Hattpartiet

hattpartiet, hattarna, politiskt parti under frihetstiden i Sverige-Finland. H. framgick ur oppositionen mot Arvid Horn och hans parti, sedermera kallat mössorna (se mösspartiet), vid 1734 års riksdag. Dess ledande män var C. Gyllenborg, C.G. Tessin, Axel v. Fersen d.ä., A.J. v. Höpken och K. Ekeblad. Flera finländska adelsmän anslöt sig till hattarna, bl.a. två bröder Wrede, J.M. Sprengtporten och K.J. Stiernstedt. Partiets utrikespolitik var från början franskorienterad och ryssfientlig; inrikespolitiskt ville hattarna som merkantilister ge ett starkt stöd åt handel och industri, vilket gav dem många anhängare i borgarståndet. H. var vid makten 1738—65 och 1769—71. Dess inflatoriska penningpolitik vållade en ekonomisk kris på 1760-t. Försvaret omhuldades efter det olyckliga kriget i Finland 1741—43. H:s kärna, den adliga byråkratin, som kände sig allvarligt hotad av de ofrälse stånden, slöt upp kring kungamakten vid Gustav III:s revolution 1772. (G. Olsson, Hattar och mössor. Studier över partiväsendet i Sverige 1751—62, 1963)




Uppslagsverket Finland (1982).


Läs mer:
I kapitel 3 av Örnen och lejonet av Zacharias Topelius nämns hattarna.
(Inf. 2004-10-31.)