Sundby
Det finnes i Sundby en gård, som både
vad storlek och färg beträffar skiljer sig från omgivningen.
Det är den stora vita tvåvånings byggnaden vid Gästgivars,
byggd någon gång i mitten på 1700-talet av virke, som
ursprungligen varit ämnat till Larsmo kyrka. Emedan stridigheter
om kyrkobygget i Larsmo tvingade larsmoborna att för en tid uppskjuta
byggnadsarbetet, kom en del av det för kyrkobyggnaden avsedda virket
att forslas till Sundby och uppfördes där till en gård,
avsedd för fyra familjer. Timret i gården är av sällsynt
grov furu, och utvändigt finnas inslagna cirka15 cm långa träpinnar,
vid vilka rappningen fäster sig. Såsom varande en av de äldre
gårdarna i byn, har den en egen intressant historia, men dess tradition
är starkast förknippad med tiden för omkring sextio år
tillbaka, då den ännu före österbottniska banans
tillkomst utgjorde gästgivargård. Då var där liv
och rörelse! Hållkarlar väntade på skjuts. Postbudet,
som körde i egen vagn och för vilket de bästa hästarna
måste stå färdiga, gav genom att blåsa i sitt horn
sin ankomst till känna. Höga ryska ämbetsmän i egna
vagnar roade sig med att slänga kopparslantar ned i höstgyttjan
på gårdsplanen åt småpojkar, som begärligt
kastade sig över slantarna, utan tanke på att kläderna
nedsmutsades eller på vilken fröjd de beredde de höga
ryska herrarna. |

Sid. 128129
Egentligen hör nedanstående inte hemma på Nykarlebyvyer,
men eftersom stycket handlar om min morfars moster, tar jag med det i
alla fall:
Men låt oss ännu följa vägen till Kristoffers.
Där se vi en ensam röd liten stuga vid berget och tallskogen.
I fönsterna se vi pelargon och myrten, och vid stugväggen
blommar törnrosbusken. Här bor Rosa Hålländer,
i dagligt tal kallad Ros eller »Sammols-Ros». Här
bor hon med sin katt, sin ko och sina får, men ofta se vi henne
ute i byn på besök hos släktingar och grannar. Hon
är byns levande lexikon. Fråga henne, när den eller
den är född, och du får genast svar! Fråga henne
om vad du vill! Hon blir dig aldrig svaret skyldig! Gladlynt och pratsam,
som hon är, behöver du knappast fråga henne. Hon berättar
dig allt ändå.
[När nu moster Rosa kom på tal, så fortsätter
jag med Moster Rosa av Doris Liljeström.]
Sid. 131.
Vilhelm Sandnäs (1943) Sundby i Den österbottniska byn.
Gästgiveriet brann ner 1981, men återuppbyggdes.
Läs mer:
Förordet.
Den 5 augusti 1837 var Zacharias Topelius på ”Chaisepartie
till Sundby”.
Jacob Rijf var byggmästare
för Larsmo kyrka.
(Inf. 2004-09-27.)
|