Kimo bruk

Kimo, f.d. järnbruk i Oravais. Vid en fors i Kimo å anlade Peter Heijke 1702 en stångjärnshammare för tillverkning av grövre och finare smiden. Bruket stod under stora ofreden, återupptog driften 1723 och utvidgades 1732 med en andra stångjärnshammare och 1736 med en masugn. Här har även funnits flera smedjor. Bruket gick på 1700-t. genom många händer och ägdes under ett knappt sekel, 1783—1875, av den kända bruksägardynastin Björkman/Björkenheim, varefter driften nedlades. Den forna masugnsbyggnaden erhöll 1885 en ny ägare och inrättades till yllespinneri (jfr Oravais fabrik). Verksamheten på K. fortsattes med såg- och kvarnrörelse samt elverksrörelse, sedan ett kraftverk byggts i ån 1922. Bruket inköptes 1962 av Oy Keppo Ab (se d.o.), som avvecklade sågverksrörelsen och i stället inrättade en stor minkfarm. Bolaget K. bruk Ab fusionerades 1969 med Oy Keppo Ab, som 1982 hade 65 anställda på den forna bruksorten. Den gamla bruksmiljön har pietetsfullt bevarats.


Uppslagsverket Finland (1983).


Läs mer:
Björkenheims egendom Orisberg.
I Industri och hantverk i Nkbynejden på 1800-talet av Erik Åström finns en del uppgifter om bruket.
Borgmästare Haeggström var född på K.
”Jernet tages dels från Kimo bruk ...”
Otto von Essen var bokhållare på K.
(Rev. 2015-03-18 .)