Ett besök hos
general von Döbeln

År 1810 kom prästen Arvid August Afzelius
till Stockholm för att tillträda en tjänst som
lärare vid Frimurarbarnhuset.

En dag fick han besök av general Georg Carl von Döbeln som kom tillsammans med sin son Napoleon. von Döbeln frågade om Napoleon kunde få undervisning hos Afzelius. Afzelius blev mycket entusiastisk över mötet med hjälten från Jutas: ”Den sköna hjältegestalten med de ädla anletsdragen, förhöjda genom det svarta bandet omkring den trepanerade pannan gjorde på mig ett djupt intryck, och då den lille gossen, en miniatyrbild av sin fader, lyfte mot mig sina blåa ögon kunde jag inte försaka att komma i ett närmare förhållande till den ryktbare mannen”.

Knappa förhållanden
Afzelius åtog sig att undervisa Napoleon i läsning och skrivning. Kontakten ledde till umgänge med generalen i hans lilla våning på Lilla Trädgårdsgatan ”som föga svarade mot den rang han hade i samhället”. Döbeln levde under knappa förhållanden med sin sambo och hushållerska mamsell Ullström från Skara, som också var Napoleons mamma.

När han hade en kväll ledig tillbringade Afzelius den gärna hemma hos von Döbeln som för tillfället var utan tjänst och var sällskapssjuk.

von Döbeln berättade gärna upplevelser ur sitt växlingsrika liv, till exempel om prästen i Halland som hade lärt sina församlingsbor att efter arbetets slut på kvällen falla på knä och be Fader Vår tillsammans invid en klockstapel. von Döbeln sade sig inte vara någon vän av präster men han hade själv deltagit i lantfolkets aftonbön och bett med i Herrens bön, på knä liksom de andra.

Prästen Arvid August Afzelius berättar om
general von Döbeln i sin bok ”Minnen”.

En afton kom Afzelius att dröja sig kvar så länge att han blev inbjuden att dela hans ”tarvliga aftonmåltid”. Innan Afzelius tog farväl fick han följa med generalen in i sängkammaren där denne kärleksfullt stoppade om lille Napoleon som låg i en bädd som bestod av två stolar ihopknutna med snören (!).

Gift tre gånger
Om detta och mycket annat berättar Arvid August Afzelius i sina ”Minnen” som han skrev ned då han var hovpredikant och kyrkoherde i Enköping. Där verkade han i 50 år, var gift tre gånger och fick 17 barn, av vilka elva överlevde honom.

Förutom prästtjänsten ägnade han sig åt litterärt arbete och utgav bland annat Svenska folkvisor från forntiden och Svenska folkets sagohävder. Hans liv blev mycket långt (1785—1871) men ungdomsminnet av von Döbeln bar han med sig stort och levande. Mer får ni höra vid kyrkogårdsvandringen den 6 juli!