IX. HANDEL OCH SJÖFART 1810—1858

Markegångstaxan 1837


Hösten 1837 åsattes räntepersedlarna på grund av pågående markegångsräkning i länet av magistraten i Nykarleby följande värden. 51)

[1 lispund= ca 8,5 kg]


Kultiverade jordprodukter, råa eller förädlade:

    Silver
    Rbl Kop
1 tunna råg l 5 33 1/3
1 lisp. torr råg 40
1 tunna korn 4
1 tunna havre 2 50
1 lisp. humle 4
1 kanna rovolja 1
1 åm eller pärm hö om 48 lisp. 2 1/2 skålp. 3 50
1 lass d:o om 36 lisp. 2 70
1 fång d:o om 24 lisp. 1 1/2 skålp. 1 75
1 lisp. d:o 8
1 kärve halm, l aln genom bandet 3


Ladugårdsprodukter, råa eller förädlade:

1 st oxe 10
1 st får 1
1 st gås 50
1 st höns 20
1 tjog ägg 30
1 lisp. smör 2
1   ”    talg 2 30
1   ”    talgljus 3 50
1   ”    vaxljus 70
1   ”    fläsk 1 10
1   ”    torrt kött 66


Saltpriset i Nykarleby var 1. kvartalet 1837 9 rbl sr tunnan för Lissabonsalt och Medelhavssalt. Medelpriset för Vasa län var 8:47 rbl, Uleåborgs län 9:19, Nylands län 8:56, Åbo län 9:16, Viborgs län 9:47, Tavastehus län 12:—, St. Michels län 10:10 och Kuopio län 15 rbl sr. 52)


Skogs- och bergsprodukter, råa eller förädlade:

   
Silver
    Rubel Kop.
1 st rävskinn 2 50
1 famn granved, 3 alnar hög, 4 1 10
1     ”   alnar bred och 6 kvarter lång 1 15
      ”   tallved d:o    
1     ”   alved d:o men 5 kvarter lång 1 20
1     ”   björkved d:o 1 50
1 tunna tjära 2
1 timmerstock om 5 famnar 35
1 tolft helrena furubräder 1
1    ”  halvrena     ”    75
1    ”  helrena granbräder 80
1    ”  halvrena     ”    50
1 skeppund stångjärn, bergsvikt 11


Sjöprodukter — råa eller förädlade:

1 tunna strömming om 16 lisp. 5 75
1 lisp. torrfisk 90
1   ”    torra gäddor 1
1   ”    torr mört 45


Arbete:

1 drängdagsverke 30
1 ökedagsverke 60


Från år 1840 föreligger f.ö. följande berättelse av sjötullkammaren, troligen avgiven som svar på anmärkningar från Generaltulldirektionen i anledning av en tidigare berättelse. 53)

Invånarantalet i staden 1839 var 1.054 personer. Handel drevs av 11 handelshus, av dem 10 i öppna bodar.

De staden tillhöriga fartygen var 1839 13 till antalet, nämligen skeppen Adolph, NyCarleby, Trägen, Furst Menschikoff, Emelie, Patience, Juno, Wänskapen och Jupiter, briggarna Enigheten och Iduna samt galeaserna Najaden och Wänskapen. Det sammanlagda lästetalet var 1990. Av fartygen var 11 som bäst stadda på utrikes resa.

Samma år i sept. hade barkskeppet Hoppet om 118 läster försålts i Göteborg. Det var byggt i Vörå av furu på kravell och tillhörde ursprungligen handl. G. W. Turdin, men försåldes efter dennes konkurs den 6 mars 1838 till rådmännen Mats Lithén och Ad. Hammarin. Det hade den 8 juni 1839 anlöpt Nykarleby med last av 400 tr salt från Lissabon. Kapten var Olof Brunström. Den 17 juni avmönstrades besättningen och samma dag påmönstrades ny sådan för resa till London. På återresan försåldes fartyget. 54) Det egendomliga är att tullförvaltare Pehr Lundmark den 29 Jan. 1841 i sin berättelse anmälde skonerten Hoppet såsom förlorad nära Kronstadt 1840. Någon skonert med detta namn fanns ej i staden vid denna tid.

I staden fanns enligt berättelsen vidare 1 garverifabrik, 2 andra garverier, 3 färgerier, 1 repslageri och 1 sågverk.

Rörande stadens läge i förhållande till möjligheterna att övervaka sjöförbindelserna anför tullförvaltaren, att inloppen till staden var ”serdeles lempliga för Lurendrägare, om sådana skulle förefinnas; hjelpsamma åboer till deras tjenst torde heller icke saknas.” Tullförvaltaren förmodade dock att lurendrejeri ej idkades på orten, emedan handeln mest var inriktad på export och frakt, men obetydligt på lyxartiklar. Sådana togs, om de behövdes, vanligtvis från andra finländska städer eller också från S:t Petersburg, varpå handeln vintertid drevs i synnerhet av de yngre köpmännen.

Lurendrejerier och ”tullförsnillningar” förekoms annars säkrast genom patrullbåtarna ”så framt dessa gjorde sin skyldighet”. Staden var på alla sidor öppen, varför det om vintern ”icke torde vara svårt att insmyga varor, som till äfventyrs om sommaren i skärgården blifvit Lurendrägade och dålde”. Med tullkammarens ringa betjäning kunde häremot ingenting uträttas, skriver Lundmark.

Utom tullförvaltaren tjänstgjorde på tullkammaren vid denna tid som uppsyningsman J. R. Kempe och som vaktmästare C. R. Kempe. Till den tidigare tullförvaltaren P. Engströms änka och till f. vaktmästaren P. Högdahl betalades pension. Nådegåva utdelades till f. tullförvaltaren C. J. Stadtlanders änka.


Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid 429—432.


Nästa kapitel: Import och export 1840—1850.
(Inf. 2007-01-18.)