Thomas Rijf synes tidigt jämte jordbruk ha ägnat sig
åt muraryrket, vari han gjorde goda framsteg. Han undervisade även
andra i samma yrke. För denna undervisning skulle ha krävts, att Thomas
Rijf officiellt varit antagen som murmästare i stad eller på landet.
Under sådant förhållande hade han varit berättigad att hålla
lärling.
Den 23 januari 1760 klagade 24-åriga Christoffer Henriksson
Isakas i Katternö vid tinget i Pedersöre, att han ville bli fri från
sin överenskommelse med Thomas Rijf. Isakas framhöll till sitt försvar,
att han fruktade att bli anklagad för »salpetersjuderi» och bli
bestraffad därför.
Rätten godtog parternas kompromiss sålunda,
att Thomas Rijf »förnöjdes» med 120 dlr., vilket ansågs
skäligt för de sju veckors undervisning Rijf givit Christoffer Isakas.
Intressant
är ovanstående utdrag, som på ett levande sätt vittnar om
liv, seder och bruk i dessa nejder vid tiden då Thomas Rijf började
sin egentliga verksamhet.
Åren 177172 deltog Thomas Rijf första
gången i kyrkobyggnadsarbete. Närpes medeltida kyrka utvidgades då
med norra korset, enligt ritning av kyrkobyggmästaren David Ölander
från Vasa. Byggmästare Ölander ledde även arbetet
nu första gången med Thomas Rijf som murkarl och medhjälpare.
Rijf avancerade kort därefter till byggmästare.
Övriga murkarlar
man känner till från kyrkobygget i Närpes är Olof Schöring,
Bertil Pålson och Mårten Geddnäs.
Våren 1766 var
Thomas Rijf sysselsatt med murararbete i Karleby socken. Natten mot den 25 maj
ödelades den Rijfska gården genom vådeld. Endast hustrun med
några små barn var hemma. De hade inte vetskap om branden, »innan
grannarna kommit och uppväckt dem». Gården var då redan
till hälften uppbrunnen. Såväl gården som uthusen, boskap
och lösöre förstördes.
Den 30 oktober 1766 behandlades
ersättningsfrågan vid Pedersöre tinget. De övriga som led
skada var Henrik Rijf, som hade rest till kyrkan, samt Johan Abrahamsson Rijf.
1734-års
lag stadgade om upprättande av brandstodsföreningar i mer avancerad
form än tidigare. Behövliga medel uttaxerades i mån av behov per
mantal. Den som lidit brandskada måste prestera skäliga värderingar
över lidna skador.
Skadebeloppen framgår nedan:
Thomas Rijf brandskada för hus, hästar och lösegendom |
1.503 |
dlr. kmt. |
Henrik Rijf för avbrända hus |
99 |
» » |
Henrik
Rijf för lösöre |
30 |
» » |
Johan
Rijf för lösöre |
53 |
» » |
Sockenborna
erlade vid detta tillfälle 1 dlr. kmt. av varje mantal till föreningen,
varifrån lösegendomen ersattes i proportion till vars och ens skada.
Dessutom ålåg det socknen att till fullt värde ersätta de
brunna husen.
I samband med liknande katastrofer förekom ofta process
om ersättningsanspråken var oskäliga. I berörda skada
förefaller det som om inga meningsskiljaktigheter förekommit.
Vi
kommer här i kontakt med en högt utvecklad, lagfäst ordning, som
vi i allmänhet inte tänkt på, eller haft vetskap om och som i
katastroffall hade en oerhörd betydelse.
Den 11 november 1766 erhöll
Thomas Rijf rätt att flytta ut från den trånga plats där
gården brunnit ned. Nya tomtplatsen låg 28 famnar norr om Rif hemmans
gamla kvarnställe. En detaljerad plan utstakades för mangård,
ladugård, vedplats och farväg mellan tomten och bäcken.
PEDERSÖRE KLOCKSTAPEL,
THOMAS RIJFS FÖRSTA
STORA ARBETE UNDER EGET ANSVAR
När den nya klockstapeln av sten
skulle byggas i Pedersöre, fogade sig händelserna så, att den
utsedda byggmästaren Mats Lillhånga från Karleby dog 17. 5. 1774.
Förmodligen hade redan då en del byggnadsmaterial anskaffats, bl.a.
takspånen. Dessa skulle huggas, tillverkas och impregneras på förhand.
Spånen som kom till användning var av Lillhångas typ.
Thomas
Rijf kom på detta sätt att få uppdraget att bygga klockstapeln.
I en »Missive Bok» finns anteckning om bygget, där det kort heter:
År 1774 och 1775 har den nya klockstapeln av sten blivit vid moderkyrkan
uppbyggd».
Ovanför såväl inre som yttre dörren
till klockstapeln är upphöjda medaljer med inskrifter i rappningen sålunda:
17
P 75 och R:S:G: III, L:J:G,
G:A:G, T:R: och bomärke.
Initialerna
avser: Gustaf III [Rex Sueciae Gustavus III], landshövdingen Lorentz Johan
Göös, kyrkoherden Gabriel Aspe-Gren och byggmästaren Thomas Rijf
och Rif hemmans bomärke.
Pedersöre kyrka och klockstapel med stigport och benhus i förgrunden. |
THOMAS RIJF SÄLJER SINA HEMMAN I LEPPLAX
År 1776 den 3 december
inlämnade Carl Rijf genom ombud juristud. Lars Petter Häggström
vid tinget i Pedersöre ett köpebrev av den 30 januari samma år.
Bonden Thomas Rijf hade då sålt Rif 7/24 mantal för 2.000 dlr.
kmt. åt brodern Carl Carlsson. Han avstod samtidigt sin andel i Bodö
1/8 mtl. för 1.000 dlr. kmt.
Den 30 november samma år sålde
Thomas Rijf åt bonden Johan Pehrsson Emtö och Fredrik Mattsson Emtö
den hälft han köpt av sin broder Carl i Bodö skattehemman jämte
sin egen tidigare ägda andel om 1/8 mtl. för 2.000 dlr. kmt.
Genom
hemmansförsäljningen i Lepplax blev Thomas Rijf fri att söka sig
en annan bosättningsplats.
THOMAS CARLSSON RIJF FLYTTAR TILL SOCKLOT
Makarna
Thomas Rijf och hustru Malins första kända kontakt med Nykarleby församling
var besöket vid Herrens Heliga Nattvard den 10 augusti 1777, vilket kommunionboken
bär vittne om.
År 1777, den 21 augusti, utfärdades flyttningsattest
för Thomas Rijf och hans familj till Nykarleby landsförsamling. Han
hade där inköpt Tågs skattehemman nr 5 om 1/4:dels mantal. Familjen
utgjordes av hustrun Magdalena Larsdotter, sonen Carl samt tre ännu ogifta
döttrar, Anna, Helena och Margaretha. Även äldsta sonen Jacob med
hustru Karin Johansdtr. Finne var bosatta på Tågs samt skrivna där.
Tågs
nr 5 var tidigare kronohemman och innehades länge av häradsskrivaren
Anders Löf från Nykarleby. Vid skatteläggningen för år
1777 är landbonden Lars noterad som boende på Tågs.
Exakt
när hemmansköpet ägt rum framgår inte. Jordeboksregistret
följande år 1778 bekräftar flyttningen genom att skatteläggningen
då övergått på Thomas Rijf ensam.
Thomas Rijf synes
från och med flyttningen till Socklot i officiella sammanhang ha kallats
Thomas Rijf eller Tågs. Makarna Thomas och Malin var hela tiden bosatta
på Tågs till sin död 1803 respektive 1808.
Ett patriarkaliskt
förhållande var rådande i den stora Thomas Rijfska familjen.
Jordeboksregistret berättar på ett intressant sätt om växlingarna
i familjemedlemmarnas antal, mågar, pigor och drängar, alla där
boende år för år.
Åren 1800 och 1801 är noterat
det högsta antalet, 19 personer, boende på Tågs enligt följande:
»Kyrkobyggm. Thomas Rijf, Malin Hu.
Byggmästarena
Jacob och Carl söner,
Johan och Simon sona mågar,
Malin och
Susanna, Sonh. Greta,
Maria och Anna sona dr. Carl sona son,
Gustaf, Daniel,
Isak och Hans drr.
Maria och Lena, Susanna och pigan,
Helena son son hustru».
I
en inrutad extra anteckning heter det år efter år:
»Byggmästaren
Carl har 1/3 del av hemmanet».
AHLNÄS' KRONOHEMMAN
NR 7 OCH 8 I SOCKLOT BY
Kronohemmanet
innehades under många år av Nykarleby rådmän, bl.a. av
Hans Aulin och Samuel Lithovius. Enligt jordeboken 1787 har dessa hemman blivit
sammanslagna efter kammarkollegiets resolution av den 19 februari 1759 och blivit
skatteköpt vart och ett för 20 daler 26 öre silvermynt den 19 januari
1759. Hemmanets mantal ökades vid skatteläggningen 1775 med 1/12 och
denna del var av krononatur. Hemmanen var alltså indelade i skatte och krono
endast kameralt i jordeboken, men inte i verkligheten.
Efter mantalslängden
1774 innehades hemmanen av handelsmannen Matts Aulin. Matts Eriksson Aulin, Nykarleby,
hade tre söner, varför säljaren Niclas Aulin bör anses vara
en av dessa.
När hemmansköpet av Ahlnäs nr 7 och 8 skett,
har länge vållat osäkerhet ifråga om tidpunkt. Efter det
nu erhållna utdraget från Nykarleby domsagas dombok år 1781
framgår köpet klart enligt följande:
»Ny Carleby den 24. Aprill dag Efter Midd:
101: §
Jemte
anhållan om lagfart inlemnade vice härads skrifwaren och Krono Länsman
Tujulin för bonden Thomas Rijf eller Tågs samt hans Söner Jacob
och Carl Thomassöner ett sålunda ord til ord lydande Köpe bref:
Med
min k: hustrus ja och samtycke försäljer jag Niclas Aulin til Bonden
Thomas Rijf eller Tågs samt dess Söner Jacob och Carl i Socklot by
och Ny Carleby Sokn hälften i Ahlnäs i samma by belägne Skatte
hemman emot en betingad köpe skilling stor Fyra hundrade fyratijo fyra Riksdaler
tiugu en Skill och fyra runstyck specie hvilcka på det sättet betalas,
at Rijf eller Tågs nästa wecka lefwererar Twåhundrade tiugutwå
Riks d:r 10 sk 8 rst:r, och återstoden instundande Februarii månad,
kommandes jag Aulin at niuta hela detta års på hemmanet fallne gröda
af hwad namn det wara må, hwaremot jag Aulin är answarig för alla
innewarande års så Krono= som enskilta utskylder, samt i winter göder
den åker, som blifwer näste wåhr at kornså, som köparena
ock hafwa at til godo niuta hälften i den ifrån hemmanet utlånte
Soldaten (!), samt nu genast äga frihet at å detta hemman arbeta til
den förbättring det kan tarfwa, dock böra köparena ensamme
gälda all den storskiftes kostnad, som härintil och hädanefter
på den nu försållda andelar i Ahlnäs hemman fallakan.
Med
förestående wilckor och afhandling förklara under skrefne Thomas
Rijf el Tågs Jacob och Carl Thomassöner oss til fullo nögde och
försäkra altsammans behörigen efterkomma. Ny Carleby Stad den fiärde
November 1781.
Niclas Aulin A:
C: Forsen
(LS:o)
(LS)
Thomas Rijf el:r Tågs. Jacob
och Carl Thomassöner
(bom.) köpare
(bom.)
(bom.)
til
wittnen
Sam: Kempe
Eric Dahl.
Föregående Contract är mig til fullo betalt som
qvitteres och tillägges Thomas Rif at få behålla detta hemman
utan klander.
Ny Carleby den 27: Januarii.
Niclas Aulin
den i föregående motto försålde hälft af Ahlnäs
skatte heman upbuds i grund af mernemnde köpebref, för Thomas Tågs
samt dess Söner Jacobs och Carls räkning, första resan utan förspordt
klander.»
En nyhet som köpekontraktet
dessutom ger besked om är, att alla tre Thomas och båda sönerna
Jacob och Carl var köpare. Efter hemmansköpet blev alla fortfarande
boende på Tågs som förut.
År 1791 finner vi Carl
Rijf, Susanna hustru, Anders och Anders drängar, Lisa piga för första
gången bosatta på Ahlnäs. Men följande år är
de åter bosatta på Tågs.
Förmodligen tog Rijfarna
då helt den gamla bondgården på Ahlnäs i bruk som slöjdverkstad.
Emellertid finns ingen noterad som boende där, förrän vid sekelskiftet,
sedan den nya stora gården byggts på Ahlnäs.
Traditionen
har mycket utförligt berättat om predikstolbyggen i den gamla bondgården.
Det troliga är, att de flesta av Rijfvarna tillverkade predikstolarna gjorts
här.
Vörå predikstol. |
I
ena ändan av gården var en stor träklocka uppmonterad. Byns ungdom
fick här lära sig klockringning medels trampning, ett ringningssätt
som förekom i Nykarleby församling.
Vörå kyrkas predikstol
tillverkades i slöjdverkstaden. Den beställdes 1793 och levererades
1794, varvid Matts Kjötar skötte om predikstolens transport från
Socklot samt dess uppsättande i kyrkan.
|