| Zacharias Topelius 1818—1898 |
Under studietiden greps T. av den nationella väckelsen. Andra impulser till sin diktning mottog han från romantikens idévärld och av tidshändelserna, som han under hela sitt liv följde med vaket intresse. Hans författarskap omfattar både lyrik, romaner, noveller, sagor och skådespel. Dikterna i samlingarna Ljungblommor (1845—54) Nya blad (1870) och Ljung (1889) är av mycket skiftande innehåll och litterärt värde. Särskilt uppskattade för sin friskhet och omedelbarhet blev dikterna i cykeln Sylvias visor, av vilka många blivit tonsatta: En sommardag i Kangasala, På Roines strand, Under rönn och syren m.fl. Nationella känslor och förhoppningar tolkas i Finlands namn, Islossningen i Ule älv, Saima kanal: aktuella händelser och företeelser har varit inspirationskällan till sådana dikter som Napoleons grav, Den första blodsdropp (skriven under Krimkriget, jfr Vitsand) och Kommunismens vagga; som exempel på romantisk tankedikt kan nämnas Vintergatan. T. var medlem av psalmbokskommittéerna 1868 och 1879 och skrev många originalpsalmer av vilka ett tjugotal alltjämt ingår i den finlandssvenska psalmboken: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, Sanningens ande m.fl. När den når högst utmärk sig T:s lyrik för språkligt välljud och rytmisk finess. Som prosaförfattare rörde sig T. företrädesvis på historisk mark. Han skrev i Walt Scotts och Victor Hugos efterföljd historiska romaner och noveller; främsta rummet intar Fältskärns berättelser (se d.o.), första gången publicerad som följetong i Helsingfors Tidningar (påbörjad 1851). För oräkneliga ungdomar har denna livfullt skrivna roman blivit en introduktion till Finlands historia. Ett motiv i romanen utformade han till skådespelet Regina von Emmeritz (1854). Andra dramatiska verk är talpjäsen Efter femtio år (1851) och operan Kung Carls jakt (1852). I novellerna behandlar T. gärna motiv ur Finlands historia (Hertiginnan av Finland, Konungens handske m.fl.), men också händelser och förhållanden närmare sin egen tid (Tant Mirabeau, Vincent Vågbrytaren). En samlad utgåva noveller föreligger i Vinterkvällar (1880—97). Med sina sagor, berättade eller dramatiserade med rik fabuleringskonst och utmärkt förmåga av inlevelse i barnens värld, har T. nått sin kanske vidsträcktaste läsekrets. Läsning för barn (8 dlr) är på sätt och vis ett helt barnbibliotek och har gått ut i stora upplagor. Detsamma gäller den för skolbruk avsedda Boken om vårt land (se d.o.) utgiven första gången 1875; dess av varm patriotism burna framställning har blivit bestämmande för många unga generationers syn på det egna landet och dess folk. Som redaktör för Helsingfors Tidningar (se d.o.) (1841—60) fick T. möjlighet att direkt ta ställning till det som rörde sig i tiden. Vid sidan av litteratur, konst och teater behandlade han politiska och ekonomiska frågor och var en av de första som offentligt krävde sociala reformer till förmån för den fattigaste befolkningen. Också kvinnorörelsen hade i honom en varm förespråkare. Hans utrikespolitiska översikter var uppskattade och hans ställningstaganden anmärkningsvärt självständiga, ss. när han under Krimkriget tog parti för Ryssland mot en utbredd västmaktsvänlig opinion. Som framställningsform valde han gärna det lätta, i tonen förtroliga kåseriet, som i Leopoldinerbreven, så kallade efter den fingerade adressaten Leopold. T. var i viss mening vår första moderna journalist. Genom sin mångsidiga
verksamhet och sin initiativrikedom blev T. på sin tid en centralgestalt i det kulturella livet. Som författare, särskilt för barn
och ungdom, har han blivit känd långt utanför landets gränser. (E. Vest, Z.T., 1905; V. Vasenius, Z.T., 6 bd, 1912—30; Z. T:s
hundraårsminne, 1918; Selma Lagerlöf, Z.T., 1920; M. Granér, Z.T:s kärlekslyrik, 1946; A. Törnudd, Flickan från Kahra,
1947; K. Laurent, Z.T. saturunoilijana, 1948; P. Nyberg, Z.T., 1949; B. Lunelund-Grönroos, Z. T:s tryckta skrifter, 1954; M. Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen
historianfilosofiassa, 1968; G.E. Rancken, Zachris Topeliuksen kuvakielestä ja faabeleista, 1968; A. Kantola, Kukkia kevään sylissä,
1979, Runoilija ja kanervankukka, 1981) |
Uppslagsverket Finland (1985).
O.P. = Olav Panelius, fil.dr, bitr. professor.
|
Seppo Kuusinen tillhandahöll.
PORTRÄTT AV ZACHRIS TOPELIUS, PORTRÄTTET AV ZACHRIS TOPELIUS 1889 |
Rakel Kallio och Douglas Sivén (2004) Albert Edelfelt 1854–1905 sid 156.
(Inf. 2019-02-07.)
* * *
Vykort:
Filateli Kuddnäs och Majniemi i kapitlet Fakta. Topelius död i Tidskrift för folkskolan på Historiska tidningsbiblioteket.
Topeliusgatan finns åtminstone i:
Topeliusvägen finns åtminstone i:
Topeliuksentie finns åtminstone i:
Topeliusparken finns åtminstone i:
Topeliusskvären finns åtminstone i:
Topeliuspriset utdelas av SFV. Topeliusfesten firas årligen i Nykarleby den 14 januari och då utdelas stadens kulturpris. Skolor:
|
Läs mer:
De ca 1 420 sidor där Topelius förekommer.
Svenska
Litteratursällskapets webbplats Zacharias Topelius Skrifter.
Verk av Topelius på Projekt Runeberg.
(Rev.
2024-11-07
.)