Flickorna i suffletten. [Och i min famn satt Mathilda. — Månne
icke hjertat klappade mig i bröstet? Rosalie ville så och Thilda
varså söt och lydde.] —
Var icke allt detta en mycket skön inledning
till mitt nittonde år?
15. Fredag. Stort Yrväder. —
E. m. hos Lithéns i sällskap med syster
Sophie. — Rosalie höll på att städa sin låda.
— De sade oss välkommen. — Hos fruntimmerna inställde
sig tvenne ungherrar på visit, nemligen Capten på Vänskapen,
Snellman, och Doct. Frosterus. — Moderato. — Jag hade min lyckliga
plats bakom damernas stol. — Besåg Lithéns piga, som
fallit så att hon yrade smått. — Med flickorna en snögig
visit i Collanders boda. — Dans med lilla Lotta Nordberg. —
Hvarför skulle jag icke dansa när allt dansar omkring mig. —
Åkte med flickorna i sufflett. — De variis colloquium. Inter
cetera etiam de viduis. An faciant recte quæ iterum nubunt; quod
negabatur. — „Skulle du gifta dig ånyo, om du blefve enkling?“
— „Nej“. „Skulle du aldrig gifta dig med någon
enka?“ — „Det kan jag icke på förhand bestämma.
— Menniskornas förhållanden äro så olika; den
ena kan göra rätt i samma sak, hvaruti en annan gör orätt.“ —
[Jag vet icke om något låg under den
frågan.]
16. Lördag. Ett mägta stort Yrväder,
hvars make jag tillförene knapt sett. Man höll just knapt på
benen, och mången blåste omkull. — Emot middagen lugnade
stormen något. —
E. m. Kort visite af Josephine Calamnius. —
Visite af Franz Lithén och Lotta Nordberg. Vi bjödo till att
roa dem så godt vi kunde. Med taflor, med små böcker,
med muntra blindbockslekar och sluteligen med dans efter Sophies pianoforte.
— Midt i potpourriet — (som utgjordes af två par, Franz
och Jetta Brunström, Lotta och Jag) — kom musiken af sig. —
Vi sågo oss om, och se, då hade vi åskådare bakom
oss; — flickorna Lithén, hvilka, väder och vind till
trots, voro så beskedliga och kommo efter de unga tu, Fransiscus
och Lotta. „Fru Wallmoros med —“ — En aftonqvist
framför brasan. Sedan oaktadt det grymma vädret följt flickorna
till tulln och spatserat tillbaka. — Roliga tider, det här.
Varma våren midt i den kalla Januarii. —
Grälat på drängarna för vårdslöshet
med elden. —
17. Söndag. Okyrka, d. v. s. för
sent. När jag vid tulln mötte folk som kommo ur kyrkan, så
tog jag mitt partie. — Gick derföre Östra gatan, men vek
af i en gränd, — kom sedan i Lybecks gränd och på
Stora gatan. — Då kom jag naturligtvis från kyrkan och
gick in till Lithéns för att värma mig, — det var
ju så kallt. — „Hvem predikade?“ — „Holmen“,
ty det fick jag veta på vägen. — Jag yppade likväl
snart min osanning. — Hos flickorna satt Capten Snellman och converserade.
{grekiska} — Kl. 6 i afton. — Goda menniskor. Conversation i
flickornas kammare. — Om favoritämnen, till hvilka Rosalie alltid
leder talet, — såsom om framtida planer m. m. — „Jag
säger dig till, sitt inte och bygg några luftslott här!“
— Hvarför är jag icke en annan Pervonte, en annan Fortunatus
att jag blott behöfde önska — och äga. — Men,
— det är sant — då gåfves intet hopp och ingen
längtan mer. — Jag vill icke vara Pervonte. —
Önskade herrskapet lycka till godt nöje;
— ty
E. m. voro Lithéns (flickorna) m. fl.
bjudna på Caffe till Munsala prestgård, der Styrman Snellman
och M:lle Herrlin firade sin förlofning. — Der var ett litet
nätt sällskap församladt. — Dansades tappert. —
Isak Svahn och Jungen objudne. — Janne Levelius Cabrioler på
styf lina. — Kl. 3 om natten kommo stadsbona uthungriga hem. Det
är att märkas att kölden var 29 grader under noll. —
Under allt detta: Visite hos Brunströms,
med Mamma och syster. Der voro Capten Runström med fru och små.
— Spelte Trädkarl, och — underligt nog — med klingande
tour, oaktadt jag ej alltid tänkte på molla och trumf. Ömkade
Munsalabona för köldens skull. — Ty det sprakade i knutarna. —
18. Måndag. Ephemerer. Särdeles kallt. —
E. m. Skulle till staden, — gick ut, —
kom in och blef surprinerad. — Thilda hos oss. — Ryckvisite.
Berättade om Munsala och Glasberget. —
Åter Visite hos Brunströms. —
Lilla Guson mådde bra; var en feter trinder pojke. Hos B:ns voro
Lithéns fruntimmer och Juthbacka flickor. — Flickornas skål.
— Väsende om ett sockergryn (?), som flickorna sade sig ha fällt,
men icke för all del ville visa åt mig. Låtsade som jag
skulle funnit det, och fick hela skocken omkring mig. „Bara det intet
exploderar.“ —
Nickade farväl, trippade hem, och åt
kokt korf till afton. —
19. Tisdag. S a n c t H e n r i k
s M e s s a, och derföre kl. 7 for
att gratulera Hindrik.
M a r k n a d i N y C a r l e b y.
Var icke mycket besökt, ty väderleken
var något sträng. Främmande köpmän voro här
likväl några, men de klagade öfver dålig förtjenst.
— På torget voro 5 eller 6 stånd oppslagna, der herrar
alnriddare stodo och stampade med röda näsor. —
E. m. hos Lithéns, der fruntimmerna sutto
och sydde i fruns kammare. — Tog naturligtvis dersammastädes
min plats. — Raljeri om kringlor, hvilka jag erbjöd mig gå
och köpa; men afstod derifrån på en vink af somliga.
I afton har du varit beskedlig. — En ryckvisite hos Turdins. Der
var Ungdomen från Karkas församlad. — Spelte billard och
pianoforte. Anmälan af Lotta Backman: „att i morgon komma vi
till er.“ — Olägligt. — Skyndade tillbaka, ehuru sent.
— Sade godnatt. „Akta dig nu för hästbytare“,
sade moster. „Och för annat sällskap med“, tillade
morbror. „Ja morbror, för de ena, som för de andra.“
— Jag kom också lyckligt hem, ehuru det såg osäkert
ut på gatorna. Men fridsamt folk skola alltid passera. — Jag
glömde nämna en knäck-kokning i förmiddags som misslyckades. —
20. Onsdag. A n d r a m a r k n a
d s d a g e n. — Mycket kallt. —
F. m. kokade knäckor som lyckades förträffligt.
Mamma och Sophie hade åkit till staden och när de kommo hem,
befanns Sophies näsa frusen. — Den gneds genast med snö
och smörjdes sedan med svingalla, hvarefter den frisknade. Till marknaden
utåkande. In till Lithéns för att värma mig. Tracterade
herrskapet med knäckor, hvilka hade den lyckan vinna deras bifall.
— Som klockan var tolf när jag kom, blef det snart sent. Antog
derföre en invite att spisa middag. — Proberat kölden,
26 gr. under noll. — I denna Temperatur afreste Franz Lithén
till Orisberg. — Hans goda systrar voro bekymrade om honom. E. m.
till Kudnis tillbaka. — I Westerstråles boda. — Mamma
bakade kringlor. — Väntade förgäfves på Lotta
Backman. — Då reste jag med Sophie kl. 6 ut till Lithéns,
efter löfte. — I fruns kammare. Rolig och odygdig med söm
etcet. — Snellman (C:n) et Berger. — „Sitter jag inte bra,
morbror Berger?“ — I afton har du varit odygdig. — Flickorna
åkte oss hem, så kallt det var. — [Den andra kyssen på
skulden.]
21. Thorsdag. F. m. 29 graders köld, som
på e. m. slog sig till blida. — Tante Emelie Turdin häftigt
insjuknad. — Grekiska. —
E. m. L i t h é n s s a m t
e l i g a fruntimmer hos oss, mycket välkomna. — I sängkammaren.
— Framtog stamträdet, hvilket noga skärskådades.
Derjemte portefeuillen. — Arvid Gyllenstjernas far. — Spelte
pianoforte med Thilda quatre mains. Nemligen 4 stycken, hvaribland „spring
min snälla ren“ och „du blickar och jag glömmer“
etcet. Herrskapet åto hos oss qvällsvard. Fick vid bordet af
Rosalie damer att välja och valde oppåt väggarne. —
Åkte i med flickorna till tulls och spatserade sedan hem. —
Rolig qväll. —
22. Fredag. — Lotta Backman på morgonen
hos oss, för att dröja hela dagen. — Sophie på Juthbacka.
— Märkte kragor. — Skref Ephemerer. — Converserte
med Lotta. — E. m. till staden på ärender. I skymningen
hos Lithéns. — En rolig timma. — Collander var hemkommen
från Petersburg; hade mycket att berätta om Nyårsbalen
etcet. — full skymning. — Med flickorna om favorit ämnen.
— „Bosättning i NyCarleby“. — Rosalie vore nöjd
att flytta, Thilda ville icke i döden bort härifrån. —
Jag sade: „nog kommer jag att bo här om jag vill, men det beror
på omständigheter.“ — Det är roligt, sade Rosalie,
att ha så god tro som du. —
Efter allt detta åter hem kl. 5 e. m.
— Bjöd till att underhålla conversation. — Lotta
souperade hos oss. — Under soupéen, som skedde kl. 8, satt
jag på nålar, ty mig lekte i hågen en öfverenskommelse
att åka ut vid pass kl. 8. — Just som vi stego opp kom L:ns
kur på gården, med innehåll af 2 damer. — Vår
släda spändes före, och dit satte sig Sophie och Lotta,
men jag valde heldre det andra voituret — för beqvämlighetens
skull? — Åkte mycket och vida omkring, under det slädan
följde. — Tal om M:lle Holm i Helsingfors, för hvilken
jag bryddes. — „Nej“, sade jag alfvarsamt. „Nå
men hvarför icke det?“ — Nej, sade jag halfond. —
Och hvad i herrans namn skola de plåga mig med den ungen för
det jag tyckte hon var vacker! — „Tro mig“, sade jag när
vi skildes. „Mamsell Holm!“ — sade den ena. „Jag tror
dig“, sade den andra. —
— Ytterligare samma qväll in till Turdins
för att se efter tante Emelie. — Hon mådde illa. —
Hindrik, bekymrad. — Brydde mig. — Jag svarte ja ja till allt.
— Lotta Backman gjorde alarm. „Så du burit dig åt!
Först farit af till staden, och varit borta så länge han
tordes. Sedan mycket oartigt åkt bort från Sophie och mig.
— Fy, jag är ond på dig.“ — „Nå nå,
söta Lotta, jag försäkrar, att jag åter är icke
det ringaste ond på dig. Vi äro säkert de bästa vänner
i verlden, derom är jag öfvertygad.“ —
23. Lördag. — F. m. — Till Lithéns
på ärende till Morbror. Satt några minuter hos fruntimmerna.
— „Hvarför är Z. så alfvarsam?“ —
Alfvarsam var jag, emedan vi idag på e. m. gingo
T i l l S k r i f t.
Nya presten var den som predikade. Han liknade
menniskan vid den förlorade sonen. — Sist gick jag till nattvarden
d. 20 Julii 1834. —
Icke förgäfves är den menniskan
medfödd, denna mägtiga längtan efter ett högre och
renare lif, som ofelbart stundom måste ropa till henne: „kommer
till mig — jag är vägen, sanningen och lifvet, — jag
är ljuset, som lyser i mörkret, och det mörkret icke kunde
begripa. Jag är den, som mägtar fylla eders själs längtan,
eder törst efter salighet, den verlden icke gifva kan. — Salige
äro de, som höra mitt ord och gömma det.“ Derföre
— sedan hon länge tumlat bland verldens villor, sedan hon njutit
dess fröjder och sorger och ingenstädes funnit det mål
hon sökte, då vaknar i hennes själ en onämnbar längtan:
— „Öfvergif mig icke i bedröfvelsen, herre du min
tillförsigt. — Jag är allen, jag är allen, står
icke du mig när. — Jag ser till dig, Gud, till dig, min enda
del!“ — Salige ären I som hungren och törsten efter
rättfärdighet, ty i skolen mättas.
Dagens sednare del tillbragtes i stillhet, i andakt
och eftertanka. Ute hvirflade stormen uprorisk; — det är en
egen känsla af lugnt förakt, när, under elementernas upror,
fridens lugn upfyller hjertats verld. — Det är en känsla
af menniskoandens storhet i jemförelse med den sinneverld som omgifver
henne. — 5:te årsdagen af Pappas död. —
24. Söndag. Kl. 11 f. m. Gick till Herrans
Nattvard, åtföljd af Mamma och syster. — Andra gången
i mitt lif — Vid återkomsten från kyrkan läste böner
högt, samt predikningar. — Från Franz Toppelius i Orisberg
anlände bref, deri han, såsom hade han vetat dagens vigt, omtalte
en vacker vers:
Duc me! Nec sine te, Deus optime, duci,
Nam duce me pereo, te duce tutus ero. —
Dagen tillbringades hemma i stillhet. — Till Sophie kom Emelie Lindqvist
på visite. — Fru Brunström och Mormor Wacklin. —
[Mathildas näsduk. Mathilda i kyrkan.] — Ändtligen —
för att återkomma till verlden och hennes bekymmer — började
jag mera lägga min stundande resa på sinnet. — Till Elfvingen
hade jag skrifvit om kamratskap och icke fått svar. Logren och C.
Stenroth resa i morgon, erbjödo mig sällskap, men just då
erhöll jag bref af Justus Staudinger i Kronoby med anbud om reskamratskap.
— Antogs med nöje och besvarades jakande. —
25. Måndag. — Nu med samma glada lekande
sinne som förr till den lilla roliga återstoden af min vistelse
på hemorten. Yrväder. F. m. ärender med bref etcet.
— Tante Emelie Turdin illa sjuk. — E. m. Misslyckad visite
hos Lithéns, och derefter med Collander hos Calamniuses. Der voro
Lithéns församlade. Sedermera visite af Isak Svahn. —
Treflig krets i flickornas lilla kammare. — Omtaltes slädpartier
m. m. — Bror Albert Dyhr hemkommen från Kuopio, —
sade sig mycket förlorat. — Midt i en allmän silentium
brast bandet i min vest. — Allmänt skratt. Jag var tvungen att
förklara anledningen. — Erbjöds damer af R:ie och valde
lika galet som förra gången. — Collander bjöds också
damer. Som han satt och hæsiterade så brast stolen under honom
sönder, — han pladask i golfvet, och ett löje upkom, som
aldrig ville ta slut. Flickorna skreko rigtigt. — Det trefliga sällskapet
gjorde sedan en vidlyftig promenad i månskenet. Denna skrattsoirée
,kommer jag att länge att minnas.
26. Tisdag. Blid, vacker väderlek. —
E. m. Visite af Calamniuses fruntimmer samteliga.
Skickade bud efter Lithéns, hvilka invände: „att de varit
så ofta hos oss.“ — De kommo likväl. — Bostonpartie,
deri jag gjorde några fauter. — Ett annat sällskap firade
brasa inne i sängkammaren. — Berättelser om Amouretter.
— „Jag förvånas“, sade Rosalie. — „Hvad
hör jag?“, sade Mamma — Tårar. — Vid sällskapets
aflägsnande, medföljde Sophie och Jag, åkande med flickorna,
många på en häst. — En rolig färd. „Se
de der!“ sade folket i gathörnen, när vi åkte förbi.
— De söta flickorna. —
27. Onsdag. Bref till Staudinger med Moster Calamnius.
Bestämde mig färdig såsom till i morgon. — E. m.
Efterskickad af Morbror Gustaf Turdin, i anledning af angelägna papper,
dem jag skulle till H:fors medtaga. — Afskedsvisite hos Tante Emelie,
som nu befann sig bättre och utom all fara. Der kom man sig till
en kyss af Lotta Backman. —
E. m. till Doctor Frosterus, angående vår
dräng Johan, hvilken i f.m:s kom under vedlasset och illa skadade
sitt bröst. — Ordin. åderlåtning och stillande medel.
S e d a n t i l l L i t h é n s.
Ett slags afskedsvisit. Fann fruntimmerna som vanligt trägna kring
sybordet. — Sysselsatta med ett hemligt lås, hvilket Mathilda
fått till present af Collander. — „Jag skall försöka
taga opp det.“ — „Du? — aldrig får du det opp.“
— „Är det då så omöjligt?“ —
„Ja, om du får opp det låset, lofvar jag dig h v a d
s o m h e l d s t.“ „Topp
på det, — hvad som heldst.“ — „Ja, hvad som
heldst.“ — „Ja, hvad som heldst, det törs jag visst
lofva.“ — Ja, det törs hon, sade de andra. — Jag tänkte:
är konsten stor, så är löftet ändå större,
och började fundera och räkna och åter räkna. —
Så satt jag länge. „Lägg bort låset och prata,
sade de andra.“ — „Nej, jag har godt tålamod.“
— Länge försökte jag; list ledde mig på spåren.
— Jag såg åt huru Mathilda vred det. — Gissade till
resten, och med ett utrop af förvåning uplät sig låset
i min hand! — Alla undrade, jag gladdes åt löftet storligen.
— Det skall skrifvas bakom öra. — Jag tänkte så
mycket på det stora löftet, att jag ej ens bedröfvades,
då jag fick bannor för min „Tolfskilling“ som blifvit
expedierad.
Åkte med flickorna i det charmanta månskenet.
— Albert kuskade. — Behöll ej magt öfver sig sjelf.
— Flickorna ledsna, och likväl förekommande goda. —
28. Thorsdag. Snart äro sötebrödsdagarna
slut, och den långa fastan stundar, derföre vill jag också
frossa allt hvad frossas kan och göra mig lustig så länge
tills resan sätter p. för hela calaset. — — Men
just samma resa började sätta unga herrn och öfriga vederbörande
litet myror i hufvudet. — På en exprés, den vi skickade
till Staudinger, följde det svar: han var nu bortrest, och skulle
komma igen så der om Tisdag, etcet. — „Jag blef ond, och
med Mammas bifall skickade jag ytterligare en billet, att jag ej kunde
vänta och reser om i Lördag. Deröfver var nu Mamma nog
bekymrad.
Jag kuskade af till Juthas, såg i dagboken
efter kamrater, ingen utsigt. Jag vek in till C:n på Forsbacka,
ville promt ha honom med; — förgäfves. Dertill kom att
jag hade emottagit af Nyman angelägna papper, som skulle nödvändigt
vara på ort och ställe inom en vecka. Således fördömt
mörka utsigter. —
E. m. Visite hos Doktor Frosterus rörande
vår dräng, Johan, som i dag fallit under vedlasset och skadat
sitt bröst. Ordinerades åderlåtning. Derefter, efter
många vigileringar, med Mamma och syster t i l l
L i t h é n s. Här var
jag nu i den der lilla roliga kretsen igen. Tal kors och tvärs om
låset. — Collander. H. Backman inne hos Albert. Var skygg och
tordes icke in. —
Afskedsvisite hos Bergers. Träffade Janne
Levelius, lexade opp honom för hans förhållande mot Rosenkampff.
„Söta du, sade han, jag försäkrar jag har nu för
tillfället inte penningar, men skall skicka med första post.“
„Pytt“, tänkte jag, och så gick det, som den blinde
kunde förutse. — Återkommen till L:ns, var herrskapet
nära på stående fot. Vi promenerade samteliga i det klara
blida månskenet. Rasade med flickorna af hjertans lust och plumsade
i de djupa drifvorna. — Retour à la ville. — [Rosalie
sade hur vi skulle gå. Sjelf ville hon gå med Collander och
så blefvo Thilda och jag det andra paret. Du goda Rosalie, du söta
Thilda! Afskedskyss.]
29. Fredag. Allt ännu sväfvar planen
för resan mellan himmel och jord. Men jag är vid godt mod. Lyckan
har mer än engång förut låtit utsigterna klarna
åt det håll man minst väntar. — Nu skall jag emellertid
ta afsked; det är sant, det är väl för tredje gången
ren, tror jag, men, fast 4:ra, ty det rödögda, surmulna afskedet
leder sin lilla klarögda och ljufliga dotter, a f s k e d s k y s s e n
vid handen. — Åh ja, man behöfver någon tröst,
stackars gosse, vid skilsmässan från Mammas smörgåsar
och cousinernas danslekar. — Håhå, — „åh,
din suckrymmare, din lilla bandit, hvarföre skulle du så der
hogendrogen stjäla dig ut.“ —
Hemma på Kudnis suto Mamma och Mormor Wacklin
och stickade mitt täcke. — När skymningen kom, skulle jag
ut och ta afsked. — Då begaf det sig så, att jag först
bockade mig hos bror Ekberg, gick sedan till bror Hindrik. — Quatre
tête à tête i fönstret hos Turdins, nemligen Johanna
Calamnius, Lotta Backman, Hindrik B., och jag. „Han kan ha orsak.“
— Hvad knäfveln för orsak? nå nå, sjukdomen,
tror jag, är mer inbillad än verklig. —
Promenad m. fl. Norrut. — Nu visste
vi alla rätt väl, att Lithéns m. fl. voro hos Synnerbergs;
gissa då hvarföre det bar åt det väderstrecket.
Vi roade oss med att se och betrakta herrskapets derinne högtidliga
ansigten; — man måste väl ta kyrkmin på, —
man spelte boston. —
Vid det laget, då sällskapet efter
ändlösa kyssar och nigningar vandrade sina färde, så
följde vi dem i hälarne och atackerade arriergardet och afskuro
det från hufvudstyrkan, som kröp i sina vinterqvarter, medan
vi, de unga, promenerade vida omkring. Åter ett rasande och plumsande
i drifvorna, så vi voro helt hvita.
30. Lördag. Reste jag således i dag?
— Nej, gjorde jag inte så. Ty väder och vindar och min
egen goda lycka sade: attendez! Det uphof sig ett yrväder, grymmare
än nånsin ett Januarii väder var; argare och ursinnigare
än hin sjelf. — Josephina Calamnius och Hindrik Backman kommo
resande till Kudnis, tilltygade som hade de kommit i ett bas resande från
Nova Zembla. „Vi ska ta afsked af dig.“ — Nå ja,
nog kan jag ta afsked, och behöfver inte resa för det. —
Jag vandrade beskedligt på e. m. till staden; hade ärende
till morbror Lithén, nemligen att vexla skjutspenningar. —
Der voro resande främlingar: — „Ah, hvad ser jag, min bror
och dansskolekamrat, häradshöfding Schybergson!“ —
Serviteur, mon frère, du har också blifvit en man i staten,
sedan vi sist träffades. — Schybergson och Thölberg voro
på en resa från Wasa norrut, och varo bjudna till Lithéns
till middag och afton. T:g höll sig med gamla herrarna, S:n underhöll
med damerna en liflig conversation. Collander jaloux. — Bonne fille.
— S'excousoit pour ses reproches, de la douziemes. [?] — Mamma
och Sophie der, men foro hem förut. — Soupée. —
T:g berättade en osmaklig anecdote om en bondpojkes qvickhet i ett
läsförhör. Herrarne aflägsnade sig. — Förmaningar
af Morbror Lithén, den goda, beskedliga gubben. — La dernier
adieu. —
Mamma orolig öfver min resa. — Men ödet,
eller min goda lycka ville annorlunda, ty den
31 Jan. Söndag kl. 7 på morgonqvisten
togs jag på säng af sjelfver min gode broder Justus Staudinger,
min förut betingade reskamrat, som nu kom genom natten för att
få tag i mig. — Nå godt och väl, det var en förträfflig
sak. — Mest var jag nöjd för Mammas skull, som nu slapp
att bekymra sig för min resa. — Snart var allt i ordning. Ännu
en visite till staden med Staudinger, som hade ärende till Lithéns.
— Det förstås att jag var in. — Encore la dernier.
— Frukost-middag. Afreste kl. 10 middag. Mamma och Sophie följde
till Karkaus. — Inne på Karkaus och der afsked af Mamma och
syster. — Så bar det af i Guds namn. — Gifve mig den gode
Guden en fröjdefull återkomst. Nattqvarter på Lassila
i Lappo. — |