Nykarleby, den 6 juli 1887.
Sedan vi under hela juni månad haft nordliga vindar med ty åtföljande kylig väderlek utan nederbörd, hoppades man att solståndet skulle stadga dessa förhållanden, men så har tyvärr icke varit fallet, utan hafva de nordliga vindarne och den kalla väderleken varit fortfarande så godt som rådande, ty att man haft regn ett par gånger och några dagar på f. m. annan vind än nordan kan gerna icke uppställas såsom regel. Också har frosten, till följd af den kalla väderleken, ännu efter midsommaren, på sina ställen, skadat potatisblasten och kanhända äfven andra växter. Oaktadt allt detta har landtmannen dock ännu icke förtviflat. Ty växterna se frodiga och lefvande ut. Och om frosten skonar dem, hoppas han på åtminstone medelmåttig afkomst. Detta hopp stöder han derpå, att växterna icke lida af kall väderlek annat än deras mognad fördröjes, enär daggen underhåller jemn fuktighet, fastän äfven regn icke skulle falla nämnvärdt; men äfven detta hopp förbleknar, derest omslag i väderlekn icke snart inträffar.

Innevarande sommar har starkt tycke af sommaren 1867, fasansfull i åminnelse! Då var det kallt och torrt under förra hälften af sommaren samt kallt och regnigt under rötmånaden. Blir rötmånaden äfven nu regnig och kall, är det så godt som klart hvad oss förestår. Dock, l´homme propose et Dieu dispose. [Människan spår och Gud rår.]

Trafiken har dessa tider varit ganska liflig. Såväl ångbåtar som segelfartyg hafva besökt orten i en aktningsvärd mängd, dels för lossning och dels för lastning, hvilket bevisar att företagsamheten ännu lefver hos våra affärsmän, ehuru de hafva stora svårigheter att bekämpa derigenom, att importerade varor röna ganska ringa efterfrågan, då penningebrist är allmän på orten, och utskeppade varor tinga sig så lågt pris på utländska marknader, att förtjensten blir ingen eller åtminstone högst ringa. För mig har uppgifvits, att våra köpmän innehafva flere tusendetal tunnor spanmål, som nödgas vänta på bättre priser för att icke medföra förluster åt säljarene.

På tal om företagsamhet må nämnas att kronokassören Fritz Olson har uppfört ett mejeri å sin egendom Kuddnäs invid staden. Menskligt att döma borde detta företag ha framtid för sig, då afkomsten, genom de lätta kommunikationerna åt alla väderstreck, som orten erbjuder, torde med lätthet kunna realiseras. Också är hr Olson rätta mannen att utföra företaget till lycklig utgång, derest oförutsedda hinder icke mellankomma, ty han saknar hvarken vilja eller förmåga dertill.

Om sport kan jag nämna att några unge män skulle i dag afresa till Sverige på en segelbåt. För mig förefaller resan vågad, men hvad förmår icke den lifliga ungdomen gentemot den betänksammare ålderdomen!

Till slut blir det min sorgliga pligt att i Edra spalter inregistrera ett dödsfall. Kaptenskan Maria Albertina Kerrman hade söndagen den 3 dennes efter ett längre aftynande gått till det land, dädan ingen återvänder. Hon hade uppnått 73 års ålder.

[”...gått till det land, dädan ingen återvänder.” Det var en ny och vackert formulering.]

Det är naturligt att kaptenskan Kerrmans enkla lifsgerning icke var sänd längre än dit hennes husliga verksamhet och talrika vänkrets nådde. Men der verklig nöd och elände, der bästa tillfälle att öfva godt och barmhertighet förefanns, der var kaptenskan Kerrman med, utan att den hulpna mången fläng visste hvarifrån den samaritanska handen, som så kärleksfullt sträcktes ut, kom. Vidriga affärsförhållanden på senaste tiden hämmade visserligen handens rörelser till deras förra utsträckning, men hjertat det var detsamma ännu och pligttrogen var hon till det sista. Herran har nog tagit henne, den tåliga korsdragerskan till sin salighet, och fosterjorden hvilar lätt öfver hennes stoft! Då återstår blott att önska oss en lika salig hädanfärd, när tiden är kommen!


Guffar, Åbo Underrättelser10 juli1887, nr 183, s. 1.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Det är många gånger slumpen som avgör vad som publiceras. I detta fall var det att jag kollade krönikan och såg att jag inte hade någon händelse från 1887. Googlade och hittade noteringar om att mejeri hade etablerats på Kuddnäs då. Gick vidare och sökte i Nationalbibliotekets digitala samlingar och hittade denna.


Läs mer:
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2020-01-11, rev. 2020-01-12 .)