Krigsskadeståndet |
krigsskadeståndet. Enligt vapenstilleståndet i Moskva
1944 hade Finland att inom sex år erlägga k. i varor till ett
värde av 300 milj. gulddollar till 1938 års priser. Leveranserna
skulle ske efter ett på förhand fastställt tidsschema; för
förseningar stadgades 5 % månatlig ränta. Finland hade
inte rätt att åberopa force majeure. Metallindustrins produkter
utgjorde 2/3 av leveransernas värde (jfr tabellen), vilket tvang näringslivet
att kraftigt bygga upp denna industrigren. Skogsindustrin lyckades hålla
terminerna, men leveranserna av maskiner, fartyg m.m. försenades p.g.a.
svårigheterna att få råmaterial och komplettering av utsliten
industriell utrustning. Detta lyckades endast genom tillmötesgående
främst från Sveriges och USA:s sida. Att Finland gick i land
med den svåra uppgiften (fördelat per inv. var värdet av
k. det största i världen) berodde även på att Sovjetunionen
1945 gick med på att förlänga betalningstiden till åtta
år. 1948 efterskänktes 50 % av det resterande beloppet,
så att k:s slutliga värde nedgick till ca 226 milj. $. K:s marknadsvärde
var dock betydligt högre, uppskattningsvis 445 milj. $; vid prissättningen
av varorna hade man följt felaktiga normer, vilket gjorde att det nominella
värdet kom att ligga alltför lågt. Från finländsk
sida administrerades k. av Delegationen för krigsskadeståndsindustrin
(se d.o.). Leveranserna avslutades 19/9 1952. K. visade sig sedermera
ha haft stor betydelse för industrin och näringslivet i Finland
som en inkörsport till ett omfattande ekonomiskt och handelspolitiskt
samarbete med Sovjetunionen. (J. Auer, Suomen sotakorvaustoimitukset Neuvostoliitolle,
1956; J. Harki, Sotakorvausten aika, 1971) |
Varugrupp |
|
% av leve-
ransernas
totalvärde
|
Maskiner, anordningar
och industriutrustning |
|
|
Nya fartyg |
|
|
Pappersindustriprodukter |
|
|
Träindustriprodukter |
|
|
Kabel |
|
|
Fartyg ur handelsflottan |
|
|
|
|
|
Uppslagsverket Finland (1983).
Läs mer:
Delar av Jouper produktion gick till krigsskaderståndet. |