Kyrkoherden har ordet:
ZACHARIAS TOPELIUS
Vinterns, julens
och barnens diktare

Zacharias Topelius föddes på gården Kuddnäs strax utanför den lilla finländska staden Nykarleby, en bit norr om Vasa stad. Hans far var läkare och hans farfar var den berömde kyrkomålaren Mikael Topelius. Topelius modersmål var svenska.

Topelius studerade i både Uleåborg och Helsingfors.

År 1845 gifte han sig med ungdomsvännen Maria Emilie Lindqvist. De fick fyra barn. Topelius fick tjänst i Helsingfors som tidningsman, blev senare rektor för universitetet där och professor i historia. Som opinionsbildare var han långt före sin tid. Finland var ockuperat av Ryssland och censur rådde. Topelius ivrade främst för kvinnans rättigheter, skolan och djurskyddet. Han fick Svenska Akademiens guldmedalj. Hans böcker är översatta till 22 språk och han har betytt mycket för bland andra Selma Lagerlöf (som skrivit en biografi om honom) och Werner von Heidenstam.

Topelius är främst barnens författare emedan han har skrivit många sagor som Sampo Lappelill, Naturens hemlighet (med texten ”Kom, hör min vackra visa, som fågeln diktat har ... ”), julsagan Den barmhärtige är rik, Rimtussen, Hallonmasken med flera. För vuxna skrev han den historiska romanen Fältskärns berättelser. 

Varje år fick Topelius 100-tals brev ifrån barn i Norden. En nioårig flicka skrev:

– Snälle Topelius! Var snäll och skriv snart en bok till. Den får inte kosta mer än två kronor. För jag fick tre av farmor till min födelsedag, men en vill jag ha till något annat.

Hågkomsten på sin 80-årsdag besvarade han sålunda i svenska och finländska tidningar:

– Jag tackar alla barn i skolorna och hemma, som ihågkommit min födelsedag. Se, så gammal har vår gode Gud låtit mig bliva... Och ändå tycker jag det var som igår, då jag åkte med er, sju år gammal i kälkbacken ...

Topelius barndomskälke hette Moppe och finns bevarad. Topelius avled år 1898 i sitt hem i Sibbo utanför Helsingfors.

Det är mycket Topelius skrivit om vintern, vilket vi känner igen, utan att kanske tänka på att det kommer ifrån honom. Jag ger några exempel: barnsången Sov, du lilla videung (Alice Tegnér skrev musiken), Skolgossens vintervisa (”Och nu är det vinter, och skidan hon slinter ...”), Respolska (”Klang, min vackra bjällra, i den sena kväll! Spring, min raska fåle, över mo och fjäll!”), vinterpsalmen nummer 518:1–5 (”Hur härligt vittna land och sö ännu i frost och vintersnö, o Gud om dina under!”).

Det finns också det han skrivit om julen, vilket vi likaledes känner igen, utan att direkt förknippa det med honom. Jag ger två exempel: Nu står jul vid snöig port och julpsalmen Giv mig ej glans, ej guld ej prakt (nummer 645:1-3) med musik av Jean Sibelius (se nedan dess första vers!).

Giv mig ej glans, ej guld,
ej prakt i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest, som gläder mest
Den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

Så bör en jul vara.

En god jul tillönskas er alla!