Lars Pensars

Vårvintervandringar på älven




Den 10 mars 2006

[Hoppsan!!! Inläggningen av vårvintervandringen 2006 tycks ha lämnat på hälft.]

Dagen är mycket solig men kall, -24 i morse. Vid 13-tiden hade temperaturen gått upp till -9, så vi tog en älvpromenad. I går kunde man läsa att staden köpt 7,14 ha mark på området mellan älvstranden och skogen, norr om Lars Forsbacka, för 147.000 euro.

Nu redan finns på västra sidan Tony Forsbackas gård,

ovanför Soldatviken har Lönnbäck, Frej Strang och Robert Österlund byggt sina hus. På östra sidan har Anna Kengo, född Nyholm sitt hus, sen följer trädgårdsmästar Asplunds, Backs, Ahlskogs och på andra sidan vägen, Krister Lindströms gårdar. Kristers gård står på f.d. Per Villmans husgrund. Visst finns det spår på isen nu — men enbart skoter- och ”mönkkijä”-spår, harspår och hundspår — men inga skidspår.
     Isen är säkert 70 cm vid det här laget och kärnis. Kanske det kan bli en rejäl islossning i år. Och ännu har vi inte haft takdropp från pärttak. Efter det skall det ju gå 9 veckor innan islossnig! Är älven isfri ens till 1 maj i år?

P.s. tog ett foto från ungefär sammma plats som Metsos sommarvy av älven.

 

 


*  *  *

Den 22 mars 2005

Nu slår värmen till och flödvattnet gör strax älvpromenader besvärliga. Jag tog endel vyer under vandringen, ...

... som jag började vid Juthbackabron där skylten med det misslyckade namnet Rävgrytan hänger kvar, trots att stället nu är omdöpt till ”Nykarleby Värdshus” — ett bra namn när nu även ”bed and breakfast” bjuds ut.
Juthbacka restauranten har fått sig ett nytt tak i vinter.
Vinterbadarnas bastu har fått färg på sig och vaken för dopp har hållits öppen.
Endast två kistor av Joupers damm syns numera, de som dammluckan skulle ha monterats på.
På Saarela ökar granbeståndet ...
och vid stranden syns några rester av stenfoten till Koski bryggeri.
Det tredje Älvbrantshuset ritat av Roger Wingren och benämnt bostadsbolaget Ebba Brahe skall snart få sin takbeklädnad. Namnet kommer av att huset byggdes intill Ruddammen.
”Forsviken” — ett namn som fallit i glömska är just den lilla viken nedanför platsen där stadens badhus stod och där P. A. Lybecks villa från Andrasjön står idag.
På motsatta stranden syns resterna av Nygårds bryggeri. [Nästan samma vy 46 år tidigare.]

På älvens is finns inga skidspår idag, men en bred väg med skoterspår drar fram längs den is, som om gamla tecken stämmer, skall gå nio veckor efter första takdropp från ett pärt- eller halmladutak.

Ja, nu är Villa Elisa, Andrasjöns äldsta villa, bortriven! Jaja ...

 

 


*  *  *


Mars 2004

Det finns en gammal fransk schlager, ”Under Paris broar” till ackompanjemang av musettdragspel. I förrgår gjorde jag turen ”Under Nykarlebys broar” börjande från dammen vid skolstranden, följde skoterspåret längs älven i det bländande solljuset och kom till Stora bron, besiktigade västra landfästet och tog ett foto av ett block med en mängd felborrningar, stod under bron och såg på metallkonstruktionen och ett och annat småfågelbo på metallbalkarna. Det brakade och smällde när bilar körde ovanför huvudet och Affe höll på att få panik av brakandet. Fortsatte söderut och tittade på Majsons [Maria Castrén] typhus från slutet av tjugotalet, såg på björkdungen på södra sidan av det andra älvbrantshuset där det nya huset skall byggas i höst. Blev uppringd häromdan om namnförslag för det och sade att traditionen om Ebba Brahe vid dammen är av så gammalt ursprung att fastän bevittnade iakttagelser av henne vid dammen inte finns, tycker jag att namnet ”Bostadsbolagrt Ebba Brahe” är berättigat och manifesterar en muntlig historisk tradition. Så jag hoppas det namnet blir antaget för bolaget. Sen måste jag igen ta en bild vid Saarela innan jag passerade Joupers dammkistorna och besåg de åtta rödmålade campingstugorna som nu bjuds ut till försäljning mot anbud samt bortflyttning från Juthbacka. — Visning 19 mars! Skall du ha en ?????

Så var det dags för att gå under den andra bron med ointressant betongbotten som en lastpråm innan det var dags att kravla oss upp på stranden där de sista bomberna föll.

Som du märker är det samma promenad som senaste år, också i mars, jag företog


Lars Pensar, mars 2004.


*  *  *

Mars 2003 — Några tankar efter ett besök på Saarela

Vandrade idag igen förbi Saarela i bländande vårsol och blev igen att fundera på den. Det var egentligen tre holmar, den nordligaste som ännu höjer sig delvis över vattnet hade huset på södra ändan och något slags uthus på den norra. Till den ledde en bred träbro. För att ta sig till den följande minns jag att man kunde hoppa mellan några stenar, så också till den sydligaste.


Saarela ”i går”.


Saarela ”i dag”.

Huset på den nordligaste hade Runar Anttila tidvis. Hans far, biografmaskinisten för stadens första biograf, bodde där med fru och tydligen hade Runar växt upp där. På den mellersta skall väl sågen och kvarnen ha stått. På flygfoto 10350 från ca 1956-58 syns huset och mellersta holmen med stöttad elstolpe, om du tar ett förstoringsglas. På det vykort du benämnt JHDR046S syns på den mellersta holmen ett tak. Kan vara sågens-kvarnens? Jag har nämligen inget minne av att Anttilas hus på Saarela skulle ha varit annat än bara bostadshus.

I kassaboken — hushållsbokföringen för Juthbacka 1908—11 nämns vid ett par tillfällen att man sålt någon stor lax till Vasa, likaså sik vid något tillfälle. Visserligen ägde Juthbacka bärgningslinda på ”Leppon”, men jag antar att de enstaka laxar man kunde sälja till Vasa (det var sommartid) måste ha sänts per järnväg med is. Hästtransport skulle ju ha tagit en hel dag i sommarvärme! Sen framkommer också att man då och då sålde benmjöl från kvarnen i mindre partier. På landsbygden färdades denna tid benuppköpare, som av bönder köpte upp slaktade djurs ben. Det lär ha luktat förfärligt när man mötte benuppköparna med kärran fylld av halvruttna ben.

Benkvarnar fanns i landskapet och Juthbacka kvarn måste ha varit både sädes- och benkvarn. Från Juthbacka såldes årligen säd, flera satser på 4 000 kg finns antecknade att ha sänts från Kovjoki med järnväg. Hittade också en del uppgifter om arbetslöner. En pojke som harvat åt Juthbacka fick 75 penni i dagslön år 1910. En vuxen arbetskarl fick vid slåttern 1 mark/dag. Hur som helst skulle det vara intressant att se några foton från Saarela som måste ha rivits senare delen av femtiotalet efter att delvis ha eldhärjats.

Nåja — sen gick jag vidare till Juthbacka, klev iland vid vinterbadarnas vak där pumpen bubblade så att vaken hålls öppen och satt och solade och såg på förfallet vid Juthbacka.



Lars Pensar, mars 2003.


Läs mer:
Karta över bland annat Saarela.
Högsommarvandring av Lars Pensar.