|
Till
Emma
O vor' jag ett minne — och bands ej af tid,
och finge beständigt dig följa;
och finge begjuta din lefnad med
frid,
din graf med välsignelser hölja;
och gömma ditt lif i min vårdande famn
och lära en värld att ditt älskade
namn
med tårar af kärlek beskölja! O vor' jag en tanke — och bands ej af rum,
och fing' i ditt hjärta mig dölja;
och finge dig leda, där stigen är skum,
och, där hon är slipprig, dig följa;
och lysa din väg genom skuggornas
land
till sällhetens evigt förklarade strand
öfver tidernas brusande bölja! November. |