Ett märkligt levnadslopp ändat.  Den 14 febr. avled häradsdomaren Nils Jaakkola från Monå i en ålder av 78 år.

Jaakkola hade vuxit upp och fostrats under den pietistiska väckelsens hårda tukt, och det hade satt sin prägel på hela hans liv. Han skonade icke sig själv. Hans liv var möda och arbete. Han arbetade upp sitt hemmans marker med envis uthållighet och seg energi och kom sig upp från armod till välstånd. Han uppfostrade likaså sina barn, av vilka de flesta gått den lärda vägen, och vilka även arbetat sig upp, i tukt och Herrens förmaning. Och såsom nämndeman i häradsrätten, där han satt 27 år, tog han sin sak mycket allvarligt. Lagboken kände han som sin katekes, och det var honom en samvetssak, att rätt dom skulle dömas och den vrångvisa straffas. Därför gav domaren Barck Jaakkola vid dennes avgång även det erkännandet, att han i domsagan varit ett fastare stöd för rätten än någon hans like i mannaminne. Jaakkola visade en sträv yta, men därunder klappade ett varmt hjärta. Så vile han nu i frid efter sin strävsamma arbetsdag, och hedrat vare hans minne!

Nils Jaakkola 1849–1928

Gravstenen finns på Munsala gravgård. Nils' efternamn (hemmansnamnet) har skrivits på olika sätt: Jaakkola (enl. gravsten) /Jaakola/Jakkola/Jackola. Så vitt man vet hette han inte Huldén därtill, såsom hävdas t.ex. hos www.geni.com. Det var hans söner som antog det efternamnet, på initiativ av J. J. Huldén.