Från vänster: Kerstin Högbom, fru Aaltonen, Gurli Sund och Sylvi Kortesniemi sommaren 1950.

Vår glasskärra varade bara något år, efter det köpte vi Forsbergs kiosk år 194X och fortsatte där. Arne Aaltonen övertog den sedan. Bilden togs strax före han slutade och for till Australien.

Angående kiosken så kan jag berätta att ”emblemet” ovanför föreställer Arne Aaltonens initialer. Han var en konstnärlig man, som bland annat, vad jag minns, gjorde fina affischer till NIK:s danser [och målade av hus] och kanske har någon ännu i sin ägo ett rökbord i faner, utformat som en mörkhyad betjänt, som också bar hans signatur. Förutom kiosken hade han också en butik, där det mest såldes godis, och där samskoleleverna köade efter lakritsstänger när de äntligen blev åtkomliga i slutet av 1940-talet. Butiken fanns i ”Eklunds” hus och blev sedan Markkulas cykelaffär. Huset var det som låg mellan ”Bergfeltds” och Stadshotellet vid Esplanaden.

Forsbergska kioskerna

Den första Forsbergska kiosken som stod på nordöstra torghörnet måste enligt beslut av fullmäktige avlägsnas för torget skulle vara ”rent” förutom torgdagar. Tydligen gick det långsamt, för 1928 kan ÖP rapportera att Forsbergs nya kiosk uppförts i hörnet av Östra esplanadgatan och Bankgatan. När gubben Forsberg dog 1939 fortsatte tydligen änkan att baka tillsammans med en annan kvinna, kanske systern, i gårdsbyggnaden vid Karleborgsgatan 13 där Skeppars dotter nu bor. Där gick jag och min syster efter kriget och hämtade bröd under ett par års tid, men då började brödet saluföras i den lilla kiosken i esplanadändan vid torghörnet, kanske av konkurrensorsaker, för Holger Haglund hade börjat med sin brödbutik närmare centrum. Då talade vi bara om Forsbergs, då vi menade försäljningsstället av Forsbergs bröd. Den kiosken hade under Bror Johanssons tid använts av Sundell för brödförsäljning och då kallats Sundells kiosk. De sista jag minns där förrän runda kiosken kom, och som byggdes av staden, var Gurli Sund och Börje Söderlunds fru, vilka sen fortsatte i runda kiosken.

I ”lappmössan” såldes karameller, grisar, suomikorv, tobak, men hade som jag minns aldrig någon kylanordning. Den kiosken är nu inbyggd i uthuset på Lilian Lunds-Höglunds villatomt. På baksidan hade den en lång väggfast bänk under det utskjutande taket och med ett skrank framför, fullristat med ”hieroglyfer”. En serveringslucka bakom väggen användes aldrig. Under skridskobaneperioden före Liljedahls nybygge var bänken använd som skobytesplats och viloplats mellan skridskorundorna.