När Janne Bonäs gård, senare ägd av August Bonäs, låg öde och väntade på rivning fanns ännu gamla fotografier och gamla stenkakor i spånfyllningen på vinden. Augusts dotters svärson Leif Kåll insåg sakernas historiska värde och räddade en del fotografier och 78-varvare. 

A. Till vänster Hannes hus och till höger Augusts vita hus som det såg ut på 1950-talet. Huset är samma som på gårdsbilden från 1907, men den här bilden är tagen från motsatta sidan – från Bonäsvägen – gamla landsvägen mellan Nykarleby och Munsala. Förstoring.
      [Enligt uppgift av Lars Pensar köptes gården av Valfrid Kling och återuppbyggdes i Karlgrönfors efter Anja Wahlbergs ritningar.]

När vi senare tittade på bilderna kom tanken att försöka göra en liten story om Johnsönernas guldgrävande i Klondyke. Vi hade hört talas om livet i Klondyke med frusen potatis, ångmaskin, provvaskningar mm., men det var svårt att föreställa sig hur verkligheten såg ut.

Bilderna som tagits av yrkesfotografer i Dawsonområdet har nästan A4-format och otrolig skärpa. De har bleknat under det gångna seklet, men sådant kan rättas till med dator. Om ytterligare 100 år är bilderna från Klondyke sannolikt i bättre skick än de pappersbilder vi gör idag.

Av bonden Johan (Janne) Jakobsson Bonäs barn blev sex vuxna. Tre söner och tre döttrar. Äldsta dottern Ida f. 1876 gifte sig med Josef Blomqvist, de andra döttrarna förblev ogifta.

Efter ett år vid lärarseminariet i Nykarleby reste äldsta sonen Alfred 1896 till Amerika. Respasset No 1467 var utfärdat 22.05.1896 för Jakob Alfred Bonäs född 1877, bondeson, Nykarleby Vasa län, giltigt 2 år, resmål Amerika. Vi vet inte om han reste för att slippa treårig tjänstgöring i ryska armén, av äventyrslystnad eller för hägrande förtjänstmöjligheter i Amerika. Åldern 19 år antyder att han ville slippa militärtjänstgöringen.

Alfred blev först skogsarbetare i Washington, sedan gruvarbetare i Idaho och Alaska. I Washington träffade han Anna Nordström som emigrerat som 17-åring från Sandås i Munsala till Olympia år 1897. De gifte sig 1901 i Olympia. 1902 åkte de till Sulphur nära Dawson i B.C. Kanada d.v.s. Klondyke, där Alfred inmutade 9 och 18 Below Discovery. Bröderna Hannes och August samt systern Hanna kom senare till Sulphur. Alfred återvände till Bonäs 1908 med hustru och två barn. Han köpte ett av Bonäs hemman av B. Ulfsson. 1909 föddes sonen Anders Nordström som blev kraftverkschef och stadsdirektör i Nykarleby.

Alfred trivdes inte som bonde på Bonäs i den lilla stugan och sålde hemmanet åt brodern Hannes 1911 för att själv bli bonde i bördiga Amerika i stället. Han reste ensam för att köpa ett hemman. Rederiarkivet berättar: Jakob Alfred Johnson 34 år från Nykarleby, avgång från Hangö till England med Urania, avgång från Southampton England 6.4.1912 med Philadelphia, rederi American Line, resmål Vancouver, BC, CDN, pris 446 mk. På grund av kolarbetarstrejk i England fick Philadelphia ingen bränslelast och kunde inte avgå enligt tidtabell. Eftersom det fanns plats på Titanic med avgång 10.4 1912 från Southampton bytte Alfred fartyg vilket fick ödesdigra följder 14.4.1912. Hans lik hittades av fiskare utanför Halifax där han begravdes. Enligt redovisning No 143 var Alfred en ca 35 årig man med brunt hår, liten mustasch, grå kostym, gråa sockor, inga skor. I fickorna fanns en dagbok, en kalender, ett brev, en guldklocka med kedja, en medaljong, guldkedja (gjord av guld från Klondyke), nyckel, två ”sigill”, kniv, kam, reservoarpenna, två spännen, plånbok, mynt, $ 264 i sedlar. Inga märken på kroppen eller kläderna, troligen tredje klass, namn J.F. Johnsson. Persedlarna återbördades till hans familj.

B. Alfred Bonäs. Foto: T. N. Barnard, Wallace, Idaho 1898.

Änkan Anna tog flicknamnet Nordström medan svågrarna tog namnet Bonäs när myndigheterna krävde att envar skall ha ett efternamn. Hon köpte en liten stuga i Nykarleby där hon levde på mycket små resurser – säkert inte vad hon drömt om när hon åkte till Amerika 1897.

Hannes Johanson, Bonäs f. 1879 åkte till Amerika 1898. Hans motiv verkar också ha varit att undvika militärtjänstgöring. Han blev skogsarbetare i Washington, gruvarbetare i Alaska och slutligen guldgrävare i Klondyke 1903. Han besökte Bonäs 1907 då han förde hem systern Hanna för att skydda henne från dåligt sällskap. Hannes återvände till Amerika via Hangö 16.1.1907 med Polaris till England, och 21.1.1907 med Ivernia, resemål Seattle WA, USA, biljettpris 484 mk.

C. Hannes i kållandet. Han njuter av vilodagen ute i trädgårdslandet. Guldgrävarna odlade grönsaker åt sig sommartid. Det fanns också växthus.

Hannes återvände till hemlandet 1910 och köpte hemmanet av Alfred 1911. Han gick i Korsholms lantmannaskola. Hemmanet brukades med framgång och han utökade arealen genom köp av lägenhetsdelar i grannskapet. Hemmanet är fortfarande i ättlingarnas ägo. Det anspråkslösa bostadshuset på hemmanet förstördes i en eldsvåda 1919 och ersattes med ett ståtligt hus i två våningar.  Hannes gifte sig med Sandra Forsbacka.

Hanna utbildade sig till diakonissa vid Diakonissanstalten i Helsingfors och verkade sedan i Korsholm.

D. Hanna i diakonissauniform. Stämplat ”MUSTASAARI LÄNSMAN ...”

August åkte till Amerika 1902 som 19-åring, tydligen för att slippa militärtjänst. Han beskriver färden till Dawson i ett brev till fadern i Finland 1903. Han gick i brödernas fotspår och började som gruvarbetare i Alaska, sedan guldgrävare i Klondyke tillsammans med bröderna. Han återkom till Finland 1909. Augusts dröm var att utbilda sig till slöjdlärare vid Nykarleby seminarium, men fadern ville att han skulle överta hemmanet och det blev i stället Kronoby folkhögskola 1911 och inlösning av hemmanet samma år. De äldre bröderna ville inte ha hemgården eftersom köpet innebar sytning för fadern Janne och ogifta fastern Lovisa. August var snäll nog att åta sig bördan. Han byggde bostad åt fadern och fastern för att kunna flytta in i hemgården med sin familj efter en grundlig renovering. August gifte sig med Ida Fagerholm. Vigselringen tillverkades av guld från Klondyke, men ringen av rent mjukt guld nöttes ganska fort. Hemmanet är fortfarande i ättlingarnas ägo. August ville köpa bil, men avråddes av hustrun. Kanske han hade haft mera glädje av en bil än att låta devalveringen äta upp besparingarna 1919.

I amerikatrunken hade August bl.a. några guldklimpar, en grammofon, ett stereoskop, en kamera, en väggklocka, en kikare, en pistol, ett dragspel och en panamahatt.

En ca 1 cm lång sten med guldbitar från Sulphur.

E. August på kullen. Han njuter av vilodagen med en bok i handen. Deras cabin (käbbi som det sades i Bonäs) syns i bakgrunden.

Bröderna Johnson, senare Bonäs, grävde guld i Sulphur Creek 1902 till 1907–1910 på claimarna 9 och 18 Below Discovery. Den som tror att man hittade guld genom att skölja litet sand i vaskpannan misstar sig totalt. Vaskpannan användes för att testa guldhalten i den uppgrävda jorden och kanske för att anrika den guldhaltiga sanden, som blev kvar på vaskrännans botten. Bröderna sköljde igenom åtminstone 1000 m³ grus årligen. Som mest hade de ett 20-tal anställda. Alfreds hustru Anna och Hanna hade fullt jobb med bespisningen av arbetsfolket. Några av de anställda återfinns på flera av fotografierna, vilket tyder på att de arbetade på brödernas claimar i flera år.

Man hittade guld i moränskiktet närmast berggrunden i bottnar av (forna) vattendrag. Sulphur ligger på permafrostområde där marken är frusen året om. Endast ytlagret tinar upp sommartid. Guldgrävarna grävde ett vertikalt schakt ned till det guldhaltiga moränskiktet. Schakten verkar inte vara speciellt djupa i Sulphur. Tack vare permafrosten behövde man knappast stötta schaktens väggar. Vi vet inte hur mycket smältvatten som rann ner i schakten sommartid och hur man pumpade/öste upp det.

Man tinade upp moränen med ånga från ångpannan som eldades dygnet runt. Nattetid steg man upp med jämna mellanrum för att skjuta in ångrören an efter som moränen smälte. Vintertid grävde man upp grus från schaktet till stora högar. Man provvaskade regelbundet för att kontrollera guldhalten. Jordhögarna vaskades på våren när vattnet inte frös i rännan och bäcken var vattenrik. Vattnet ville inte räcka till för dem som hade claimar längst ned. Det förorsakade tvister, som veterligen inte ledde till allvarliga strider. Sommartid arbetade man nästan dygnet runt och lyfte sanden direkt från schaktet i vaskrännan. Vintergrävandet var inte särskilt lönsamt då man måste tina jorden två gånger vilket slukade stora mängder ved från statens skogar. Man undrar hur stora arealer guldgrävarna kalhögg för att få ved till sina ångpannor.

Efter vaskningen togs den guldrika sanden på en spade och blandades med kvicksilver som löste guldet. Sandresterna flöt upp till ytan på den tunga vätskan och kunde skrapas bort. Spaden sattes sedan över en eld för att få kvicksilvret att avdunsta. Guldgrävarna visste knappast hur farligt det är att inandas kvicksilverångor.

En gång när August for till Dawson med guldsäckar på cykelramen för att sälja en del av skörden brast cykelramen när han cyklat en bit. Det vittnar om att guldsäckarna måste ha vägt tiotals kilogram. Man kan fråga sig hur han riskerade att åka ensam med så dyrbar last den 50 km långa vägen genom ödemarker där rövare kunde lura bakom varje backkrön.

Fotografierna från Klondyke ger en ganska bra bild av förhållandena i Sulphur och hur guldgrävandet gick till. Av bilderna får man intryck av att Alfred var affärsmannen och lagets ledare. August var ingenjören och jägaren med verktyg i handen på många bilder. Hannes står ofta litet i bakgrunden, men vi vet att han såg till att han fick sitt när det gällde.

Claimen 18 Below innehades av andra redan 1898. Det tyder på att Bonäspojkarna köpte den av de tidigare ägarna. Enligt en artikel på nätet grävde åtminstone fem företag guld i Sulphur 1970–2002. Företagen hade stora anläggningar med grävmaskiner, bulldozers, vattenpumpar och vasktrummor. Ett typiskt företag vaskade ca 50 m³ i timmen, men guldutbytet kunde vara så litet som 100 g i timmen. Enligt vissa källor kunde guldgrävarna på Bonäsbrödernas tid hitta mer än tjugo gånger så mycket  i samma grusmängd. Trots det måste guldgrävare med anställda noga hålla reda på avkastningen för att få verksamheten att löna sig.

1. Här ligger Sulphur ca 50 km sydost om Dawson.
Dawson ligger 150 km söder om 64:e breddgraden i höjd med Brahestad i Finland. Yukonområdet har permafrost d.v.s. jorden är frusen året om. Endast ytskiktet smälter under sommaren. Utan Golfströmmen skulle Skandinavien och västra Ryssland också ha permafrost. Förstoring.

2. I slutet av dagen. Utsikt över Yukondalen från Dawsons begravningsplats i bergssluttningen. Foto: Ellingsen.

Landskapet i Yukondalen är storslaget. Tänk hur mödosamt det måste ha varit att ta sig från kusten genom det karga landskapet på den tiden då det varken fanns tåg eller ångbåtsförbindelser.

3. Flodbåten på Yukon. Den trafikerade troligen mellan Dawson och kusten. Observera mängden av passagerare och bilen längst till vänster som skall åka med fartyget. Fartygets ångpanna förbrukade en hel del ved. Förstoring.

4. Kommunikationerna var tydligen goda mellan Dawson Y.T. och omvärlden. Detta förklarar varför man från Finland kunde köpa biljett från t.ex. Hangö till en destination på Nordamerikas västkust. Järnvägsbron i trä är ett mästerverk. Den kan vara 30 m hög där dalen är som djupast. Foto: E. O. Ellingsen. På delförstoringen kan man se att tåget har stannat på bron och folk klivit av.



5. Huvudgatan i Dawson Y.T. (Avenue No1 i Dawson). Observera telefonledningarna på gatans högra sida. Ledningarna på vänstra sidan är långdistans telefonledningar och telegrafledningar. Bell patenterade telefonen år 1876 eller endast 30 år tidigare. Teknologin spred sig raskt t.o.m. till permafrostområden. Ångbåten syns i hamnen. Förstoring.

[Gatan heter numera Front Street i Google Street View.]

6. Alfred började som skogsarbetare i Washington när han kom till Amerika 1896. Han sitter utan mössa på stockändan. Bilden är tagen någon gång mellan 1896 och 1900. Förstoring.

7. 18 Below Discovery Sulphur Y.T. Canada. Fr. v. okänd man, okänd kvinna, Johannes, August. Sittande troligen anställda av bröderna Johanson. Vissa av karlarna syns på andra bilder. Foto: E. O. Ellingsen. Förstoring.

8. Bonäsborna i Sulphur Y.T. Canada. Fr. v. stående Hannes, okänd, okänd. Sittande systern Hanna och August Johanson.

9. ”En läderlapp”, ett postkort av tvättäkta läder avsänt 18 oktober 1905 från Seattle till August Johnson 18 Below Sulphur Y.T. (Yukon Territory) Canada. Ankomststämpeln i Sulphur Yukon är daterad 21 oktober 1905. Handstilen är Augusts egen. Texten är vitsigt tvetydig: ”jag släpper ned en lina åt dig” betyder också ’jag skickar dig en rad’. Kanske August hade rest till Seattle för att sälja några påsar guld eller för att köpa något till ångmaskinen. Vintertid hade man tid att göra också annat än gräva guld.

10. 9 Below Discovery Sulphur Y.T. Canada. Fr. v. Alfred, hustrun Anna, okänd, August, Johannes, okänd spelman framför bostadshuset (cabbin). Hund och gevär hörde till utrustningen i vildmarken med farliga björnar, villebråd och risk för rånare. Lägg märke till de smala granarna som tuktas av snölast och stormar vintertid. De liknar granarna norr om Muonio i Finland. Förstoring.

11. Interiör från Hanna Johnsons rum i Klondyke. Det kunde bli kallt inne på vintrarna då gjutjärnskaminen inte kunde lagra värme och elden hann slockna redan i början av natten. Hanna har tygtapeter i taket. Foto: E. O. Ellingsen. Förstoring.

12. Vaskrännan var ganska lång. Guldkornen samlades på rännans botten. Det är oklart om man måste vaska guldsanden en gång till före den slutliga rengörningsprocessen. Förstoring. Bildens högra sida fortsätter i bild 13.



13. Grus lyftes med ångmaskin från schaktet rakt under lyftbocken och tömdes direkt i vaskningsrännan. Den frusna jorden tinades med ånga (ångpannan med rykande skorsten). Nattetid måste man då och då stiga upp för att skjuta in ångrören anefter som jorden tinade. Sommartid sov man knappt och arbetade nästan dygnet runt. 14 personer syns på bilden. I förgrunden till höger vässer Alfred en hacka på städet. Bredvid honom en fältässja. August står i mitten med hatt på huvudet och något käppliknande i handen. Hannes står bakom vaskrännan med spadskaftet snett över bröstet. Förstoring.

14. 9 Below Discovery Sulphur Y.T. Canada. Fr. v. Hannes, Alfred, Anna, okänd, spelmannen, August. Ångvinschen ses till höger och ångpannan i mitten. Den frusna eller halvtinade jorden bröts loss med de spetsiga hackorna ”pikhackor” som ses i förgrunden. Förstoring.

15. Below Dis. Sulphur. Fr. v. Anna, Alfred, liggande, spelmannen, August, Hannes, okänd. Jordhögen är urvaskad. Den minst 10 m höga stolpen som håller upp lyftkorgen står kvar. Stockväggen förhindrar jordhögen att rasa i vattenhålet. De smala granarna tyder på att snölasten är tung vintertid. Synd att ingen vinterbild finns i samlingen. Förstoring.

16. 18 Below Discovery Sulphur. Fr. v. okänd, Hanna?, okänd, Hannes, August. Vaskrännan är i full användning. I toppen av den minst 10 m höga stolpen ses blockhjulet som håller upp vajerlinan för uppforsling av jord till högen med ångkraft. Jordhögen är uppskattningsvis minst 6 m hög, och 10–12 m bred d.v.s ca 200–300 m³. Till vänster om den okände ser man ångrör. Förstoring.

17. 18 Below Discovery Sulphur Y.T. Canada. Fr. v. okänd körkarl, okänd, Hannes, August, okänd. Framför hästen syns ångpannan och rörledningen som för ångan till jordhögen som skall smältas. Jorden smältes första gången i den underjordiska gruvan varifrån jordhögen härstammar. Man fick ta trävirke och bränsle från statens skogar utan vederlag. Foto: Wolfe Photo Dawson J.T. Förstoring.

18. 18 Below Discovery Sulphur Y.T. Canada. Fr. v. Johannes, okänd, August, okända. Vaskrännan är igång fastän man ännu har snö på marken. Fru och ev. herr Skistad tycks vara på besök med sin hunddragna kälke. Jordhögen är uppskattningsvis 3–4 m hög, 10–12 m bred d.v.s ca 300–500 m³. Foto: Wolfe Photo Dawson Y.T. Förstoring.

19. Alla grävde inte guld i Klondyke. Somliga producerade föda åt de hungriga guldgrävarna. Paddock’s trädgård i Dawson 1907. Foto: Ellingsen. Anger 04 årtalet? Förstoring.

20. Road House No 2 Below Discovery Sulphur. Bonäspojkarna hade tydligen sin eller sina ”claimar” längre ned längs gatan (No 9 och No 18) eller längre bort. Någon av bonäspojkarna kan finnas i folkhopen. Road House är ett värdshus. Wolfs Photo Dawson Y.T. ’06 (1906?). Förstoring.

21. Sulphurborna firade USAs självständighetsdag fastän området hörde till Kanada. Platsen är No 1 Below Discovery Sulphur och datumet 4 juli 1906. Förstoring.

22. No 8 Above Discovery Sulphur, Mr. Bairds claim, mannen till vänster. Folk bodde också Above (ovanför) Discovery och inte endast Below (nedanför). En skotte, som troligen bodde i Above, förbrukade mycket vatten från den lokala bäcken för sin vaskning. Det ledde ofta till att bröderna Johnson blev nästan utan vatten. Vi vet inte vilka dispyter detta förorsakade. Wolfe Photo Dawson Y.T. Förstoring.

23. Hanna Bonäs på besök hos Bairds, 8 above Sulphur. Augusts yngsta dotter döptes till Bernes, gift Björklund i Jussila, efter Mr. Bairds dotter Bernes. Förstoring.

24. Hanna Bonäs med Bernes Baird i gungan. Förstoring.



25. Hanna på besök hos familjen Skistad i Sulphur. Den vita hunden brukar dra fru Skistads kälke på vintern. Familjen Skistad tycks ha ett prydligt hem för hela familjen i Sulphur. Bilderna 22–25 vittnar om att bonäsarna umgicks med flere familjer i Sulphur. Förstoring.



26. Hanna svalkar sig på snön i Sulphur den 2 augusti 1906. Förstoring.



27. Flickorna klättrar på dygdens stege, White Chapel (vita kapellet) Dawson. Larss & DucLos Photos Dawson. Förstoring.

28. Också den andliga dimensionen krävde skötsel. Interiör från gruvarbetarnas (guldgrävarnas) kyrka i Klondyke. Ellingsen Photo. Förstoring.

29. Sommarvädret i Dawson Klondyke. Sista nattfrosten 5 juni, första nattfrosten 20 augusti. Högsta dagstemperaturen 30 °C på midsommaren och i slutet av juli. Medeltemperaturen i juni–juli ca 15 °C. Vintrarna lär ha varit oerhört kalla. Kvicksilvret kunda krypa ner till -50 °C. Bl.a. lät man matpotatisen frysa till isklumpar på vintern då man saknade källare med lämplig temperatur. Bilden kompletterad med månader och grader. Förstoring.

30. Vattnet i Sulphur var så förorenat av vaskandet att man måste bygga skilda brunnar för hushållsvatten. Förstoring.

31. Bonäspojkarnas hemgård ca 1907 då Hannes förde hem systern Hanna till Bonäs. Framför huset ser vi yngsta systern Sanna, äldsta systern Ida med sonen Axel, fastern Lovisa, en grannkvinna, Hannes med nyförvärvad cykel med triangelformad verktysgsväska av läder, en grannkvinna och pappan Janne. Hannes återvände till Klondyke, men återkom till Bonäs 1910 och blev egen bonde på hemmanet han köpte 1911 av brodern Alfred. Notera hönsen i förgrunden, det dukprydda pelarbordet, barnvagnen till vänster om farstun och hästen i vänsterkant! Förstoring.

32. Hannes slåttar hö på Bonäs. August med lie och panamahatt. Förstoring.

33. August och Hannes med blivande hustrur Ída och Sandra ca 1912 vid fiskarstugan på Kiloholmen i Nykarleby skärgård. Hannes bär examensmössan från Korsholms lantmannaskola. August håller kamerans utlösartråd i högra handen. Bilden är tagen med hans amerikakamera och framkallad av honom själv. Fiskarkojan flyttades senare till Sodborg söder om Bonäs där den fortfarande står. Förstoring.