Kaptenskan Maria Albertina Kerrman, f. Bergh i Nykarleby den 20
juni 1814 och död där den 30 juli 1887, var dotter till glasmästaren
i Nykarleby, Olof Herman Bergh och Susanna Lisa Nyström. Hon och
hennes man, kapten Jakob ”Kukku” Kerrman, ägde en
andel i Nykarleby Beckbränneri.
Vid slutlikviden och den stora kopparkittelns försäljning fick
hon 100 mk på sin anpart. Dessa medel satte hon in på bank
och bestämde, att de skulle vara till hennes begravning. Men mannen,
som i synnerhet på senare tider hade konstant dåliga affärer
(”led af ständigt affärsobestånd”), tog en gång
”i behofvets stund” ut medlen och lät dem gå all
världens väg. Då fru Kerrman dött och skulle begravas,
fanns inga medel kvar. ”Kukku” grät och ångrade bittert
att han ej respekterat sin hustrus önskan. Men ångern kom för
sent. Det blev fru Kerrmans brorsdotter, Josefine Bergh, som fick
bekosta gravölet. Hon var född i Vasa 1839 och dog i Nykarleby
1928.
Josefine Berghs farfar Olof Herman Bergh (f. i Brahestad 12.7.
1779, d. i Nkby 18.8. 1820) blev som barn fader- och moderlös 128)
och upptogs som fosterson av sin farbror, glasmästaren i Nykarleby Johan Bergh (f. 25.6. 1744, d. där 10.11. 1810), gift med Anna Lisa Lund (f. i Nkby 22.8. 1750, d. där 2.2. 1840). Där
lärde han sig yrket och blev själv glasmästare. Han ägde
från 1802 gården nr 44 och dog i Nykarleby 18 aug. 1820.
Josefines fader Johan Samuel Bergh (f. 1801, d. i Vasa 1855) var
handlande i Vasa och gift med Elisabet Ulrika Vikstrand. Fadern
förlorade vid Vasa brand 1852 allt vad han ägde, sin gård,
sina varor och sin förmögenhet. Han berövade sig några
år därefter livet. Flickan Josefine efterskickades av fastern,
fru Kerrman, genast efter branden och kom sålunda till Nykarleby.
Hon var då 14 år gammal och förblev där i hela sitt
liv.
Josefine Bergh eller ”Magermamsell”, som hon kallades på
grund av sin extrema magerhet, var på sin tid en av stadens mest
kända personer. Under en lång följd av år var hon
den sammanhållande kraften inom Nykarleby fruntimmersförening.
Som den första kvinnliga medlemmen invaldes hon i stadens fattigvårdsstyrelse
1875 och utförde även här en välsignelsebringande
gärning. Även efter sin avgång ur styrelsen år 1910
fortsatte hon i tysthet och utan åthävor den välgörenhet
för samhällets fattiga, som hon ägnat hela sitt liv. |