Vid
korsvägen
Du trodde, du kommit till vägens slut
men fann att en korsväg det var.
Du trodde att äntligen målet
du nått,
men fann att än längre det bar.
En väg gick mot sunnan och en mot nord
de andra mot öster och väst.
Och
ingen det fanns där att fråga om
vilken väg dig passade bäst. Blott den vägen du kände, på vilken du kom,
du
gått den allt sen du var ung.
Den är stenig och gropig och slingrar i kärr,
och den vägen, den vägen är tung. Vart
föra de andra? Så trött var din fot,
det värkte i led och i lem.
— Så gick du mot solen, som just sjönk ned.
Och
den vägen den leder väl hem. |