En ännu kunnigare och skickligare man än Troll-Jansson, var på sin tid — under senare hälften af 1800-talet — »Raj-gubben», hemma från Karbyn, som ligger på gränsen till Nykarleby socken, men inom Pedersöre.

Herr Kisor minnes honom som en lång, välklädd, af åren något böjd man med särdeles hyggligt utseende, en af de trefligaste bondgubbar han haft att göra med, försynt och värdig i sitt uppträdande, — alltså raka motsatsen till den snuskiga stadsbon, f.d. sjömannen Jansson. Han hade handlat hos Kisor någon tid, utan att K. visste att det var den ryktbara Raj-gubben, som han nog hört talas om.

Då han slutligen fick veta det, blef han högeligen förvånad. Raj-gubbens specialitet var att bota sjuka, och emedan det skedde icke blott genom tjänliga läkemedel, utan genom psykisk influens på den lidande troddes allmänt att äfven denne man använde hemliga konster.

Såsom exempel förtäljes, att då den i vida kretsar bekante folkdoktorn Matts Bäck, — »Knuggar-Jakobs» yngre broder, engång led af en svår värk i ena armen, troligen den venstra, hvarigenom dennes muskler förtvinat, — en mystisk plåga, som Bäck trodde sig hafva råkat ut för efter en sup, den någon inskänkt åt honom i Jäppo —, måste slutligen Karby-doktorn anlitas. »Nederstu-Maj», själf senare mycket anlitad gniderska och benbrottsläkarinna, — åtog sig att hemta gubben till gårds. Han infann sig ock och lofvade försöka, men sade strax, att sjukdomen var för långt gången, hade fått vara för länge, för att helt och hållet kunna botas.

Och vad Matts Bäck inte kunde, det kunde Raj-gubben.

Värken och den olidliga plågan upphörde, och armen blef användbar, men förblef klen och dess muskler förtvinade.

Till Kisors kom en dag under brådaste höbärgningstid ett yngre par, man och kvinna, stadda på resa. På herr K:s fråga, hvart de i så bråda arbetstider voro på väg, svarades att kvinnan vid fiskrensning stuckit sig i ett finger och i följd däraf fått en grufvelig värk i handen och armen, så hon hade ro hvarken natt eller dag. Det hade redan värkt i flera dygn. Därför måste de fara till Karbyn för att anlita Raj-gubben. —

Efter återkomsten berättade de, att så snart denne läkare tagit hand om det sjuka fingret, var värken som bortblåst. — — —

Detsamma fick en Larsmobo som i Jakobstad sammanträffat med Raj-gubben erfara. L-bon hade omtalat att han ämnade sig till läkare i staden för någon plåga. »Hvad skulle det tjäna till» hade Raj-gubben svarat. »Har du brännvin så får vi nog dig botad.» Brännvin anskaffades. Och mannen blef genast botad.

— Prosten L. V. Helander, till hvars fårahjord Raj-gubben hörde, skall engång haft ett långt, allvarligt samtal med honom om hans sjukbotare-verksamhet.

Där talades sannolikt för och emot densamma, hvarför gubben vid samtalets slut bad prosten om klart besked: »Nå hvad skall jag göra, då de kommer till mig? Skall jag hjälpa dem, eller skall jag inte?» — »Kanske du hjälper dem», svarade prosten. —