Brev till en gammal Nykarlebybo.

[1946]

Jag vill skriva några rader åt Dig till julen och berätta huru vi har det här i den gamla hemstaden nu för tiden. Mycket ändras visserligen inte här från den ena dagen till den andra, men alltid kan jag väl beskriva något, som är annorlunda. Det är ju ändå så länge sedan Du själv var här.

Sedan Du for bort har vi ju haft våra långa krig. Dem har Du naturligtvis hört om, och de gingo oss ingalunda spårlöst förbi, ehuru vi ej hade känning av direkta krigshandlingar annat än en enda gång, då staden bombades av ett plan. Vi undsluppo dock med blotta förskräckelsen den gången. Bomberna föllo utom staden. De vita korsens många rader vittna i alla fall om att också vi ha varit med i kampen.

Annars känna vi ju mycket tydligt av krigets efterverkningar. Vår kost är allt annat än omväxlande, ibland kunde den för all del vara rikligare. Vi i vår stad och bygd ha dock haft det bättre än de flesta, rena nöden ha vi inte behövt uppleva. I all den enkla enformighet, som blivit den ständigt förekommande livsföringen, såväl i fråga om mat som kläder, ha de härkomna paketen från Eder varit till den allra rikaste välsignelse. Det kunde talas mycket om den glädje de berett oss men jag tror Du förstår våra känslor utan de vackra ordens svammel.

I stället vill jag, som jag lovade, berätta om vad som skett i staden. Fastän kriget inte förstörde några byggnader här, har ändå bostadsbristen blivit stor. Det har inte funnits byggnadsmaterial, varför ytterst få nya hus ha vuxit upp. Men när det en gång börjar vankas nytt material, kommer av allt att döma husen att växa upp här, så att Du knappast skall känna igen dig. Efterfrågan på byggnadstomter har nämligen varit stor. Man kommer att bygga överallt i skogen ovanom Källbacken och runt sjukhuset. Några hus finnas redan på berget norr om Källbacken. Ett område som också har blivit delvis bebyggt och där flere gårdar i sinom tid skola resa sig är mellan Kovjokivägen och gamla station. Om byggnadsverksamheten kan man alltså säga, att staden småningom kommer att få ett nytt ansikte. Den kommer samtidigt att växa och det är ju på tiden. När Du var här hemma i det gamla landet var ju Nykarleby inte den minsta staden i landet, bara den nästminsta. Nu har Nådendal gått oss förbi, så att Nykarleby är minst.

Stadens fäder ha också uppmärksammat de strävanden till utvidgning som märkts och beslutat, att förstora stadsplanen. Detta ritningsarbete pågår som bäst.

Fortfarande bo vi dock i samma ostörda idylliska stämning som tidigare. Industrin har inte gjort något segertåg här ännu men några små ansatser märkas. Vi ha ett snickeri med maskinell utrustning i Nystaden [Övergaard], ett ganska stort andelsmejeri bredvid „Härkepeusas potten“ och ett karderi på Nygården. Man har nämligen inte tid att karda ullen för hand mera på landet, det sker maskinellt. Detta karderi är ett av de mest betydande i norra Österbotten och är alldeles överlupt av arbete. Ledningen håller förresten på med att bygga en modern liten fabriksbyggnad nära gamla stationen och de hoppas att kunna flytta in där i vår. Så finns det en hel anläggning vid förra Korsåkers kvarnen mot Rajåkern till. Där tillverkas bilfjädrar, som vunnit gott rykte i hela landet och numera också hjälpa till att betala vårt krigsskadestånd. Så något har dock industrin kommit att betyda för oss.

Dessutom håller staden i samarbete med landskommunen och Munsala på med att få en järnväg hit från Kovjoki. Frågan har blivit riktigt brännande nu, man har nämligen tagit upp den också i riksdagen, där den kommer att avgöras med det snaraste. Skulle vi få banan hit, så kommer väl nog ["väl nog" — skribenten tycks inte ha varit helt övertygad om att järnvägen var ett mirakelmedel] staden att växa snabbare än hittills och då får det växande släktet sin utkomst i hemstaden utan att behöva resa till fjärran land, som Du måste.

Annars har själva stadsbilden ändrats bra mycket i höst. Björkarna i den del av esplanaden, som ligger vid torget, ha brutits upp med rot. De blevo så gamla, ruggiga och fallfärdiga. Nya planteras i vår. Men många år framåt kommer det nog att se litet kalt ut här mitt i staden.

[Torget och esplanaden 1958 när de nyplanterade björkarna mellan Sollefteågatan och Bankgatan vuxit upp. Förnyelsearbetet har dock fortsatt och avsnittet mellan Bankgatan och Källbackgatan (som på den tiden gick ända fram till esplanaden) är nyplanterat. Hela bilden (590 kB).

Mest har väl dock utsikten ändrats från stora bron nedåt längs älven, eller från Topeliparken över till andra sidan. Där har hela det stora komplexet för Kristliga folkhögskolan vuxit upp. Det är nu landets största ett-åriga folkhögskola och har i år 96 elever. De bo i ett trevåningshus, nybyggt och modernt. Också den stora skolbyggnaden har satts i modernt skick och för tillfället uppföres en matsal vid älvbranten, där hela den stora familj, som elever och lärarkåren bildar, skall kunna intaga sina måltider utan att trängas.

Den skolan har gått raskt framåt och är livskraftig som få.

En skolstad är Nykarleby, nu mera än tidigare. Mitt i staden vid esplanaden har samskolan byggt på sin gård med en ny del i tvenne våningar. Det har också varit nödvändigt, då barnen från den omgivande bygden strömma till skolan. Elevantalet är stort och skolan fyller ett kännbart behov. Seminariet arbetar som förr, men har fått sina lokaler uppsnyggade så att både lärare och elever trivas. Seminariets övningsskola, normalskolan, är som förr den första skolan för alla flickor och pojkar i staden. [Men inte så länge till. I dagarna har beslut tagits om att år 2010 flytta eleverna till skolområdet på andra sidan älven.]

Ja, det är några drag i stadens nuvarande fysionomi. Du skulle alldeles säkert känna igen Dig här och folket är detsamma till största delen. I det växande släktets ansikten skulle Du återfinna Dina gamla bekantas drag i ny upplaga och välkommen skulle du säkert vara. Jag tror att den gamla känslan av hem och hemstad skulle komma över Dig redan under de första timmarna här. Vi minnas Dig ofta och undra huru Dina tankar nu gå, men ett veta vi säkert. Du tänker på Din gamla hemstad allt som oftast och Du gör det särskilt under julen. Den borde Du få fira i vår vackra kyrka, som nu är vackrare än förr [nu får man säga "som var vackrare förr än nu"], sedan målningarna påbättrats och de vackra fönstren kommit till i koret.

De mina, jag själv och alla andra stadsbor sända sina tankar till Dig där borta just till julen. Vi önska Dig lycka och framgång i Ditt nya land och vi önska Dig välkommen åter om det nångång passar så för Dig.

Glad jul och Gott nytt år.

Effe.