I samlingen finns ett minneskort vars bakgrund jag undrade över. Kontaktade Folke Holmström och förutom ett svar på frågan blev resultatet nedanstående. Passar bra just nu eftersom det år 2006 firas 150-årsjubileum för frimärken. Det är inte många, men i alla fall några av frimärkena som förekommer på vykorten.


Vapenmärken

 
Förklaringar
I   Serienummer
1856Utgivningsår
Färgtryck, vitt papper och otandade
Färgtryck, färgat papper och perforerade (?, ”durchstochen”)
Färgtryck, färgat papper och tandade
 Ovanstående siffror och symboler är förtryckta på bladen i albumet av tysk tillverkning: Schaubecks illustriertes Briefmarken-Album mit 4342 Abbildungen, 55 Länderwappen, 17400 Markenfeldern und mehr alls 47 000 Preisen. Verlag von C.F. Lücke, Leipzig (1924).
 Färgerna stämmer inte helt överens med originalen.

 

 


0.  


Några av våra allra tidigaste frimärken med valörer i mark och penni.

I 1856 
  


Ett av få frimärken som
saknas i Folkes samling.

II 1860 
  


III 1866/67 
  




1.



Efter att Finland hade anslutit sig till ”Världspostförbundet” förnyades hela bruksserien och det första vapenmärket i valören 32 p, karmin utkom 1.7.1875. Eftersom märket trycktes i Köpenhamn kallas det ofta i finsk litteratur för ”kööpenhaminalainen”, men benämningen ”jokanurkkainen” förekommer också.


1875 
  




2.




a) Hösten 1875 började man trycka vapenmärken i Helsingfors. Valörerna var: 2 p grön, 5 p orange, 8 p grön, 10 p brun, 20 p blå, 25 p karmin, 32 p karmin och 1 mk lila. Emedan tryckningen skedde efter behov blev utgåvorna ofta relativt små och såväl färgen som papperskvaliteten varierade därför i hög grad. De största variationerna förekommer bland valörerna 2 p och 1 mk. Då det dessutom förekommer flera slags tandningar, är det nästan omöjligt för en novis att se skillnaderna mellan de olika varianterna.


IV 1875/81
  

b) År 1882 började man trycka vapenmärkena i Stämpelkontorets tryckeri och då använde man både gamla och nya plåtar. Pappret var nästan uteslutande tjockt, men det förekommer också tryck på ett tunnare papper och dessa märken kan betraktas som rariteter. Valörerna var: 2 p grå, 5 p orange, 10 p brun, 20 p blå, 25 p anilinröd och 1 mk violett.




3.




Enligt ett internationellt avtal skulle frimärkenas valörer på utlandspost ha olika färg. Därför förnyades hela bruksserien 1.1.1885 och tvåfärgade märken uppträder då för första gången. Vapenmärkena fick en tandning om 12½, siffror i samtliga hörn med finsk och svensk text (penniä i övre kanten och penni i den undre) samt SUOMI på den högra och FINLAND på den vänstra kanten, men saknade helt rysk text! Serien omfattar följande valörer: 5 p grön, 10 p röd, 20 p orange, 25 p blå, 1 mk grå/röd, 5 mk grön/röd och 10 mk brun/röd. Obs! Giltiga fram till 14.1.1901.


V 1885
  




4.




Redan 1889 trycktes dock en ny utgåva, ty ryssarna krävde att vapenmärkena också skulle ha rysk text. Dessutom fick märkena siffror enbart i de övre hörnen, varför de på finska kallas för ”ylänurkkaiset”. I serien förekommer tre olika typer av tandning och valörerna är följande: 2 p grå, 5 p grön, 10 p röd, 20 p gul, 25 p blå, 1 mk grå/röd, 5 mk grön/röd och 10 mk brun/röd. Obs! Giltiga utomlands till 14.8.1900 och inom landet till 14.1.1901.


VI 1889/90
  

10 PEN. finns på vykort.




5.




Enligt 1890-års postmanifest hade man bestämt att Finlands, fr.o.m. 1812 självständiga, postverk skulle underordnas Rysslands post- och telegraföverstyrelse. Därför utkom 1.5.1891 s.k. ringmärken, som måste användas på all post till utlandet. Märkena har som symbol den ryska örnen, valörer i rbl/kop och är försedda med enbart rysk text. De var giltiga till 14.5.1911.


I 1891
  

2 KOP. finns på vykort.

 

II 1891
  




6.




I stället för de finska vapenmärkena (se punkt 3 ovan) tog man i bruk en ny serie örnmärken med valörer i pen./mk, som var giltiga endast i hemlandet. (På postförsändelser till utlandet måste man använda motsvarande ryska märken.)

a) 14.1.1901 utkom en ”pulajulkaisu” med ett enda märke i valören 5 p, matt mörk-grön till färgen och i boktryck. Giltigt fram till 14.5.1911.

 



b) 14.1.1901 utkom ”tilapäisjulkaisu” I och II i stentryck med valörerna: 2 p gul, 5 p grön, 10 p karminröd, 20 p blå (giltiga till 14.5.1919), 1 mk lila/grön och 10 mk svart/ljusgrå (giltiga till 1.6.1920).


III 1901/07
  

  5 PEN. finns på vykort.
10 PEN. finns ofta på vykort.

 




IV 1901/07
  

 

V 1901/07
  

  5 PEN. finns på vykort.
 10 PEN. finns på vykort.
20 PEN.
finns på vykort.




7.




Detta fick finländarna finna sig i ända fram tills Finland blev självständigt 1917. Redan i juli hade man under ledning av Eliel Saarinen börjat planera utgivningen av egna märken. Redan 1.10.1917 utkom det första märket, 5 p grön, i Saarinens s.k. bruksserie och därmed var det så kännspaka lejonet tillbaka på våra frimärken igen.


VI 1917/18
  

  5 finns på vykort.
20
finns på vykort.




8.




En ny bruksserie utgavs 2.12.1925 av vilken endast ett redovisas.

 60 finns på vykort.


Folke Holmström, ur vars samling frimärkena är hämtade, januari 2006.
Källor: SUOMI Postimerkkiluettelo 1970 (Postimerkkiliike Lauri Peltonen), NORMA Postimerkkiluettelo 1980, Suomi-Finland (Suomen Postimerkkeily OY) och Lilla FACIT 1979-1980 Sverige-Norge-Danmark-Island-Finland (Frimärkshuset AB).


Detta frimärke är ett ”helt ryskt” som dock använts.

  2 KOP. finns på vykort.

Läs mer:
Innehållsförteckning till kapitlet Filateli.
(Inf. 2006-01-06.)