Den österbottniska byn

En samling minnesbilder

 

Förord


Styrelsen för hembygdsföreningen ”Svenska Österbottningar i Helsingfors” hoppades kunna hugfästa minnet av sin tjugufemåriga tillvaro den 24 april 1942 med en publikation om sin hembygd. Det nya krigets utbrott, som åvälvde föreningens medlemmar så många tunga uppgifter i andra värv, medförde emellertid ett inställande av de förberedande arbetena. Föreningens mångåriga ordförande, professor Tor Karsten, vars stora intresse för den planlagda publikationen i detta sammanhang bör nämnas, avgick den 12 september 1942 med döden, varigenom styrelsen miste en energisk medhjälpare.

I februari 1943 reorganiserades redaktionskommittén. Tanken att låta publikationen framträda i samma form som de tidigare årsskrifterna Bothnia (I—IV, 1922—1933 [artiklar]) övergavs med hänsyn till det ringa intresse, som publiken visat skrifter av blandat innehåll i tidskriftsform. I stället stannade redaktionskommittén för planen att behandla ett enhetligt österbottniskt ämne, belyst från en speciell synpunkt. På förslag av professor Helmer Smeds, vilken efter reorganisationen fungerat som huvudredaktör, beslöt redaktionskommittén att utgiva en bok om den gamla österbottniska byn. Upplösningen av de gamla byarna, som började vid sekelskiftet på grund av storskiftesregleringarna och senare fortsatte med nyskiftena, omgestaltade i grunden den österbottniska bygdens liv. En minnesteckning över de gamla byarna borde därför fås till stånd genom insamling av beskrivningar av personer, vilka genom självsyn och självupplevelse kände den österbottniska byn och dess liv och vilka i sin skildring kunde förena det upplevdas friskhet och känslobetoning med det större perspektiv, som avståndet i tid och rum skänker.

Det är givet att en bok av denna typ, vari många författare medverka, icke kan bli enhetlig i stil och ton. Trots redaktionens ansträngningar ha uppsatserna blivit mycket växlande till omfång och innehåll. Redaktionen har genom försiktiga strykningar och överarbetningar försökt uppnå någon likformighet och undvika upprepningar, vilket dock inte på alla punkter låtit sig göra. De olika socknarna äro mycket ojämnt representerade, beroende på svårigheten att vinna lämpliga medarbetare. I de olika uppsatserna förekommande ortnamn och dialektformer ha underkastats en granskning av filosofiedoktor Bror Åkerblom, varvid enhetlighet i fråga om beteckningen eftersträvats.

Det har icke varit görligt att anskaffa fotografier, som allsidigt och likformigt skulle illustrerat textbidragen. För bildmaterialets slumpmässiga art liksom för andra brister be vi om välvilligt överseende.

Tack vare understöd av föreningar, företag och privatpersoner samt subskriptionsteckningar i de österbottniska byarna har bokens utgivande trots dyrtiden säkerställts. Till alla dem samt till de personer, vilka varit oss behjälpliga att samla abonnenter, frambära vi vårt tack.

Författarna till de olika bidragen ha i många fall utan eller med ringa krav på ersättning ställt sina manuskript till förfogande och äro därför värda en särskild honnör.

Då Den österbottniska byn nu utges av trycket, hoppas vi, att den skall stärka känslan för hembygden hos svenska österbottningar när och fjärran, att den skall värma och lysa i ond tid.

Redaktionen.


Läs mer:
Kovjoki av Joel Rundt.
Socklot av Thure Sandvik.
Gästgivars och Sammols-Ros i Sundby av Vilhelm Sandnäs.


Artiklar ur Bothnia:
Borgerskapet i Nykarleby år 1808 av Woldemar Backman.